Vem är författare?

Philip Teir skriver i dagens Hbl om en intressant fråga: Vem är en riktig författare? Det handlar åter igen, tycker jag, om en expertis- och auktoritetsfråga som är under omdefinition på grund av de förändringar vår kultur genomgår som bäst. Samma tendens gäller här som för många andra yrkesgrupper just nu: en tidigare entydig professionaliseringsväg och status är under omförhandling. De som tidigare förvärvat denna titel, detta yrke och denna position, vill hålla fast vid en snävast möjlig definition och indirekt framhålla kvaliteten av sitt eget arbete genom att dra gränser utåt. Lite som ett skrå i det förmoderna samhället. Det är viktigt med båda dessa exempel att komma ihåg att det inte är en uteslutande negativ sak. Det gynnar faktiskt också kvalitet och kan höja ambitionsnivån. Att dra en gräns mellan "proffs" och "amatörer" är något som varit extremt viktigt i vårt samhälle under 1800- och 1900-talet.

I dag skriver alla allt mer. Folk ger ut på egna förlag och litteraturen söker nya former. Förlagsbranschen står inför stora utmaningar. Att publicera sig är inte samma sak i dag som för trettio år sedan. Om publicerande betyder offentliggörande behövs inga förlag för att publicera sig. Det är en struktur, en kulturell och ekonomisk konstruktion, som tillhör den tryckta textens era. Då tillgången till information och distributionskanaler dikterades av knapphetens ekonomi.

Är det så att journalistiken inte behöver stora mediehus för att garantera kvalitet? Att "privat" journalistik i enstaka fall kan vara bättre och att även professionella journalister och mediehus producerar ankor ibland? Eller att akademiska forskningsresultat inte alltid är bättre, tillgängligare och trovärdigare tack vare kollegial förhandsgranskning? Är det inte så att de traditionella processerna inte alltid garanterar den kvalitet man förväntar sig? Det bör förstås påpekas att vetenskapen fortfarande har sin självkorrigerande funktion, om än ibland med ödesdigra fördröjningar. Fel och fusk förekommer också inom den akademiska forskningen. Sådant som inte borde fått ske har skett och ibland har fel inte upptäckts så fort som det varit möjligt på grund av processen inte varit transparent, vilket verkligen undergräver den akademiska "professionella" forskningens trovärdighet. Att amatörer kan komma med viktiga bidrag till vetenskapen också på en avancerad nivå gör att amatörism och professionalism möts och kvalitet blir det viktiga. Likaså är det viktigt att minnas att professionellt redaktionsarbete oftast är kraftigt kvalitetshöjande.

Men korporativismens tidevarv är kanske slut. Därför är det på sitt sätt rätt tänkt, att man fokuserar på kvaliteten då det gäller att definiera vem som är "författare", även om också ekonomiska aspekter kan vara av en viss relevans.

Men kvalitet inom kultur är ett knivigt begrepp. I synnerhet kan man inte schablonmässigt dra gränser enligt genre. Som ett barn av min tid vänder jag mig till Wikipedia: "Med författare avses i första hand skribenter som skriver skönlitteratur enligt Svenska Akademiens ordbok; ..." Woups. Här borde man visst gå in och ändra lite. Annars riskerar nog en hel del författare bli avpolleterade.

Om Wikipedias fel är något som retar dig, ber jag att få återkomma nästa vecka. Att tänka vi och de andra är inte bra. Vi måste våga fokusera på att sträva till hög kvalitet.