I går kväll samlades vi i det underbara Arkadia Bookshop för att diskutera arkiv, framför allt pappersarkiv och böcker, som källor till information och inspiration. Uppslaget hade egentligen kommit från Lari Assmuth och Mathias Rosenlund, men tillställningen kapades lite av Brages Pressarkiv, som i ett brytningsskede försöker orientera sig mellan den historiska klippsamlingarna och det moderna digitala arkivet. Det var därför värdefullt att få höra forskare och författare tala om material och metoder de använder i skrivprocessen.
Historikern Michela Bränn berättade mycket intressant om hur en forskningsprocess börjar med att leta reda på källor. Arbetet är inte sällan till stora delar helt fysiskt: att leta reda på gamla papper och arkiv och ofta också ordna upp dem. Både hon och litteraturvetaren Fredrik Hertzberg talade mycket om den konkreta fysiska känslan av papperet och den information det ger forskaren. Ibland är den bara en odefinierbar känsla av något som förmedlas genom tid och rum, ibland kan det vara alldeles specifik och information som är relevant: papperets format eller kvalitet kan till exempel vara viktiga för den källkritiska delen av forskningsprocessen.
Författare Thomas Wulff, som allra mest hämtat sin inspiration från böcker, berättade om lyckliga sammanträffanden i antikvariat, och hur betydelsefullt det kan vara att snubbla över böcker eller människor i böcker. Det finns så oändligt mycket som vi inte vet, som vi inte läst eller sett och ofta söker man ett och hittar något annat, som kan få en lika stor betydelse. Eller större.
Michaela, Fredrik och Trygve Söderling, som också deltog, talade också om luckorna eller hålen som är både fysiska och informationsmässiga. Luckorna, som kan bero på slump eller medvetna handlingar, utgör både en utmaning och en möjlighet för forskaren - och än mer för den skönlitterära författaren förstås - att öppna för nya frågeställningar. Michaela talade om hur man då måste arbeta runt omkring luckan och hur det kan hjälpa en att lyfta blicken och komma till en mer analytisk nivå i arbetet. Överlag är det där utmaningen ligger: att faktiskt lyfta den nya berättelsen och texten från källornas text (vem orkar läsa referat av årsberättelser och protokoll som oftast bara innehåller lite relevant information och få förklaringar?) och skapa en ny, meningsfull berättelse.
Jag tror ändå att alla i princip var överens om att digitala arkiv tillför mycket genom bättre tillgänglighet och sökbarhet (i den mån den finns och är pålitlig) och vi diskuterade också tidningsmaterial mer specifikt. Ändå uttrycktes tvivel över beständigheten i de digitala materialen och man påtalade att flera arkiv och samlingar blivit mycket svårtillgängligare under de senaste åren. Det är av oersättligt värde för en forskare att med hjälp av kunnig personal faktiskt få botanisera fysiskt i samlingar och arkiv och själv bedöma vad som kan vara relevanta material. Man får också en bättre uppfattning om materialens omfattning och strukturer genom att gå igenom mappar och papper rent fysiskt. Vi var också överens om att den bedövande massiva och monotona genomläsning och bläddring man ofta tvingas till fyller en funktion i själva processen då ny text föds. Ledan, som i synnerhet Michaela talade om, är ett tillstånd som hjälper till att skapa distans och lyfta forskningen. Också i ledan föds nya tankar. Både barn och forskare behöver ha tråkigt ibland.
Vi avslutade kvällen med att Trygve berättade historien bakom ordet serendipitet, där just detta lyfts fram: att serendipitet inte alls bara handlar om att ha tur och hitta något kul, utan att man faktiskt också kan utnyttja det man hittar och göra något av det i kombination med annat man hittat eller känner till.
 |
| Bestiarium. Herbarius. Anatomia corporis humani. Marbodus Redonensis, Lapidarius, c.1450. Koninklijke Bibliotheek, Nederländerna. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar