Kommunal- och universaltankar

Dagen efter kommunalvalet begrundar jag den enorma förvaltningsreform som regeringen försöker trolla fram på grund av det "hållbarhetsunderskott" man anser finns i statsfinanserna och hela den offentliga sektorn. Jag kan inte annat än förundra mig över hur planlöst och undermåligt man försöker göra det hela. En dylik verkligen enorm förvaltningsreform kräver åratal av grundlig planering av landets bästa expertis. Den borde omfatta hela förvaltningen koordinerat. Det får och kan inte handla om maktpolitik, utan det skulle krävas verkligen långsiktigt målmedvetet arbete. Hur ordnar man effektivast, mest rationellt och kvalitetsmässigt bäst utbildning, demokrati, sjukvård, skatteuppbörd och budgetering, planering, kommunikationer, säkerhet etc etc?

Man borde anlita de bästa sakkunniga, experter från universitet och högskolor, från många branscher och från den berörda sektorerna. Man borde ha en öppen process där medborgarna kan vara delaktiga och där man först tar fram en modell, som man sedan minutiöst utvärderar med avseende på demokrati, ekonomi, miljö, språk, välfärd, välmående osv, osv. Det nuvarande konceptet med "vi ska slå ihop kommuner så mycket som möjligt" är en skymf mot medborgarna och mot dem som byggt upp vårt land under de senaste seklerna. Var finns den intellektuella stringensen hos våra beslutsfattare, var finns det riktiga statsmannaskapet? Om det faktiskt är så stor panik man låter påskina, borde man verkligen kunna uppbåda en ganska mycket bättre förändringsprocess än det nuvarande tjafsandet, som verkar vara utan klara målsättningar, metoder och konsekvensanalyser?

Foto: Gengiskanhg / Wikimedia/ CC-BY-SA

Den andra insikten jag fick i går, som absolut inte har något med det föregående att göra, annat än att det är ett utslag på pessimism och besserwisserism, är att jag började förundra mig varför den finska pappersindustrin inte mer medvetet riktat in sig på förpackningar. Har vi helt fel typs pappersbruk, borde man kanske ta sig en tänkapå. 

Världen håller på att drunkna i plast. Haven är fulla av det, både som stora massor och som mikroskopiska bitar som tränger sig in över allt. Allt fler organismer är fulla av det. Vi förpackar det mesta i plast, som man helst inte borde bränna upp, som man återvinner i begränsad mängd och som plågar miljön på ett ohållbart sätt. Varför har man inte gjort en "ny nokia" av nya pappers- och kartongförpackningar? Mycket av det jag köper som är packat i plast kunde mycket väl vara förpackat i papper. Något dyrare - just nu - kanske, men med bra lobbying kunde man också få tillstånd mer skatt på plastförpackningar.

Överlag känner jag  mig rätt pessimistisk över läget för mänskligheten. Miljöfrågor har inte alls den tyngd de borde ha i det amerikanska presidentvalet; att få stopp på klimatförändringen ser rätt dystert ut. Inte ens Sandy verkar ju få igång diskussionen. Jag läste nånstans att jorden kanske kan bli obeboelig för människor på mindre än ett sekel, vilket var det mest dramatiska hittills och förhoppningsvis en extrempessimistisk idé. Det osar domedagprofetia, men de flesta nyheter vad gäller klimatet har faktiskt varit dåliga eller usla. Mer överraskande saker och katastrofer har hänt i vår historia (och exempelvis på planeten Mars ...). Det här är ju ingen svart svan precis. Det känns ju inte så bra med tanke på barnen. Jag tänker och hoppas att de kanske ändå kan ha ett rätt bra liv och att de kanske kan hjälpa andra människor till ett så bra liv som möjligt. Gott gry finns i alla fall. Hur det än slutar för vår stackars planet.

Kulturfientliga bönder?

IKEA:s gatureklam med kultursevärdhetsmärket får mig osökt att tänka på anrika Esbo Brunn, Helsingforssocitetens favoritspa på 1700-talet. Källan finns på åkern utanför IKEA. Nångång var det tal om att sätta upp nån plakett vid lerpölen. Vet inte om det någonsin blev gjort.

Den fackliga centralorganisationen AKAVA har publicerat en utredning om medborgarnas åsikter om kulturtjänster. På det hela taget är utredningen glädjande läsning: folk uppskattar i synnerhet biblioteken, men också muséer, teatrar, konserter etc mycket högt och anser att det är både krävande att producera dessa tjänster och viktigt med sakkunnighet. I branschen ligger emellertid medellönen på knappt 2 300 euro i månaden, medan man ansåg (i medeltal) att den borde ligga på kring 2 800 euro.

Intressant blir det när man börjar syna skillnaderna enligt partisympati. Centersympatisatörer förhåller sig mest irrelevanta (eller minst krävande) gällande behov och kvalitet, medan de som röstar på samlingspartiet anser att det inte är så viktigt att kulturtjänster för alla. Om man ser till fördelning enligt yrkeskategori framstår en majoritet av jordbrukarna som ännu mindre krävande än centerpartisterna. De Grönas anhängare däremot anser att kulturtjänster är mycket viktiga även som upphov till arbetstillfällen, produktionen av tjänsterna väldigt krävande och att folk i branschen är rejält underbetalda. Man slås ohjälpligt av tanken att folk i branschen säkert röstar grönt, men att De Grönas stödtrupper också är mycket kulturellt engagerade generellt. SFP (och Sannfinländarna) tycks anses för små för att ha nån betydelse ... Utredningen finns också tryckt som Akavas specialorganisationers utredningar nr 4/2009.

Framtidsforskaren Simo Häyrynen skriver apropå scenarier (i den utmärkta tidskriften Tieteessä tapahtuu, min övers.):

Mitt antagande är att syftet med att pejla framtiden inte endast är att förbereda befolkningen eller en viss bransch för det kommande. En målsättning är också att beskriva såsom oundvikliga sådana framtidsvisioner som är gynnsamma för de aktuella politiska förhållandena eller andra samhälleliga konstellationer. Det styrningselement som ingår i skapandet av framtidsvisioner genom manipulering med önskedrömmar och skräckscenarier har lett till en tävlan - inte om vem som gör de påståenden som sedan förverkligas, utan om vem som överhuvudtaget har rätt att uttala påståenden om framtiden som berör alla människor.

Häyrynen menar att sättet att bygga upp de olika scenarierna stöder existerande maktkonstellationer, eftersom man ofta bygger upp ett "business as usual"-scenarium, ett optimistiskt och ett pessimistiskt. Dessutom är det hart när omöjligt att beakta stora oväntade förändringar. Å andra sidan är många förändringar synliga i god tid, frågan är om man tar de svaga signalerna på allvar (om de är i makthavarnas intresse, eller inte).

Ja, jag säger inget mer (nu) om Magma än att det var en glad nyhet att läsa om Gamma i dagens Hbl. F.ö. hoppas jag faktiskt man kommer ifrån svenskfinlanderiet så fort som möjligt. Jag undrar förresten om nån på riktigt vågat tänka ut vad det skulle innebära om man tilläts registrera sig som tvåspråkig? Eller vilka konsekvenser det skulle få om man upphörde att registera språket som en egenskap som har administrativ betydelse? .... helt som tankeexperiment, bara.