Samtal

Finlandsinstituten i Rom, Aten, Mellan-Östern och Japan har ett eget projekt för öppen forskningsdata och på fredagen hakade jag på deras mycket högklassiga seminarium på slutet. Det handlade mycket om arkeologiska data,  CIDOC CRM och databaser, men också om informationshantering i allmänhet. Läget är inte alltid enkelt för dylika internationella aktörer, som jobbar över gränser på flera olika sätt. Kvällen fortsatte med långa diskussioner om allt från spel till beständiga identifierare. Inbjudna utländska sakkunniga gav nya infallsvinklar.

I dag satt ett litet gäng av AnkSome och diskuterade och planerade. Det var mycket vilsamt, intressant och givande att diskutera kring digitalisering i lugn och ro (vi använde fem timmar). Under en sådan diskussion hann man göra både kritisk analys och återknyta till olika teman flera gånger.  Mycket kretsade kring att många verkar tycka det finns en massa problem med webben, sociala medier, skärmtid, digitalisering, splittring och så vidare, men när man riktigt synar saken är det sist och slutligen svårt att peka på vad som är det egentliga, riktiga Problemet, och ännu mindre vilken relation detta Problem egentligen har till det digitala. Och vem som egentligen borde göra vad för att åtgärda Problemet.

Men visst gick vi igenom både utmaningar (digital kompetensutveckling i och utanför skolan, brist på vila och fokus i vardagen, journalistikens svårigheter att tackla forskning och fakta, oöverskådligheten och osäkerheten som leder till resignation och längtan efter svartvita lösningar, persondata och det eviga mätandet, algoritmernas ogenomskinlighet och påverkan, bristen på icke-kommersiella utrymmen på webben ...) och möjliga lösningar (här blev listan betydligt kortare, och på många blev svaret (tror jag) att tidens gång löser problemen, kanske).

Ganska klart kändes det att "sociala medier" som finlandssvensk angelägenhet tappat aktualitet. Facebook har blivit alltmer irrelevant, i och med att till och med evenemang och grupper faller ur flödet. Dessa har ändå varit den viktigaste orsaken för många att hänga kvar. När algoritmerna missar detta, är det nog definitivt början på slutet, tänker jag.

Det fanns ändå många viktiga frågor som handlar om förändringen digitaliseringen innebär och som man borde diskutera. Vi funderade lite på om man borde göra en podd helt enkelt i stället, med "modern mediekritik" som tema. Jag tror att det fanns en hel del i dagens diskussion, som kunde ha platsat i en sådan podd med en tillräckligt bred syn på vad medier är idag. Fast allra mest skulle jag tycka det var roligt att bara regelbundet ha dylika lite djupare diskussioner om de här sakerna. Själv tycker jag allmänt taget vi har rätt lite mediekritik och samhällsdiskussion på finlandssvenska. Vad tror ni, skulle någon orka lyssna?

Ur diskussionen om algoritmer. DuckDuckGos sökresultat är tänkvärt ...
Man hittar genast både hur man tillreder och var man köper silvervatten.
Enda fakta utgörs av den korta Wikipedia-artikeln. Övriga sökträffar var reklamer för produkter.

Öppen forskning i process

I dag flyttade Avointiede.fi -sidan slutligen till de Vetenskapliga Samfundens Delegation. Om allt går väl får vi också sidor på svenska nu, småningom. Efter att Undervisnings- och kulturministeriets stora "Initiativ för öppen forskning och vetenskap" tog slut förra årsskiftet har nu tjänsterna delvis integrerats på Fairdata och policy-arbetet har fortsatt koordinerat av VSD.

Den nya webbsidan lanserades i samband med Avoimen tieteen syyspäivät. I och med att ministeriet tagit ett steg tillbaka är det meningen att det vetenskapliga samfundet ska ta ett ännu större ansvar och mer initiativ. Samtidigt trappar man upp ordentligt. Det talades mycket om en nationell strategi för öppen forskning, som man tydligen hoppas ska landa i nästa regeringsprogram. Särskilt vad gäller publikationer skulle ett dylikt dokument ge ett mycket viktigt stöd och en puff vidare i den riktning Finlands Akademi redan bestämt och aktningsvärt tagit.

Det har redan gjorts massor inom öppen forskning i Finland och vi har fina samarbeten bland biblioteksfolk och dataexperter. I dag hade vi typ en aktiv forskare på plats. Vad som behövs, enligt mig, är därför forskarengagemang och det är varför åtminstone jag riktar mina blickar nu främst mot just VSD, Open Knowledge Finland, RDA och Vetenskapsakademierna. Koordinationen bör handla främst om kunskapsutbyte och då det gäller datafrågor har vi t ex redan bra nätverk för sakkunniga. Men det är forskarna som borde ta kontrollen och driva utvecklingen i en vettig riktning. De behöver inte ens bry sig om att få med sig ledningen (som redan är ombord), de behöver bara se möjligheterna och hitta på hur de vill ha det. "Hjälp oss att hjälpa er mot ett sundare vetenskapligt klimat! Hjälp oss att se vad som är viktigt, att prioritera, att bygga tjänster ...!" Det är vad jag vill säga till alla forskare.

Dagens seminarium innehöll mycket intressanta saker. Jag hoppas alla presentationer blir tillgängliga på webben. T ex fanns det information om open access-statistik och en intressant utredning om datahanteringen på Åbo universitet.

Under slutet av dagen smög sig en höjdare in i salen och satte sig nära mig. Vi fick till uppgift att "diskutera med personen intill" om etisk utvärdering av forskare. Jag insåg att det handlar om en diskussion som inte har ett svar. Som med alla etiska frågor, handlar det om att hålla igång en bra diskussion. Att stå ut med osäkerheten, frånvaron av absoluta mätare och enkla sanningar som passar i alla situationer. Undanglidande gränser och en ständig kamp för att hålla blicken på bollen, målet. Så är det med öppenheten, med frågor om kvalitet och med frågor om etik. Det handlar om processen. För det är en process. Vilket ju borde vara självklart för var och en som sysslat med informationsvetenskap eller kulturforskning. Snart smög sig höjdaren ut igen. "Det är isigt" sa hen. "Jag behöver hett te". Trots att man fått igång uppvärmningen var draget faktiskt ganska olidligt. Men huset är onekligen unikt och annars väldigt fint. Men ett pro-tips: sitt inte nära fönstren i stora salen.

I morgon ska vi fortsätta med att organisera koordinationen. Meta-koordination.

Personliga nyheter

https://digi.kansalliskirjasto.fi/sanomalehti/binding/1200083/articles/3069631

I de digitala tidningarna saknas oftast småannonserna. De har alla tillåtits utvandra till andra digitala plattformar som Tori eller Facebook. Det har skett en intressant tudelning i och med att det privata användargenererade materialet inte har flyttat med in i de digitala kanalerna tillsammans med journalistiken. Där har man har i stället börjat producera feature-material för att göra tidningsinnehållet socialt och personligt relevant.

Nyheterna som berör livet, socialt och direkt, har fått ge vika för "intressanta berättelser" om människor som vi kunde känna. Små företag annonserar också via de stora internationella kanalerna på webben. Det är både enklare och billigare. Den lokala företagaren hittar du snarare på Instagram än på Hesaris webbsidor. Det personligt, nära och reellt berörande har i den digitala tidningen ersatts med generiskt och explicit mer emotionellt material. I de redigerande nyhetskanalerna måste de tidigare gemensamt omfattade sociala konnotationerna nu elaboreras, öppnas upp, författas, analyseras och bearbetas. Man måste jobba fram och vika ut fenomenen och deras känslomässiga och sociala sidor i artiklar som fyller uppslag. Det som är "nära" läsaren är nu något annat. Det allmänmänskliga sätts under mikroskop, det unika blir universellt i det digitala. I papperstidningen ger uppslagen av familjeannonser en motsatt ingång: det individuella är gemensamt.

https://digi.kansalliskirjasto.fi/sanomalehti/binding/1200083/articles/3069631

Det finns inte falska nyheter längre

1) Took @PressSec Sarah Sanders' video of briefing
2) Tinted red and made transparent over CSPAN video
3) Red motion is when they doctored video speed
4) Sped up to make Jim Acosta's motion look like a chop
5) I've edited video for 15+ years
6) The White House doctored it pic.twitter.com/q6arkYSx0V

— Rafael Shimunov 🔥 (@rafaelshimunov) November 8, 2018

Målmedveten användning av begreppet Fake News har uppnått sitt syfte. Det har gått fullständig inflation i ordet och vi står maktlösa inför det mest genomskinliga och flagranta förfalskandet av nyhetsmaterial.  Den populistiska ytterhögern har, samtidigt som den beskyller både forskning och traditionell kritisk faktabaserad journalistik för nihilism, relativism och postmodernism, själv frigjort sig från sanningskravet. Man har skapat en narrativ där fakta är underordnade en svartvit berättelse. Det hela är som en extrem version av manipulativ projektion, som blivit en reell del av politiken åtminstone i USA.

Som den värsta propagandaapparat har man tömt ord på betydelse. När uppriktiga medier i åratal blivit beskyllda för att vara "falska", har det lite effekt när dessa ropar tillbaka beskyllningar om förfalskade nyheter. Trots det, uppstår hela tiden nya projekt för att peka på falsifiering av verkliga händelser.  Begreppet falska nyheter, med förkärlek använt av samma aktörer som gör åsiktsjournalistik, är tömt på sin betydelse, sin effekt. Det betyder ingenting längre.

Man bör alltså närma sig problemet mer specifikt och ta i bruk nya begrepp. Forskare vill nyansera diskussionen och hellre tala om "information disorder". Det är vettigt med tanke på att det inte alltid handlar om fabricerade nyheter. Det kan lika väl vara frågan om förvrängning, selektiv rapportering eller bara att man tar bort relevant kontext. Jag funderar på vad det kunde kallas på svenska. Oordning låter lite vekt. Vad som gör mig mest upprörd är uppsåtligheten och den narcissistiska egoismen i det hela.

Informationskaos kanske?

#passemma - långsiktigt digitalt bevarande 3 år!

Frågade halvt på skämt deltagarna om man borde bevara så mycket som möjligt (grön)
ett urval i begripligt format (gul) eller bittar, AI fixar resten (blå).

I dag samlades över hundra personer på CSC för att diskutera långsiktigt bevarande. Vi hade gäster från både Nederländerna och Tyskland och kontentan blev nog att det överallt behövs lika stora nätverk och lika mycket samarbete för att få saker att rulla på allvar.

De finska tjänsterna håller hög nivå, det behöver man inte sticka under stol med. Poängen är att då man faktiskt på allvar ger sin in på att bevara digitalt räcker det inte att ha massor med backup-kopior, utan bevaringen handlar om att också hålla reda på den logiska nivån (t ex administrativa aspekter) och den semantiska nivån (det vill säga att man faktiskt ser till att informationen är begriplig också om hundra år). Ni förstår att det handlar om rätt annorlunda saker än att ha några extra kopior. När filformat, mjuk- och hårdvara föråldrats för länge sedan och man fortfarande vill kunna hitta och utnyttja gamla webbsidor, video osv. behövs mycket planering och information, metadata. Och det är verkligen så att det behövs både brett och djupgående samarbete mellan sakkunniga på olika håll och inom olika områden. Vilket också var dagens tema. Samarbete.

Samtidigt känns det som vi bara är i början av en lång väg. Vi har kommit långt, men fortfarande uppstår hela tiden nya frågor som måste lösas och som måste lösas tillsammans. Arbetet kräver mycket resurser också på arkiv, bibliotek och museer, som redan är sakkunniga och har lagstadgade uppdrag inom informationsförvaltning och bevarande. Att det kommer att kräva ännu mera arbete inom forskningssektorn blir allt mer uppenbart. Forskningsdata är mer varierande och administration och existerande system mindre täckande. Men det är viktigt att vi inte ger upp, utan jobbar på, steg för steg. Det enda sättet att gå tillväga är att göra som vi redan börjat göra: att lösa ett problem åt gången. Jobbet tar nämligen aldrig slut.

När allt går fel med AI

I går kväll stod storasystrarna vid Stellas grav och tände ytterligare några ljus och försökte pula in dem bland alla blommor. Saknad, älskad är hon. Jag konstaterade att jag mest sörjer att hon inte kan vara med och ta del av vad allt våra barn gör, men vi konstaterade också enhälligt att vi alla är glada att hon inte behövde uppleva den senaste tidens politiska utveckling. Hennes hjärta hade brustit av raseri och sorg. Hon, som använde sina sista krafter för att bekämpa främlingsfientlighet.

I dagens Hesari fanns ett hårresande exempel på hur man kan missbruka teknologi, när det varken finns intresse eller vilja att försöka förstå vad det handlar om. De mest elementära insikter, dvs ungefär min nivå, inom artificiell intelligens, gör att man inser att det inte går att göra någon sorts lögndetektor för asylsökande med hjälp av ansiktsigenkänning. Som en av experterna i artikeln kommenterar, skulle det förutsätta att man har ett omfattande verifierat jämförbart datamaterial som grund. Var och hur tänkte man få tag i det? Det är verkligen en mycket farlig chimär att tro att datorprogram kan erbjuda absoluta sanningar, när det från början till slut handlar om sannolikheter. Det går helt enkelt inte att frånsäga sig ett moraliskt ansvar med hjälp av data och mjukvara. Även om det handlar om "intelligenta" redskap är det ändå alltid bara verktyg som används av människor, som bär ansvaret.

Finlands regering har i sin informationspolitiska utredning lyft fram både artificiell intelligens och etik. Men etiken handlar här mest om öppenhet och människors möjligheter att kontrollera uppgifter om dem själva, men man noterar även vikten av till exempel underliggande datas kvalitet.

"Frågor gällande riktlinjer i anslutning till artificiell intelligens handlar om algoritmers öppenhet, etisk och laglig grund, uppgifter som artificiell intelligens använder och deras transparens, rättigheter, ansvar och makt samt förhållandet mellan människa och maskin. [...] Vid upplärning av artificiell intelligens krävs etiska standarder för att stärka individens datasekretess samt säkerställande av datakvalitet och tillförlitlighet."

Det är motiverat att grunder i programmering ingår i grundskolans undervisning. På samma sätt som medborgarna måste kunna genomskåda reklam om skönhetskrämer som "innehåller DNA", bör vi kunna se när användning av algoritmer är berättigat och rimligt.

Det faktum att Europeiska kommissionen finansierar forskning inom artificell intelligens och söker lösningar för effektiv administration också vid gränserna är givetvis ok, men att man smyger in ytterst opålitliga och därmed oetiska hjälpmedel är en sak som verkligen borde väcka ramaskri i Europa. Det är också värt att studera vilka som står bakom dylika projekt. Det är sannerligen inte mitt Europa.

Röda, gröna och blå data

Bilden här ovanför har jag vänt och vridit på av och till i ett antal månader och idag fick jag äntligen presentera den offentligt på Informaatiotutkimuksen päivät i Åbo. Tillsammans med ett antal kolleger har vi grubblat över hur vi ska få ordning på olika typer av forskningsdata och tjänster de hänger ihop med. Just nu råder nämligen något av en djungel där man del försöker bygga system för data som snabbt ackulmueras i stora mängder i samma andetag som man vill se till att forskare kan få merit och forskningen bli möjlig att validera genom publicering av små disparata och mycket varierande dataset som ligger som grund för enskilda undersökningar. Det vill inte riktigt lyckas helt enkelt.

Vi kom till att det finns massor av metadataformat och begreppsmodeller och dylikt, men det saknas en gemensam, allmän kategorisering som är överskådlig och stöder hantering av data i praktiken. Så vi gick igenom möjliga sätt att kategorisera data. De olika aspekterna går grovt taget ut på att dela upp data enligt i tekniska, kontextuella och inneboende dimensioner. De två första har vi system för att uttrycka maskinläsbart eller ens delvis strukturerat, men bland de sista finns i synnerhet en dimension som påverkar användningen mycket och som inte är standardiserad i generiska system och tjänster. Det handlar just om datas stabilitet. Det finns aktiva data, generiska forskningsdata och specifika datapublikationer. 

Jag tror fast på att en dylik tredelning hjälper oss vidare då det gäller att utveckla tjänster och system för dokumentation, citat, beständiga identifierare och planering av datahantering.  Så jag hoppas jag kan kavla upp ärmarna mycket snart.

Hela resonemanget presenteras i Informaatiotutkimus decembernummer.