Sofi Oksanen är precis en sådan intellektuell vi behöver idag. Förutom att hon talar högt om svåra men viktiga saker, kan hon hantera dagens författarroll. I filmen säger hon att 80% av arbetstiden går till annat än skrivande. Hon ser inte marknadsföringen, de hundratals intervjuerna och fotograferingarna som endast ett nödvändigt ont, ett tecken på samhällets dekadens och genomkommersialisering, utan (också) som ett tillfälle att ta det utrymme en författare kan ta i offentligheten, som i dag handlar om så mycket mer än tryckta medier. Det passar säkert inte alla författare, och jag är i grunden mycket negativ till förläggares eventuella invägning av författares marknadsvärde som personer, men samtidigt ser jag att vi verkligen, verkligen också behöver författare som Oksanen, som tycker det är okej att satsa på media.
Jag tror att det är få författare som år ut och år in kan använda 100% av sin arbetstid till att skriva. Tveksamt om det ens är ett bra sätt att använda hela "arbetstiden". Även om skrivande är hårt arbete tror jag de flesta måste göra annat också. Att använda tid på att marknadsföra sig och sitt budskap är kanske inte helt fel i alla fall.
En sak jag gärna hade hört mera om är Oksanens förhållande till det estniska språket. Men allt ryms kanske inte på knappt 60 minuter.
 |
| Den vackra järnvägsstationen i Hapsal, en av inspelningsplatserna. Foto: Anvelt CC-BY-SA. Wikimedia, Wiki loves monuments. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar