Uppföljning 13.6.2026

 Icke-krig och o-fred

I vecka efter vecka har en fred varit nära förestående, bara några dagar ifrån att bli av. "Slutgiltig, överenskommen text" förvandlas i en handvändning till att Iran kommit med ett "svagt och patetiskt uttalande om att ha en överenskommelse, som inte har något samband med sanningen". Än ska det bombas och invaderas, än är ayatollan en respektabel man. Faktum är att det inte är fred, men på Fox News sidor får man leta med ljus och lykta efter nyheter från Mellanöstern. Utom att Trump påstår att man lyckats bryta sin egen blockad och smuggla ut oljetankers i nattens mörker. Det handlar ändå de facto om små mängder i jämförelse med normaltillståndet, och vad som på riktigt är amerikanernas förtjänst kan diskuteras.

Radarparet Witkoff-Kushner tog sig sent omsider tid att konsultera någon som vet något om kärnvapen och har börjat värva experter. Det har alltså tagit dem tre månader att inse att man behöver fatta något om det man förhandlar om. Det tog flera år för en mer organiserad och kompetent regering att förhandla fram JCPOA-avtalet under Obama. Jag vågar tippa att inget seriöst avtal kan uppnås under Trumps tid.

Fyrk och forskning

Plötsligt är alltså vetenskapsmän inte helt överflödiga tydligen. Men trots det håller man på att montera ner fungerande system för datainsamling om klimat och miljö. Alltså man sätter på riktigt ner pengar på att ta bort och släcka ner utrustning, bland annat den som samlar data om Golfströmmens eventuella förändringar. Och man försöker avveckla National Center for Atmospheric Research (NCAR), en också meteorologisk tjänst som gjort en årlig vinst på 31,5 miljarder dollar. 

En annan av ärkeskurkarna bakom trumpregimens nedmontering av staten, budgetchefen Russel Vought, har kommit med ett nytt initiativ för att "ta till insyn i bidragsprocessen och se till att skattebetalarnas pengar används klokt" gällande forskningsfinansieringen. Det vill säga att politiker skulle ha sista ordet gällande all forskning. Det kallas "transparens" på regimens nyspråk. Bara tolv procent av amerikanerna litar längre på smittoskyddsmyndigheten CDC och hälsomyndigheterna rekommenderar framförallt mättade fetter i de nya kostråden. Så lycka till. Jag säger bara ett ord: Lysenko.

En sur jubilar

Trump ämnar på söndagen ordna tidernas fest vid Vita huset, då födelsedagsparaden förra året torkade in under tysta protester. Ultimate Fighting Championship-evenemanget är formellt en del av firandet kring 250-årsjubileet och lär ska ha kostat över 50 miljoner. Kring 16% av amerikanerna tycker att det hela är en god idé och risken för åskväder är överhängande. Pinsamt många inbjudna kändisar har tackat nej och en hel konsert som skulle äga rum vid ett senare tillfälle har inhiberats efter att nästan samtliga artister har backat ur. De allra flesta inser att dylika tillställningar inte är önskvärda då alla kurvor som borde peka uppåt pekar neråt och tvärtom, och det politiska såsandet och konflikterna bara eskalerar. Trump kommer att bli den äldste regerande presidenten  genom tiderna i USA och det utlovas No Kings-demonstrationer över hela landet dagen till ära. Trump är inte glad.

Motgångar

Utnämningen av spionchefen Tulsi Gabbards efterträdare är fortfarande på hälft. Trumps inkompetente favorit och tillförordnade Pulte blev utmanövrerad som kandidat och presidenten fick igen vika sig. 

Trump påstod i veckan att inflationen som nu stigit till över 4 % är jättebra. Att betänka är att matpriserna fortfarande inte hunnit reagera på de höga gödselpriserna. Opinionsmätningarna lutar allt mer mot en allt större demokratisk seger. Vita väckelsekristna, av vilka tidigare 4 av 5 röstat på Trump är de nu längre bara hälften som stöder honom. Understödet har sjunkit över lag, ju större undersökningar, dess sämre siffror.

I Kalifornien pågår val och man kan få en försmak av vad republikanernas taktik kommer att vara i höst. Medierna påpekar välvilligt att presidenten inte förstår valsystemet, då han spyr ur sig den ena konspirationsteorin efter den andra för att undergräva trovärdigheten av valen. Sanningen är att sanningen inte har någon betydelse. Det handlar inte om att förstå eller inte förstå, utan om att så misstro och förvirring kring demokratiska processer. Detta är värre än alla försnillade pengar, för det handlar inte om girighet, utan om att störta ett helt samhällssystem. 

Gränsbesvär

Medan regimen yrar hit och dit som en huvudlös höna, är en av de få i Trumps regering som verkar ha någon politiskt konsekvent linje överhuvudtaget den ärkerasistiske rådgivaren Stephen Miller. Följaktligen har fotbollsvärldscupen blivit en pinsam fars kring inresetillstånd då fotbollslag, deras stab och andra nyckelpersoner trakasseras vid gränserna. Det iranska laget får inte bo i USA och den somaliske toppdomaren Omar Artan fick inte ens komma in i landet. Biljettpriserna ser nu ut att vara så höga att läktarna knappt kommer att fyllas.

Kampen om data fortsätter. Medan många stater vägrar ge ifrån sig väljarinfo, har bankhemligheten naggats i kanterna till nackdel för immigranter. Myndigheter som arbetar med befolkningsstatistik har drabbats av nya regler som försvårar anonymisering av data och man funderar nu på om man måste sluta publicera vissa typer av statistik helt och hållet. Trump hittar däremot på egen statistik, bland annat om invandringen under Biden.

Uppföljning 6.6.2026

Fajten med John Blund

När man borde sova är man vaken och låter sitt förryckta sinne flöda ut på webben i en obruten ström av förvirrade fantasier, när man borde vara vaken faller inte bara ögonlocken utan hela karlen i en sned halvt medvetslös hög framför kamerorna. Så sned att spekulationerna om stroke sprids som maskrosfrön in vinden. Orden grötar sig, avtalspapper faller i golvet. De offentliga framträdandena har blivit anmärkningsvärt glesa. Upprepningar, upprepningar, upprepningar. Tomt prat och uppenbara lögner i en evig, förvirrad monolog, som inte har någon relation till vad den övriga administrationen eller världen försöker göra. Medan psykiatriker publicerar gemensamt upprop om att Trump utgör en tydlig och omedelbar fara för hela världen och bör fråntas makten, fortsätter presidenten att diktera sina egna, motstridiga läkarutlåtanden. "Kognitiva och fysiska prestationer utmärkta. Han är fullt lämpad att utföra alla överbefälhavarens och statschefens uppgifter."

Senaten svänger

Som tidigare konstaterat har de pågående primärvalen lett till att det finns allt fler republikaner i synnerhet i senaten som inte längre har något att vinna på att stöda Trump. Den ena motgången efter den andra alltså. Nu senast föll SAVE America Act, som skulle ha gjort röstande svårare för synnerhet kvinnor. Dragkampen om pengar till ICE fortsätter. Ingen extra miljard för ombyggnad av Vita huset. Ingen fond för de stackare som blivit dömda för kuppförsök. Det handlar inte bara om enskilda utbetalningar, utan också om hur beslut kan tas i kongressen. Ute på fältet ökar mängden av tidigare MAGA-influencers, som bränner sina röda kepsar och förbannar Trumps lögner och korruption.

Nya profiler

De antågande valen har lyft fram nya personer i offentligheten och satt fart på debatter. I synnerhet demokraternas kandidater synas och debatteras. I Kalifornien himlar man sig över dåliga guvernörskandidater (Newsom har snart suttit så länge han får), vilket verkar hota posten som varit demokraternas sedan Schwarzeneggers dagar. I Maine har en ny populist, Graham Platner, stor framgång och det spekuleras nu vilt i om han har en chans mot den mångåriga republikanska senatorn Susan Collins. Platners minst sagt färggranna förflutna orsakar återkommande skandalrubriker, medan Collins, som alltid varit lätt trumpkritisk, positionerat sig allt tydligare som en traditionell republikan. Valet kommer att bli spännande. I Texas fortsätter den kristne Talarico att oroa republikanerna, som dessutom nu alltså ställt sig bakom den mest korrupta tänkbara trumpfavoriten.

Analytiker spekulerar nu kring Trumps mål och intressen. Då en valförlust ser sannolik ut, omställer narcissisten sina mål. Skit samma om vi förlorar, jag ville det egentligen. I stället gäller nu kampen greppet om partiet, om den egna kretsens och hejdukarnas makt. Då taktiken hela tiden är att utnämna inkompetenta personer till alla poster och försöka knäcka motstånd med hot och mobbning är det osannolikt att det lyckas.

Säkerhet

En mindre skandal har även uppstått kring utnämningen av en av Trumps värsta attackpudlar Bill Pulte till chef för spion- och säkerhetsväsendet efter Tulsi Gabbard, som sent omsider fick foten. Pulte, en clown från finanssidan, har förstås inte en endaste dags erfarenhet av branschen och hans främsta uppdrag är att genomföra radikala nedskärningar.

Nedskärningar inom delar av säkerhetsväsendet i kombination med det allt mer megalomana bunkerbygget skvallrar om växande paranoia. Det väcker frågor om varifrån hotet slutligen kommer? Kommer det från folket?

Vita huset gav också en exekutiv order i tisdags om nära samarbete med AI-industrin för den nationella säkerheten. Detta löper parallellt med att dels Anthropic håller på att lista sig på börsen och släpper nyheter om AI-hot, dels med att man försöker höja finansieringen för Pentagon med fullständigt löjligt stora summor. Det handlar om otaliga miljarder dollar, som man eventuellt försöker styra från amerikanska skattebetalare in i en bransch som presidentfamiljen har stora intressen i. Ekonomiska intressen, alltså. Inget annat är som bekant relevant.

Ett eller ett par ruttnande imperier

I veckan släpptes en nyhet om ett nytt projekt på en drygt hundra kilometer lång tunnel under Berings sund. Det är givetvis ett storryskt projekt som kunde knyta Alaska till det gamla imperiet igen. Det är tillika endast ryska politiker som offentligt diskuterat projektet, som skulle gå löst på många, många miljarder. Som amerikanska förhandlingsparter nämns inte överraskande duon Witkoff-Kushner. Det är högst oklart vem som skulle stå för fiolerna, men känt är att Elon Musk har investerat stort i teknologin och saknar avkastningen. Putin behöver förstås storslagna planer när drönarna regnar in.

Det är oklart hur ivrig den traditionella amerikanska försvarsindustrin är på de hotande nedskärningarna i Nato, i synnerhet som andra länder har börjat byta leverantörer. Det kan bra hända att det i praktiken är slut på reträtten från Europa. Att också Stubb offentligt påpekade hur strategiskt korkat en sådan är, tyder på att Putin håller på att försvagas ordentligt. Framsteg i utvidgningen av EU i västra Balkan talar samma språk, liksom Zelenskyjs öppna brev. Det är sen en annan sak att Putin måste bort innan Ryssland kan komma ur den nuvarande diskursen. Men den dagen närmar sig.

Trump för sin del har nollat sitt eget inflytande genom sitt beteende. Förvirrade och absurda uttalanden, som undergräver också mer seriösa försök till förhandlingar, kombinerat med en ekonomi som rusar mot insolvens, ser verkligen ut som raka vägen mot någon form av undergång. Historikern Timothy Snyder har talat om Superpower Suicide. Ett gemensamt drag i dagens Ryssland och dagens USA är avsaknaden av realistiska planer för succession efter de åldrande, paranoida gubbarna.

Några tankar om förändring och artificiell intelligens

Deep fake

Ett av de stora orosmomenten åtminstone för mig gällande kraftfull generativ artificiell intelligens var uppkomsten och utnyttjandet av så kallade deep fake media i politiskt syfte. Det var antagligen en felbedömning. Falska foton används visserligen idag för att svartmåla, trakassera och hota i synnerhet kvinnor, men eftersom folk vet att förfalskningar är så enkla att göra, har de inte så stark effekt de kunde ha haft. Till och med de mest inbubblade trumpisterna har av sin idol blivit lärda att media på sociala medier bara är illustrationer av idéer, inte evidens. Forsen av AI-smörja från presidenten har upplyst allmänheten på denna punkt.

Det har istället visat sig att falska bilder eller video inte behövs för att skapa lögnaktig propaganda. Det går riktigt bra att hjärntvätta folk med gamla hederliga metoder, bara med att ljuga tillräckligt ofta och mycket och därtill skaffa inflytande över traditionella medier. Putin och Orbàn har för länge sedan bevisat att det går att få tillräcklig dominans över den offentliga debatten för att befästa sin auktoritativa position utan direkt lagstiftning. Bara genom att skuffa undan all seriös journalistik ut i marginalen och tuta ut sitt eget svart-vita narrativ kan man uppnå en enväldig maktposition till och med i en demokrati.

Kunnandet 

Det hette för ett par decennier sedan att alla måste lära sig koda. Då riktades detta krav på barnen, inte de vuxna. Det var i och för sig inte dumt. Det är viktigt att förstå principerna med hur datorer funkar. Nu då det handlar om AI är det i stället vi vuxna som måste lära oss använda den nya teknologin. Omedelbart och bums, för vi ska öka vår egen produktivitet och integrera den i vårt arbete så att arbetsgivaren kan rapportera att AI tagits i bruk, vilket alla ansvariga ägare och chefer förväntar sig.  Skaffa alltså licenser till någon av de stora tjänsterna, köp en föreläsning av en konsult och vips har din firma "tagit i bruk AI". Det handlar inte enligt min åsikt om att utnyttja maskininlärning, anpassa och träna modeller och genuint använda den nya teknologin i viktiga processer. Men vad vi har lärt oss är att man måste pröva sig fram med nya teknologier och att också vuxna behöver lära sig.

Ett problem som jag anar i den allmänna diskursen är att AI är så sammanflätat med stor ekonomisk hajp. Jag har seriöst hört att "BNP kommer att växa 1500% tack vare AI", samtidigt som företag genuint kämpar med att hitta på vettiga sätt att använda den nya teknologin. Det finns mycket utrymme för all världens konsulter och försäljare. Och framför allt: det finns mycket små krav på att folk ska förstå hur generativ AI funkar, till skillnad från idén om att alla barn ska lära sig koda. Vi ska använda AI, oftast då standardchattar rakt av ur förpackningen, men vi behöver inte förstå dess begränsningar, eller vad genAI egentligen gör. Jag blir lite förtvivlad då folk i seriösa sammanhang påstår att man kan använda vanliga chatbottar till  informationssökning. Det kräver väldigt goda kunskaper och kan ändå gå åt pipan. Kort sagt, det är sällan värt besväret. Å andra sidan, så dålig som till exempel Google blivit, är det ju inte mycket bättre. Jag ser därför att europeiska initiativ som Open Web Search är otroligt viktiga.

Den artificiella intelligensens förhållande till evidens och sanning är mycket komplicerat. AI kan dramatiskt förstora rymden av möjligheter och potentiella sanningar, men den kan sällan bevisa något. Den här grundregeln borde vara utgångspunkten. Gemene konsult talar med små bokstäver om detta.

Arbetsmarknaden

Vad som oroar mig är att professionell användning av AI kräver mycket god substanskompetens. Vad generativ AI spottar ur sig måste granskas och analyseras. Man måste kunna bedöma kvaliteten, se fel och dumheter och kunna formulera dem för att kunna korrigera och iterera. För den erfarna och redan kunniga är AI inget hot, utan ett bra verktyg.

Problemet är att det tar år av arbete att nå dit. I stället för att stöda och handleda juniorer, kan seniorerna i dag träna och övervaka genAI. Då juniorerna blir färre, finns en stor risk att vi i framtiden har färre seniorer som kan fatta vad AI spottar ur sig. Eftersom organisationer idag har extrem press på att "ta i bruk AI" kanske man låter bli att anställa nyutexaminerade, hur duktiga de än är, och satsar i stället pengarna på licenserna och konsulten. Dessutom kanske det ser ut som att man sparar en slant. Och framför allt har man tagit det stora steget in i AI-åldern. Trodde man.

Jag hoppas detta blir ett kortvarigt skede. Jag är också rädd för att det finns större orsaker bakom ungdomsarbetslösheten. Pratet om AI döljer större ekonomisk osäkerhet och instabilitet. Skenåtgärder kan göra att viktiga investeringar i kompetens eller annan utveckling blir ogjorda. I verkligheten genomsyras samhället nu av deprimerade stämningar på många sätt. Den politiska diskussionen rör sig i mångt och mycket i en artificiell värld den också. Utbildning och hälsovård ses som kostnader, inte som de investeringar de är. Vi ska verkligen inte skylla på AI, om arbetsgivare och samhället i stort inte fattar att unga behöver en chans att komma in i arbetslivet. 

Vi kommer att behöva ta hand om människor mycket bättre än vad dagens trend är. Kostnaderna för en omänsklig politik döljs av en kortsiktighet och trångsynt fokus på teknologi och effektivitet som är nedslående. Vi behöver mer frihet och tolerans för olika sätt att vara och arbeta.

Miljön

Utvecklingen i USA har lett till en stark aktivism mot datacenter och AI. Den kanske synligaste reaktionen mot regeringens och storföretagens missbruk av både makt och data har varit kampen mot datacentren, som främst av allt bottnar i miljöfrågor. Vattenbristen är verklighet på många håll i USA. Det delvis föråldrade elnätet skulle behöva en uppgradering som inkorporerar nya energikällor och nya teknologier. Detta är ett dilemma för MAGA. Dylika enorma infrastrukturinvesteringar kan inte göras utan kongressen, som är helt blåst och låst. Jättebolagen kan visserligen försöka bygga egna kärnkraftverk och vindparker, men det stöter på ännu mera lokalt motstånd. Datacentren använder redan ansenliga mängder el i många delstater. Elpriserna stiger, dricksvattnet förorenas. Företagen är pressade av marknadens överstora förväntningar och sina intrasslade skuldförbindelser. De har svårt att formulera några positiva löften till allmänheten. Nyttan och vinsten kommer att gå till företagen, samtidigt som ekonomin och tjänsterna för vanligt folk blir sämre.

Det är svårt att se att situationen kommer att kunna lösas utan drastiska förändringar. Frågan är om USA och världen är färdiga för en grundlig omprövning av våra samhällskontrakt. Vi måste ha en samsyn mellan politiker, företag och medborgare som bär litet längre än nästa kvartal eller val. Som ett inte helt irrelevant alternativ diskuteras olika varianter av lottokrati. Men redan en så radikal förändring som proportionella val i Storbritannien och USA kunde vara ett steg i rätt riktning. Hur man kommer dit är inte lätt att se. I varje fall håller miljöhoten på att bli såpass konkreta att de får konsekvenser.

Uppföljning 30.5.2026

Krigisk fred

Skillnaden mellan krig och fred är mer eller mindre utsuddad, åtminstone i Mellanöstern. Förhandlingar är därför också i praktiken rätt meningslösa, eftersom inga löften håller och inga ord betyder något längre. Det måste också vara rätt mardrömslikt att försöka förhandla å regimens vägnar, då presidenten offentligt publicerar än det ena kravet, än det andra och ändrar bedömningen av läget flera gånger om dagen. Inte för att man behöver tycka synd om trumphejdukar. De har alla jobbat hårt för att uppnå sina positioner där de ekonomiskt kan tjäna storkovan. Däremot är nog många av de tidigare allierade oljestaterna nog på väg att byta sida. Att den amerikanska presidenten i förbifarten lovar bomba sönder än det ena landet, än det andra, hjälper just inte situationen. Att hålla Iran och sjöfarten i blockad håller på att bli för dyrt. Men att USA skulle klara av att förhandla och skriva på ett fullödigt avtal är nog en orealistisk förhoppninng. Just nu är man nästan klar med att kanske godkänna ett avtala om att kanske inleda förhandlingar. Dylikt är förstås betydelselöst, utom för den som spelar på börsen. Situationen vid Hormuz lever sitt eget liv.

Skamlösa åtal

Trumpregimens hämndaktioner genom juridiska aktioner nådde nya höjder förra veckan, då utredningar inleddes mot en kvinna som vunnit rättsfall mot Trump gällande sexbrott. Högsta åklagarmyndigheten och justitieministeriet har förlorat dramatiskt i anseende, och bra jurister har lämnat institutionen i rasande fart. Folk hotas med att mista sina rättigheter om de följer de uppenbart olagliga politiska direktiven. I panik föreslog justitieministeriet nyligen en process för att granska klagomål och anklagelser mot sina egna jurister. Enligt förslaget ska departementet ha rätt att i första hand granska anklagelser om att en nuvarande eller tidigare anställd jurist hos dem skulle ha brutit mot etiska regler i samband med sitt federala arbete. Förslaget har inte emottagits entusiastisk av kollegiet. Då myndigheten tidigare var en plats för toppförmågor och ett utmärkt karriärsteg, är det inte någon som längre ser det som en merit att ha arbetat där under Trump.

Trumps egna processer visar också regelbundet en omdömeslöshet utan like.

Presidentens hälsa

Det finns även läkare som inte är rädda om sitt anseende. Trump sover på dagarna i praktiken så fort han sätter sig ner och stänger munnen, men på nätterna producerar han mer eller mindre förryckt material i en jämn ström på sociala medier. Han besökte igen sjukhuset för den tredje årliga hälsokontrollen på 13 månader. Föga överraskande konstaterades han vara i fantastisk form.

Folkets hälsa

Medan ebolaepidemin sprider sig i Afrika, gav den amerikanska regimen ut en order om att vaccinationsprogrammet i USA ska ses över, eftersom det nog säkert ges för många vacciner åt barn. Den förra ebolaepidemin i Afrika stoppades av en storinsats av Obama, som skickade behövlig hjälp för att stoppa spridningen vid roten. Nu verkar amerikanernas största problem vara var man ska vårda smittade amerikaner och att övervaka den egna gränsen.

De juridiska striderna om så kallade abortpiller fortsätter också, och den misogyna kampanjen frånser oftast att det faktiskt handlar om mediciner som är viktiga i olika, för kvinnor ibland till och med livshotande, situationer. Men som känt har amerikansk prolife lite med främjande av folks liv och hälsa att göra. Just nu kan man ännu fortfarande posta dessa piller, men trots att argumentet om att abort är en sak som ska lagstiftas på delstatsnivå varit centralt för MAGA, försöker man alltså nu åstadkomma reglering som påverkar hela USA.

Den amerikanska hälsovården kostar nästan 20% av BNP och många amerikaner har inte råd med vård och mediciner. Skillnaderna i förväntad livslängd kastar också med flera år mellan olika delstater. Bland dödsfall av gravida har nästa 9 av 10 bedömts bero på orsaker som kunnat åtgärdas.

Guld och gröna skogar - i Washington D.C.

Det har visat sig att finansiering för nationalparkerna har omallokerats för att försköna huvudstaden. Presidenten fortsätter att prata om sina förfägnadsprojekt i stället för mer relevanta saker. Förutom att fixa vattenelement används miljoner av dessa pengar på att förgylla statyer. Närmiljön har också förskönats med att dumpa närmare 3 000 kubik giftigt rivningsavfall från Vita huset intill en populär golfbana.

Ett bakslag kom, då en domstol dömde att Trump måste bort från Kennedy Centers namn, men i stället behandlas nu en "Donald J. Trump $250 Bill Act” i kongressen. De småaktiga demokraterna försöker blocka byggandet av den megalomana triumfbågen. Även om den skulle bli av, blir knappast kvaliteten god med den förväntande tidtabellen. Potemkin kryper ohjälpligt fram som inspiratör, då modell hämtas från det historiska ryska riket.

Uppföljning 23.5.2026

Kartellkarusell

Att hela förvaltningen, inklusive åklagarmyndigheten, sammanblandas med personliga affärer är inget nytt. Så var det redan på 1700-talet, och man inser nu att det är inte tillbaka till 1950-talet Trump är på väg. Han och hans hov halkar bestämt mot 250-årsjubileet i denna monarkistiska anda, då minus upplysningen förstås. De 1776 miljoner, som Trump tydligen lyft av skattemedel som ersättning för att hans läckta skatteuppgifter 2016 för den enorma skada som åsamkats honom, var tänkta att sättas i en fond för stackare som blivit utredda under tidigare presidenter fram till slutet av 2028.
Upplägget är helt surrealistiskt: statsåklagaren, Trumps tidigare advokat, förhandlar med skattemyndigheten om en förlikning med skattemedel. I pressmeddelandet sägs bland annat: "Användningen av statlig makt för att rikta in sig på individer eller enheter av otillbörliga och olagliga politiska, personliga eller ideologiska skäl bör inte tolereras av någon administration." I färskt minne har vi otaliga federala åtal som blivit utkastade av jury eller domare som politiskt betingade.
Grundantagandet verkar vara att alla är oskyldiga. Till exempel upprorsmakarna från 2021. Det hela verkar vara lite tjockt också för en del republikaner, och flera åtal har redan väckts mot projektet.
Därtill valsade under den gånga veckan nyhetsrubriker om att Trump gjort mer än 3600 affärer på börsen under årets första kvartal i rubrikerna. Bland annat har han investerat i Nvidia, Boeing, Tesla och vapenindustri. Han marknadsför skamlöst företag han köpt i. Vidare ska vi också minnas hur de stora medieföretagens ägande olagligt koncentrerats till allierade med övervakande myndigheters goda minne och Pentagon nyligen blandade sig i AI-bolagens interna konkurrens.

Cirkus i och kring senaten

Trump har i vissa delstater blandat sig i republikanska primärval för att hämnas på senatorer som varit besvärliga för honom, t ex gällande Epsteinfilerna. Med enorma summor har han faktiskt lyckats, vilket nu lett till att senatorer som blivit utspelade inte längre har någon orsak att hålla inne med sin kritik och sitt motstånd överhuvudtaget. Då Trump trodde han fällde käglor, har han nu istället ordnat det så, att han kommer att ha mycket svårt att få igenom saker före valet. Tvärtom hotar nu till exempel lagen mot kriget i Iran plötsligt gå igenom.
I Texas pågår ett spännande primärval. Nu är det ju så, att om Trumps galna favoriter vinner, betyder det ju inte osannolikt att demokraternas kandidater har bättre chanser i själva valet.
Nåväl, senaten vill inte heller längre ge pengar till immigrationspolisen ICE. De har lärt sig att ta modell av representanthuset och klockade ut för helger så att lagen om finansiering kommer att förfalla.

Lustiga huset

Till pengar som Trump hade räknat med hörde plötsligt en miljard för balsalen som skulle ersätta östra flygel av Vita huset, den som skulle vara gratis och en gåva och allt vad det hette. Det verkar som att bunkern där under och säkerheten har blivit att mer megalomana, som det brukar hos diktatorer. Komplexet är tänkt att bli över 8000 kvadratmeter med drönarbas, och sex våningar i titanium och stål. Att å andra sida säkerheten sedan äventyras av att presidenten babblar på under evighetslånga presskonferenser om projektet verkar inte störa. Senaten röstade ner finansieringen på torsdagen.

Utrikespolitisk berg- och dalbana

Utrikespolitiken fortsätter att vingla hit och dit. Lite diversifiering, för att inte säga distraktion har behövts efter dödläget i Iran och Kinabesöket som inte gav tillräckligt material för hajp. Alltså har man tagit till skåpmat från ifjol.
Kuba: Rubio har visat sin mest psykopatiska sida i förhållande till sina anfäders Kuba. Befriandet av landets folk innebär att man låter dem svälta. Med allvarlig min förklarar han att landet är ett hot. I Florida sitter troligen en hel del kubaner och miljarder som väntar på att få tillgång till landet. Det finns förstås större chans att en aktion liknande den i Venezuela kunde lyckas.
Grönland: Louisianas guvernör, specialutsänd till Grönland var på visit och försökte charma lokalbefolkningen med mager framgång. Till hans stora häpnad hade MAGA-hattarna svag åtgång. Trump postade en bild av sig själv som trollet bakom bergen i Grönland, medan grönlänningarna ropade Go home utanför det nyöppnade amerikanska konsulatet.
Arbetsveckan avslutades med de tillbörliga militära hoten mot Iran, som sedan kan dras tillbaka i början av veckan för att lyfta börskurserna. Det är troligen inte optimalt att anfalla både Kuba och Iran samtidigt, så Trump väntar säkert på vad magkänslan ska säga. En liten mellanseger i Kuba skulle säkert göra gott åt självkänslan. Och Kina vill vi ju då inte tänka på.

Förtvivlan

Medan inflationen stiger, hoppet räntesänkningar dunstar och striden mot artificiell intelligens eskalerar, faller Trumps stöd sakta men säkert. AI-tivolit har förvandlats till blodigt allvar för många amerikaner. Konkret drabbar serverfarmerna miljön och i synnerhet vattentillgången på många håll, den nya teknologin upplevs hota arbetsplatser så till den grad att stackars leveransrobotar blir misshandlade på gatorna och de stora AI-företagen upplevs som genuina hot mot människors integritet. De som följer med lite noggrannare är också chockade över hur regleringen av skadliga ämnen tas bort. Fox News rubricerade väldigt lite (inte alls?) om sin opinionsmätning, där 61% av de intervjuade (registrerade röstare) motsatte sig Trump. Framtidstron är extremt låg.

Uppföljning 16.5.2026

Klavertrump

Presidenten förklarade strax innan han steg på planet till Beijing, att han inte alls tänker på amerikanerna och deras finanser, när han fattar beslut om Iran. Hejdukarna som blev där hemma fick förklara uttalandet bäst de kunde. Vilket de ju inte kunde. Antingen hade de inte hört uttalandet, eller så var det taget ur sin kontext, eller också valde några att fortsätta låta som en trasig LP-skiva och skrika att galna iranier mördat amerikaner i 47 år (det verkar vara en viktig detalj, det precisa årtalet för det tål upprepas 5-10 gånger i samma intervju) och de kan inte få ha kärnvapen.

Väl tillbaka förklarade presidenten att han precis menade vad han sade. Amerikanerna borde vara glada och tacksamma över att börsen mår så bra, och inte bry sig om prishöjningarna som ju dessutom är mindre än vad alla väntade sig. Presidenten glömmer visst att det nog inte var någon som väntade sig ett dylikt idiotiskt tilltag som att attackera Iran utan någon genomförbar plan överhuvudtaget. Samtliga som bortförklarade Trumps uttalande ser alltså nu ohjälpligt dumma ut. Liksom presidenten själv.

Sällskapsresa

Resesällskapet på flyget till Beijing har också fått rubriker. Trump skulle förstås främst göra stora affärer, förutom då att få spegla sig i äkta diktatorssken framför kamerorna. Så med sig tog han främst affärsmän, bland andra sonen Eric, som gjorde sin förmögenhet under faderns första period. Jämförelserna med Joe Bidens son Hunter Biden har varit legio, men blev akut pinsamma nu, eftersom republikanerna i tiden våldsamt kritiserade just (vice) presidentsonen Hunter Bidens affärer i Kina. Nu påstår Eric, vars hustru Lara i Melanias frånvaro nästan framstod som first lady, att han bara var med som familj, och hotar förstås på trumpskt vis pressen med åtal. Och, jo, han har diskuterat möjligheten att ställa upp 2028.

Den enda politikern med på resan var utrikesminister Rubio. Annars fanns ingen som helst sakkunskap med på flyget om man frånser journalisterna. Elon Musk (Tesla), Jim Cook (Apple), Jensen Huang (Nvidia) och en hel hög bankirer och höga finansmän var i stället med.

Under den "fantastiska" resan påstod Trump att man sålt flygplan och sojabönor. Eller egentligen fick man löfte om köp. På ett sätt. Liksom. Medan president Xi talade om världspolitik, talade Trump om kinarestauranger i USA, hur beundransvärd och fantastisk Xi är, hur vackert Kina är och hur fina de små kinesiska barnen som uppträdde var.

Frågan om Taiwan

Som väntat levererade Xi en mycket allvarlig varning, för att inte säga hotelse, om att USA ska hålla sig väldigt, väldigt tyst och stilla gällande Taiwan. Det hela ackompanjerades av tal om dalande versus stigande stormakter. Xi tog det säkra för det osäkra genom att sätta Trump ordentligt på plats, och banka i hans dementa hjärna att han inte ska låta sig inbillas att han kan sätta sig på tvären. Trump var också påtagligt tyst och irriterad på hemresan. Det enda han kunde haspla ur sig var att Kina är vackert. Och att frågor om Iran var snudd på landsförräderi. Politiskt var mötena ett nederlag, även om Rubio efteråt försökt säga att situationen är oförändrad gällande Taiwan. Trump har för sin del i Fox News varnat landet för att utropa självständighet. Han är en lika lydig papegoja för Xi som för Putin.

 
Elon Musk har redan tidigare tagit ställning för Kina och försöker minska sitt beroende av de taiwanesiska, för närvarande överlägsna, chipsen. Apple är för sin del mycket beroende av taiwanesiska chips. Det är fortfarande oklart om det hjälpte USA:s export att Nvidias VD var med, eftersom det finns många som motsätter sig affärer på bägge sidor. För USA handlar det inte om småpotatis, Nvidia stod i tiden för 95% av marknaden i Kina. En dylik sårbarhet är förstås inte acceptabel för Xi som nu istället har en stark position tack vare att USAs akuta behov av sällsynta jordartsmetaller. Att USA nyligen bränt av en ansenlig del av sin högteknologiska ammunition, som behöver ersättas gör läget ännu enklare. I Kina satsar man för egen del kraftigt på utvecklingen av AI-chips, medan de kinesiska elbilarna erövrar världen.

Speglingar

Som bekant gör presidenten hundratals inlägg på webben varje vecka. Ofta görs inläggen, en blandning av bisarra politiska utlåtanden, AI-generade bilder och blandade kopierade meddelanden av andra, på småtimmarna i sjok som kunde få vilken som helst annan människa in på undersökningar. Vilket ju Trump också enligt egen utsago varit. Han verkar få hjälp av en sekretare, som tydligen får göra väldigt långa dagar. Budskapen är alltid lika narcissistiska, om vartannat självförhärligande och fulla av konspirationsteorier, hat, hämnd och avund mot andra. Som mest har det varit mer än 150 inlägg på knappt fyra timmar.

Den gångna veckan har en prydnadsbassäng i centrala Washington D.C., Lincoln Memorial Reflection Pool, varit ett favoritämne. Bassängen, som har varit ett evigt problem, fixas upp av Trumps poolfirma. I praktiken har den tömts och ska nu målas. Arbetet verkar bli nästan tio gånger så dyrt som det var meningen. Därtill har den ökända balsalens kostnader nu börjar krypa in i budgeten. Men Trump lägger upp bilder på prydnadsbassängen som simbassäng och återkommer regelbundet till balsalen.

Inflation

Trumps "låt dem äta kaka"-uttalanden är politiskt katastrofala eftersom inflationen bara ökar. Nu rör sig sakkunniga olyckskorpar i media och talar om nära förestående nivåer på 6%. Den nya centralbanksdirektören Kevin Warsh landar inte i en situation där han lätt kunde sänka räntan, tvärtom stiger trycket på att höja den. Warsh får alltså lov att snabbt fatta sitt beslut om huruvida han är färdig att rädda vad som räddas kan av ekonomin, eller göra som Trump vill inför valet, vilket han antytt. Att centralbanken skulle avstå sitt oberoende skulle nog vara sista spiken i USA:s kista som stormakt, men marknaden verkar lita på centralbanken. Men den var inte glad över Kinaresans resultat, trots att den annars puffar på mot avgrunden.

Uppföljning 9.5.2026

Fantasiförhandlingar

Trump för tydligen i fantasin fredsförhandlingar med Iran. I verkligheten verkar det handla om att utbyta olika kravlistor, som inte har med varandra att göra. Eftersom det juridiska fönstret för det ursprungliga anfallet Epic Fury löpt ut för den amerikanska presidenten, är det eldupphör. Trump måste inleda nya operationer. Operation Project Freedom för att få ut fartyg från Persiska viken, där allt större elände råder på över tusen skepp, ledde till nya sammandrabbningar och en total förnedring av USA. Numera betyder tydligen vapenstillestånd att krig kan fortsätta och pågående förhandlingar är inte heller något hinder för att göra rabiata attacker. Det har alltså närmast blivit omöjligt att nå fred.

Andra fantasiförhandlingar har förts mellan Ukraina och Ryssland, där Trump ställde upp som en zombiemedlare för Putin, som behövde försäkra sig om att hans stora militärparad i dag inte attackeras av Ukraina. Zelenskyj nappade på möjligheten att få tillbaka krigsfångar, men hela optiken i att Ukrainas president utlyser eldupphör i Kreml för några timmar är ju inget annat än hysteriskt vitsig.

Trassel i Mellanöstern

Förenade Arabemiraten verkar ha fått nog av såsandet i regionen. Utträdet ur OPEC skapade nya spänningar med Saudiarabien och har setts som ett närmande till USA. Men röster har också hörts för att stänga amerikanska baser i landet. Förödelsen i de amerikanska baserna i Mellanöstern har i veckan visat sig större än man tidigare berättat. Dessutom har nya uppgifter om ryskt stöd till Iran läckts. Kina verkar aktivera sig som medlare inför Trumps nära förestående besök. Oroande nog rör sig också rykten om att Xi kommer att pusha hårt om Taiwan. Vi vet alla hur bra Trump står emot stormaktsdiktatorer. Inte.

Rubio - Vance

Också högermedia börjar nu på allvar diskutera nästa presidentkandidat. Rubio har klädsamt sagt att han nog inte tänker ställa upp mot Vance, samtidigt som han reste till Vatikanen för att lite försöka lappa ihop relationerna. Han gjorde det nästan stiligt för egen del, även med Italiens premiärminister, men sade explicit att han inte kan påverka nuvarande presidentens svamlande. I och med det skapade han en skiljelinje mellan sig och Trump och framstår nu som resonlig. Vilket ju i sig inte är svårt om jämförelsen är Trump. Men jämförelsen är kanske i själva verket konvertiten Vance, som nog gjort bort sig rejält i sin påvekritik. Bland republikanerna har också Rubios understöd nu i praktiken kommit i kapp Vance, som uppfattas som kryptogängets hejduk. Många republikaner är också obekväma med en utrikespolitik utan europeiska allierade, varför Rubios linje troligen lockar mer i längden.

Barnens väl

Vita huset utlyste maj till sportmånad och barn besökte presidenten under ett oerhört pinsamt mediespektakel. Trumps beteende inför barnen väckte upprörda kommentarer. Han avslutade evenemanget med att missa tre puttar i rad.

 
Folkhälsofrågor har också diskuterats i media i och med virusepidemin på ett kryssningsfartyg. Folkhälsomyndigheten fick ju en kompetent direktör i april, men minister Kennedy fortsätter att prata strunt i media. "Vi behöver bara någon som inte är galen", sa en tjänsteman i Vita huset till CNN apropå CDC-direktören. Att det dessutom blev en svart kvinna är ju fantastiskt.

 
Nu senast blev Kennedy ställd mot väggen sedan det rapporterats om nyfödda bebisar som dött på grund av att föräldrarna vägrat dem en enkel och rutinmässig K-vitaminspruta. Som ju alltså inte ens är ett vaccin. Dessutom fortsätter kampen om abortpiller i domstolar på olika håll. Läkemedelsbolag är inte helt oberörda av frågan heller och har inte dragit sig för att lägga sig i leken. Att pro-life egentligen inte handlar om att skydda någons väl ser tydligt ut. I verkligheten anser de flesta amerikaner att abort inte är en svartvit fråga, utan att allt beror på omständigheterna. Ytterligheterna understöds av små marginaler, medan en överväldigande majoritet accepterar abort i princip. Därför är den politiska debatten helt frikopplad från folkets åsikter och regleringen på väg åt helt galet håll. Oförmågan att föra nyanserad debatt är förödande.

K-kurvan

Det talas numera ofta om K-kurvan, som kanske enklast illustreras av börsens frikoppling från realekonomin. De allra rikaste blir bara rikare i rasande fart, medan resten av människorna klarar sig allt sämre. Det räcker inte längre med en kurva för att beskriva det ekonomiska läget. Det behövs två kurvor, och dessa pekar brant åt olika håll. K.

Superlågprisflygbolaget Spirit Airlines gick omkull förra veckan, vilket, givetvis, var Bidens fel. Marknaden drog en lättnadens suck, medan flyg nog blev ett snäpp dyrare igen. K. I ett land där många har släkt och vänner utspridda över mycket stora avstånd var sucken bland folket nog mer av förtvivlan, inte minst för dem som har knappt om pengar.

De högsta lönerna stiger betydligt snabbare än mellan- och låginkomsttagarnas löner. Men det är inte bara det. Till exempel drabbar de höga bensinpriserna dem med lägre inkomster hårdare, liksom nedskärningarna i sjukvården. För dem med hygglig lön är det ekonomiskt just detsamma om bensinen kostar 3 eller 6 dollar per knappa 4 liter, det är mest en irriterande signal. Men effekten kommer att bli allt kraftigare för dem med lite pengar, allt efter de indirekta kostnaderna, såsom fraktkostnader, börjar märkas. Och värre blir det.

 
Sjuttio procent av bönderna, de flesta jordbruken är ju ännu relativt små familjeföretag, säger att de inte har råd att skaffa nödvändiga konstgödsel. Matpriserna kommer alltså att skjuta i höjden. Samtidigt som SNAP-stödet för att skaffa livsmedel skurits ner och regleras allt strängare, rör det sig om cirka 90 miljarder dollar som behövs för att att hålla folk vid liv. I Illinois beräknas 100 000 människor missta stödet från och med maj. Mellan januari 2025 och januari 2026 har över 4 miljoner människor förlorat stödet, samtidigt som arbetslösheten ökat. Men de flesta är nog svindlare, förklarade ansvariga ministern bestämt.

Scener i Kajsaniemi park

 

Hbl 3.5.2026 rapporterade om en lugn första maj.

På den sekelgamla tidningsbilden kan man se att det funnits en fin estrad också i Kajsaniemi, där Akademen sjungit in våren i 180 år. I år hade en provisorisk scen byggts upp i Hesperiaparken, då Kajsaniemi är under renovering.  Jag har tidigare skrivit om Kajsaniemiparkens äldre historia och Frimurarens grav och kopplingen till första maj-firandet, men ämnet har ännu mer att ge. Parken har sedan svenska tiden haft betydelse för stadsborna, men den blev särskilt viktig sedan staden blev huvudstad och universitetet kom. Både Engel och Ehrenström gjorde planer för parken. Under 1860-talet gjordes stora ombyggnadsarbeten, träd fälldes och nya planterades. I synnerhet var den låga udden, där Cajsas restaurang funnits sedan 1830-talet, en havsnära, naturlig udde där stadsborna gillade att promenera. I parken byggdes också landets första idrottsplan 1884. Planen har sedan dess också fungerat som tivoli-, fest- och cirkusplan, och inför många stora evenemang har provisoriska scener rests också där under decenniernas gång.

Stadsmuseet, sent 1800-tal.

På 1880-talet fanns det ännu inte någon stadigvarande estrad i parken, så man tog till provisoriska arrangemang på Valborg. Intill värdshuset restes en scen på bockar, vilket tillförde ett extra spänningsmoment då plankorna bågnade och någon gång vältes punschen så den flög långa vägar. Åtminstone något år valde Muntra Musikanter att uppträda på den närliggande kägelbanans veranda.

Ståhlberg, K.E:, Stadsmuseet, ca1890.

Från 1890, 1891 och 1892, just då den vita studentmössan kom i bruk, finns det fina fotografier av Nils Wasastjerna från studenternas första maj-firande i Kajsaniemi. På bilderna ser man hur miljön är mer som en strandskog, fast man sitter ett stenkast från restaurangen. En stor storm gjorde stor förödelse i parken hösten 1890, men stranden hörde till de områden som klarade sig bäst. Vägen dit var ändå fylld av fallna träd en lång tid. Katastrofen öppnade ändå för ny planering av parken av stadens trädgårdsmästare Svante Olsson, som fått ge sitt namn till huvudstråket i parken.

N.Wasastjerna, Stadsmuseet,1890, premiär för studentmössan.

N.Wasastjerna, Stadsmuseet,1892.

Stadsmuseet,1900

Vid sekelskiftet fanns åtminstone den fina estraden redan, sannolikt ungefär där Akademen sjunger än i denna dag (utom i år), mellan restaurangen och Frimurarens grav, rätt nära stranden.

A. Strandberg, Stadsmuseet, 1902.

Längre in mot staden och österut mot nuvarande Unionsgatan har parken varit mer geometrisk också i tidigare planer och versioner. Mellan svandammen och nationalteatern fanns Wilhelmsbad, som gett sitt namn till Villensauna.

 Rosenbröijer, 1903.

En annan byggnad som fanns länge i parken var universitetets magnetiska och meteorologiska observatorium, som kom till på 1840-talet. 

Signe Brander, Stadsmuseet, 1907. 

Observatoriet i förgrunden, sportplanen i bakgrunden.

I.Timiriasew, Stadsmuseet,1915.

I.Timiriasew, Stadsmuseet,1920.

Estraden, som låg intill Frimurarens grav men var vänd mot värdhusets veranda, försvann antagligen kring 1935, och en ny uppfördes 1936  närmare centrum tack vare en privat donation. 

JOKA,  Museiverket, 1941

Man verkar ha samlats vid Paciusstatyn åtminstone våren 1938. År 1949 omtalas igen en äntligen uppförd ny estrad. På 1950- och 1960-talen samlades även arbetarna på Kajsaniemiplanen, troligen lite senare på dagen. De svenska studenterna verkar ha sökt sig till sina gamla kvarter.

Uppföljning 2.5.2026

Mediacirkus

Veckan bjöd på både mordförsök och kunglig pompa, så pressen hade full sysselsättning hela veckan. Reportrar kunde intervjua varandra mer än någonsin, då pressmiddagen var i händelsernas centrum i början av veckan. Konspirationsteorierna, som direkt tog fart, gav ännu mer material för journalistisk navelskådning. Men det hela var ändå över rätt snabbt, eftersom inget lockar pressen mer än monarker.
En mer belevad uppläxning får man leta efter, än det tal kung Charles levererade till kongressen. Besöket genererade en hel del pinsamt material om Trumps dementa och klumpiga beteende. Vi fick också ett fint exempel på ethos och dess betydelse för påverkanskraften. En MAGA-retorik som ständigt skriker i de mest vulgära och extrema termer förlorar klart mot samlat framförda genomtänkta, koherenta och rationella argument. Här levererades skolboksmaterial för kommande sekler. Kontrasten är episk.

Hur man gräver sin egen grop

Trump meddelade per slaskbrunn om en förhöjning av biltullen på europeiska bilar till 25% inkommande vecka eftersom EU inte "följer tullavtalet". Sin vana trogen gjorde han detta inför veckoslutet, för att sätta marknaden i gungning och sedan utlysa världsfred och gröna skogar på måndagsmorgonen då börsen öppnar. Bilindustrin har förstås varit av viktig symbolisk och propagandistisk betydelse för Trump och den har också, vid sidan av stålet, haft en speciell roll i handelsbråket med EU. Unionen vidhåller att det inte finns en slutlig avtalstext och är fortfarande färdig att ta till hårda metoder. Ramavtalet har också stoppats i parlamentet så länge hoten mot Grönland inte är avskrivna.

 
Förhöjningen gäller inte bilar tillverkade i USA, vilket i praktiken är lite mer än hälften av EU:s export dit. Tullen kommer således att drabba endast lite mer än en tiondel av EU:s bilexport. Enligt EU utgjorde handeln mellan oss och USA som helhet ändå nästan en tredjedel av hela den globala handeln. Men i och med nya handelsavtal kan européerna se fram emot också en växande bilmarknad i Sydamerika, där en tull på 35% är på väg bort. EU:s största importprodukt från USA har varit fossila bränslen, en handel som ohjälpligt är på väg ner i längden. Den trumpska politiken är helt inriktad på korta klipp, medan EU och Kanada arbetar strategiskt.

 
Det sägs också att USA försöker utpressa Zambia med finansiering för hiv, malaria, mödra- och barnhälsa och sjukdomsberedskap. Det enda landet behöver göra är att överlämna sina mineraltillgångar, eller "öppna sektorn" som det kallas. Den här typen av utpressning har blivit enkel sedan utrikesminister Rubio numera ansvarar för de skärvor som finns kvar av USAID. Det verkar vara en överraskning att afrikanska länder inte böjer sig för denna typ av utpressning, Tidigare har Ghana stått emot. Att det är klart att de långsiktiga effekterna slår tillbaka mot USA förr eller senare går tydligen över horisonten för MAGA/Epsteinklassen. Man undrar (inte) över vem som slutändan är låg-IQ.

Iran och Ukraina eller hur det nu var

Putin, som tappar mark politiskt i Europa men är fullt insyltad i Iran, ringde tydligen snabbt upp Trump efter det kungliga besöket för att tala honom till rätta. Efter det har Trump snällt bland annat talat om att dra trupper ur Tyskland. Trump har också verkat blanda ihop de olika krigen.

Presidenten borde från och med idag, lördag, ha kongressens tillstånd för att fortsätta de militära operationerna mot Iran. Trump tycker inte det behövs, eftersom det är vapenstillestånd. I nästa andetag meddelade han ändå sitt missnöje med Irans senaste förslag. Så kriget är alltså över, men USA har inte dragit sig tillbaka. Demokrater som vågar säga att USA inte har segrat är förrädare. Lite nya sanktioner mot Kuba hjälper också att skapa rubriker. Hela situationen är helt i baklås och marknaderna räknar fortfarande inte in de enorma kostnader som redan börjar krypa in i priserna på olika håll, med realiseras först nästa vinter. Hela världen har orsak att vara fly förbannad på MAGA och Trump som ställt till alltsammans, börjande med att dra sig ur avtalet med Iran i maj 2018.

Orättstaten

Statsåklagarmyndigheten har sedan Bondi sparkades slutligt blivit ett offentligt skämt. Enorma ansträngningar och utredningar, som FBI-direktören Patel bedyrade var mycket svåra och grundliga, mot hans företrädare James Comey, har utmynnat i ett offentligt åtalsdokument som ser ut som ett inlägg av Trump på sociala medier. Apropå betydelsen av retorik. Det är nu andra gången man försöker väcka åtal mot Comey. Trump och hans administration har fullständigt gjort bort sig, då åtalet handlar om en instagrambild av Comey, som bygger på en oskyldig meme (86-47) som använts av bland annat Bidenmotståndare (86-46) under många år. Trump påstod på allvar att det handlar om gangsterkod, fast det är allmänt känt att det handlar om restaurangjargong. Men ingen verkar upplysa honom om att han har en massa vanföreställningar.

En annan rubrik har varit jubileumspassen med Trumps porträtt i, som nog lyckligtvis verkar bli en begränsad upplaga. De som vill stämpla sig som trumpister kan alltså göra det. En ny omfattande opinionsundersökning visar samtidigt att en majoritet av amerikanerna (56 %) säger att den övergripande nivån av etik och ärlighet inom den federala regeringen har sjunkit under Trumps mandatperiod. Historiker och jurister har också larmat om att Trump försöker ogiltigförklara skyldigheten att överlämna alla sina dokument till riksarkivet för publicering.

Valtrixande

Högsta domstolen har gett ett domslut gällande valdistrikt i Louisiana, men i praktiken gällande tolkning av rösträttslagstiftningen. Beslutet tar bort de sista spärrarna för fixandet att valdistrikt. Det här är ett riktigt hot mot demokratin och kommer troligen att påverka resultatet redan i november litet. Framtiden blir nog desto dystrare.

Trump är själv aktivt involverad i den här processen. Nu senast, efter domslutet, ringde han strax upp republikanerna i Tennessee för att se till att fixa distrikten i snabb takt. Likaså ringer telefonerna nu heta i Florida. Relevanta tjänstemän på federal nivå har sparkats en masse det senaste året. Det finns rapporter som påstår att de systematiskt ersatts av folk som stött valfuskbeskyllningar och som är beredda att göra minst sagt skumma saker. Den underliga beslagtagningen av valsedlar i Georgia och inkrävandet av väljardata av delstater emotsäger åtminstone inte rapporterna.

Uppföljning 25.4.2026

 FBI-direktören

Kash Patels nästan livslånga alkoholproblem har ältats i offentligheten. Hans första, trumpiska reaktion, var att väcka åtal mot media. Detta beteende, som Trump infört, är i grunden oamerikanskt. Eller som författaren Michael Wolff uttryckte det (fritt citerat): Systemet bygger på att de andra får säga vad som helst om den som har makten, det är dealen. Demokratin och yttrandefriheten bygger liksom på den idén. 

Givetvis har det hela gått illa för Patel, eftersom allt mera smuts kommer fram i rubrikerna på grund av detta. Lite som det gått för presidenthustrun, som åtalade densamme Wolff. Hon gjorde ett av sitt livs misstag då hon på samma gång öppnade för motåtal. Det är inte ett smart drag, om man vill hålla saker hemliga.

Krigsministern

Pete Hegseth använder det av Trump förlängda eldupphöret med Iran till att elda upp krigsstämningarna hemma i stället. Att han gjort av med mycket av kompetensen inom armén stör honom inte, inte heller att han sparkade marinministern (som i och för sig var en totalt inkompetent finanshaj, som trodde han var kompis med Trump) mitt i att konflikten med Iran i praktiken mest handlar om en blockad till havs. Hegseth fortsätter alltså att leka Apprentice, där "you're fired" är lösningen på alla misstag och problem. Pentagon och den amerikanska försvarsmakten har förvandlats till en tv-show med (o)kristlig retorik, medan det ryktas om usla förhållanden på de stora fartygen. Man undrar hur stridsmoralen håller i längden. Åtminstone växer kritiken bland erfarna militärer också i offentligheten. 

Hälsoministern

Robert Kennedy Jr har grillats grundligt i kongressen i flera omgångar de senaste veckorna. Bland annat fick han frågan hur det kommer sig att en medicin som i vanliga handeln kostar 16 dollar, kan komma att kosta 200 dollar i Trumps fina, nya system för läkemedel, där priserna enligt Kennedy som lärt sig Trumps magiska matematik, skulle vara 600% billigare? Det som ändå gör Kennedy till den mest patetiska minitrumpen är lögnerna. Han har alltid hittat på saker och ter sig som en sann mytoman. Statistik är det mest uppenbara exemplet. Han hittar på siffror ur luften an efter att han behöver argument. Men det är inte bara ljugandet, utan att det är så flagrant att man nekar inför bevis. Så nekade också Kennedy nu att han skulle ha sagt att alla svarta barn borde omplaceras och sättas i arbete på landet. Trots att det alltså fanns på video.

Presidenten

Trump själv glider allt snabbare ut för demenssluttningen. Under veckan har han bland annat delat klipp där han sluddrande försöker läsa bibeln vid sitt tjänstebord, vilket är rätt skandalöst i sig. Citatet han försökte läsa lär vara ett ställe som ofta används av nationella evangelister för mer eller mindre politiska syften. En annan gång under veckan avbröts en sändning från Oval Office abrupt då Trump helt tappade koncepten och började tala osakligt. Än rasar han på journalister som ställer sakliga frågor, än somnar han mitt i evenemang. Ibland är han försvunnen under långa perioder, han som tidigare var den alltid närvarande, alltid tillgängliga presidenten. Gällande Iran hotar han om vart annat med våld av olika slag, än tycker han att det är fred och USA har vunnit. Om detta skrev jag lite förra veckan. På nätet har det också spridits rykten om konflikter med den militära ledningen. Ett antagligen inte åtminstone helt sanningsenligt handlar om att en general hindrat Trump från att ta till kärnvapenkoderna mot Iran, och har säkert ändå väckt en del eftertanke på olika håll.

Republikanerna 

Konsten att klåpa på grund av kortsiktighet och inkompetens har också adopterats av det republikanska partiet runt om i landet. I och med att man i Virginia röstade igenom en förändring av valdistrikten som sannolikt kommer att ge demokraterna förkrossande övertag i Washington efter mellanårsvalet i november, börjar det se klart ut att demokraterna vunnit det här spelet och har lyckats kompensera det republikanska fifflet, om inte till och med fått övertag. Republikanerna försöker förstås nu rättsvägen stoppa det hela. Det är ändå lite intressant att försöka förstå argumenten för hur en folkomröstning kunde vara grundlagsvidrig. Det är därför troligen närmast de sista svängarna i Florida som kommer att avgöra hur helheten landar. Sedan kommer tiden att ha runnit ut med tanke på höstens val. Republikaner runt om i landet har med andra ord replikerat den trumpska dumheten och inkompetensen på ett förödande sätt. 

Uppföljning 18.4.2026

Vem är störst, vem är starkast?

Vem stänger det öppna Hormuzsundet mera har varit veckans fråga, då USA inlett blockad och Iran säger sig ha öppnat sundet, men hotat med att stänga det igen. "Han tvingade mig att slå honom" och "han slog tillbaka först" ... det hela ter som ett sällsynt barnsligt, men vansinnigt dyrt spel mellan USA och Iran.

Men Iran har de senaste åren enligt uppskattning exporterat 90% av sin olja till Kina, som annars också varit ett diskret men avgörande stöd för landet för att klara av sanktionerna som under decennier tyngt landets ekonomi. Kina importerar cirka 70% av sin olja och har de senaste åren skyddat sig genom att sprida importen jämnare på flera länder, bygga upp lager och inte minst övergå till förnybar energi. Så situationen vid Hormuz var besvärlig för Kina, men blev krångligare då USA kom på idén att inleda blockad. Myntet har dock en annan sida: i Sydostasien och inte minst vid Taiwan, finns ett och annat sund som Kina kunde ta kontroll över om det här är det spelet USA väljer. Till saken hör att den kinesiska flottan numera kan anses ha vuxit om den amerikanska.

Små steg mot fred har ändå kunnat iakttas, inte minst mellan Israel och Libanon. USA vill gärna se ut som en viktig politiska aktör, men i verkligheten är det nog många andra länder som agerar mer eller mindre i kulisserna.

Realtidsstudie i kommunikationskollaps

Trump, som trots allt har den yttersta beslutanderätten gällande utrikespolitiken och därmed är den auktoritativa sanningskällan, påstår att Iran har gått med på allt möjligt, en det ena, än det andra, medan motparten envetet förnekar varje påstående. Vi har alltså en intressant performans på gång, där all diplomati omöjliggörs, eftersom ingen längre kan veta vad som i verkligheten gäller. 

Det handlar inte om att man ljuger eller undanhåller fakta av taktiska skäl, vilket även de mest ärliga och samvetsgranna politiker och diplomater ibland måste göra, utan det handlar om en total erosion av kopplingen mellan tal och verklighet. Inte heller handlar det om systematisk propaganda, som man kan förhålla sig till. I dag kan inte talhandlingar längre äga rum, och inga löften kan ges, inga avtal göras med USA. Trump talar endast till den andra parallellvärlden, som också numera är frikopplad från realvärlden, det vill säga marknaden på de stora börserna. Samtidigt gör han sig själv allt mer irrelevant i realpolitiken och följaktligen blir också alla USA:s irrationella utlåtanden och handlingar något alla andra bara försöker frånse och undkomma, isolera sig ifrån. Konsekvenserna är enorma och långvariga, och det är dem vi borde studera.

Doktor Jösses

Webben har haft roligare än på länge åt Trumps såsande med AI-porträttet av sig själv som Jesus, inte minst sedan han kom med förklaringen att han tyckte att han var läkare på bilden. För att säkert inte bara bryta mot alla grundlagsparagrafer har den gode presidenten nu på allvar satt igång med att också bryta de tio budorden, också det ett långvarigt projekt i sig. Reaktionen från omvärlden har givetvis varit den väntade, inklusive minst ett fördömande från Iran.

Presidenten har lagt ut förvirrat material nätter igenom och han motsäger sig själv allt mer drastiskt och tätare för var dag som går. Det blir allt tydligare också för dem som ser mer på tv än följer andra medier. Hans påhopp på påven har inte heller ansetts särskilt smarta eller befogade.

Pastor Pete

Medan krigsministern citerar Tarantino under en av sina gudstjänster på Pentagon, har demokraterna förberett åtal i kongressen. Demokraternas försök att stoppa kriget lagvägen fortsätter trots motgångar. Pete Hegseth har liksom Trump försvunnit från kriget i realvärlden in i en parallellvärld där han, som Atlantic uttryckte det, är mer fokuserad på att insistera att gud är på hans sida, än av att vara på guds sida. Hädelse är ett ord vars frekvens ökat mångdubbelt denna månad på webben, åtminstone om man vågar dra slutsatser av Googles söktrender, och det är kanske inte bara presidenten själv som står för den trenden.

Hegseth, som skrivit krigiska böcker med kraftigt anti-islamskt budskap, införde månatliga gudstjänster i Pentagon kort efter sitt tillträde. En av predikanterna har varit grundaren av Hegseths egen protestantiska församling, som bland annat ansett att kvinnor inte borde ha rösträtt. Inför årets påskmässa påpekades att denna uttryckligen är protestantisk. Då en femtedel av amerikanerna är katoliker, och till exempel Ku Klux Klan i tiden var uttalat anti-katolskt, är en ökning av denna spänning i högsta grad av samhällelig betydelse. Trump ställer sig med sina attacker mot påven på Hegseths sida, mot vice president Vance och utrikesminister Rubio, bägge katoliker. 

Det har sagts att Trumps framtidsvision är "efter mig ingen", att han hellre ser en demokratisk än en republikansk president efter sig. Både Vance och Rubio är dock rätt unga och kan bida sin tid, medan Hegseth går under. Och Trump är president i Venezuela, eller hur han nu tänkte.

AI-firmor och börsen

Pentagon verkar ha blivit överlistad av Claude-tillverkaren Anthropic, som hamnade i konflikt med den politiska ledningen så till den grad att företaget höll på att gå under. Det har varit högt spel ifall det bara handlat om företagsbilden, vilket inte är helt osannolikt i en bransch som är kraftigt hajpad och skillnaderna i produkterna svåra att bedöma. Anthropic lanserade i veckan påpassligt en ny tjänst som är så effektiv på att hacka it-system att de enligt egen utsago inte kan sälja den till vem som helst. De bygger alltså vidare på sitt brand som den ansvarskännande föregångaren. Pentagon blev så skraja att de nu är färdiga att förhandla. Därmed inte sagt att den nya produkten Mythos inte skulle vara bra, eller att det inte skulle finnas risker med oreglerad AI. Men också här pågår en intressant teater och spel med sinnebilder.

Det är svårt att förstå att börsmarknaderna håller en så pass hög prisnivå i genomsnitt i en situation då flygbränselbristen kommer att bli akut och matpriserna kommer att stiga de följande året, åtminstone. Dessutom har vi alla andra störningar vi har att vänta redan nu och med prognoser som blir allt dystrare för varje dag störningarna i sjöfarten fortsätter. Delvis lär det handla om att man redan räknar in lättnaden av att krisen släpper i priserna, något som ter sig totalt galet. Delvis beror det på att själva volativiteten gör att investerare ser att de kan göra vinster, så det är bara bra ju mer Trump pratar vad det råkar och kurserna sågar därefter. Börsen har alltså inte längre något att göra med realekonomin överhuvudtaget. 

Uppföljning 11.4.2026

Svansen och hunden

Det är ovanligt hög politisk nivå på den amerikanska delegationen i Islamabad, då vice presidenten trätt till hjälp åt Witkoff-Kushner. F.ö. kanske bäst att inte säga så mycket om nivån. Vance, som varit så anti-krig han kunnat, får nu visa vad han går för och får också bära hundhuvudet om förhandlingarna misslyckas. Han blir då medskyldig till fortsatt krig. Det är alltså högt spel för Vance personligen.
Den senaste veckan har varit en verklig fars kring de olika kravlistor som cirkulerat i offentligheten. Irans kravlista, en i praktiken total kapitulation för USA:s del, bedömdes av Trump vara en bra utgångspunkt, varefter administrationen skyndade sig att förklara att det självklart handlade om en helt annan, men hemlig, lista. Kort sagt har positionerna inte ändrats, snarare har Iran stärkt sin ställning avsevärt sedan Israel och USA anföll i slutet av februari.

 
Hur förvirrat och svårt allt är, beskrivs väl av att det var oklart i vilken mån Israels anfall mot Libanon berördes av eldupphöret. Oklart om ens Israel var en del av de förhandlingarna eller om Trump läst eller förstått en enda av listorna eller något av krisens komplexitet. Hur som helst finns det stort tryck på att fortsätta kriget förr eller senare, eftersom läget i Hormuzsundet inte är löst.

 
Spänningarna är mycket stora i hela området. Så vad har Trump och hans pack åstadkommit? Den tidigare fria fartygstrafiken är borta och det kommer troligen att behövas långa, komplicerade multinationella förhandlingar för att reparera det. USA:s lokala allierade är flyförbannade, amerikanska baser tömda och bombade, amerikanska soldater stupade och skadade, plan nedskjutna och tiotals miljarder dollar brända, Irans ledning radikaliserad, sanktioner nedkörda ... Plus förstås inflation och covidklassens störningar i marknaderna. Onekligen svårt att se allt detta som en stor seger. Den militära vägen har gett USA exakt noll resultat och nu ges diplomatin en chans. Men Iran har en starkare sits än under senaste runda.

Presidentparet reagerar

Trumps blodtörstiga hotelser på sociala medier, där han hotade hela Iran med totalförstörelse strax innan tidsgränsen han ställt för Iran löpte ut och han gjorde tidernas TACO (Trump Always Chickens Out), väckte mycket upprörda känslor också inom USA. Allt flera republikaner har nu vågat nämna det 25 tillägget till grundlagen och ifrågasätta om Trump är förmögen att sköta sina uppgifter.

Om kriget i Iran var avsett som en distraktion från Epsteinskandalen, gjorde nu presidentfrun ett minst sagt intressant drag på torsdagen, då hon höll ett tal där hon försökte rentvå sig från alla beskyllningar och spekulationer om sitt eget förhållande till Epstein och hans brottskumpan Ghislaine Maxwell. Dessutom kom hon med den oanständiga idén om att offren borde höras av kongressen. Så nu är vi tydligen i ett läge, då Epstein används för att distrahera från Irankriget?

 
Man kan inte på något sätt säga att det skulle gå åt ett bra håll för familjen Trump och deras regim just nu.

Rasande MAGA

Den senaste veckan gjorde demokraterna igen braksuccéer i mindre val på olika håll. I Wisconsin, grannstat till Minnesota och generellt republikansk men också ansedd som en så kallad swing state, sopade en demokrat igen golvet med sin republikanske motkandidat i domarval. Efter att Elon Musk försökte lägga sig i föregående val förra året, har nu mer frisinnade demokrater säkrat en stor majoritet i högsta domstolen där. De facto ökade röstskillnaden ytterligare med hela 10% till fördel för demokraterna sedan förra gången. Det är av betydelse också för att denna domstol motsatt sig republikanska försök att fixa valdistrikten på ett ohemult sätt.

I ett utfyllnadsval i Georgia förlorade demokraternas kandidat, men skillnaden hade krympt med cirka 20%. Republikanernas förluster av röstandelen börjar allt mer placera sig inte bara i -10% klassen, utan mera kring -20%, i val efter val. Genomsnittet av opinionsmätningsresultat ger nu endast 36% godkännande för presidentens arbete. Nixon hade sannolikt klått Trump även under den sista tiden på vägen mot sitt fördärv.

 
Kriget utan klar målsättning och utan några kännbara positiva resultat har varit halmstrået som knäckt kamelens rygg och fått understödet att implodera. Valanalyser tyder på att den latinamerikanska minoriteten övergivit Trump. Likaså har de obundna väljarna vänt honom ryggen, de som i praktiken avgör valen.

25th amendment

I medierna presenteras allt märkligare information om hur det egentligen gick till när beslutet om att anfall Iran togs. Det togs av Trump i princip tvärt emot hela den övriga ledningen och all sakkunskap. Utom då Hegseth, som inte har sakkunskap, men gärna ville leka krigshjälte. Processen visar oemotsägligt att presidentens omdöme svek.

 
Det 25 tillägget till grundlagen säger att vice presidenten tar över om presidenten avskedas, dör eller avgår. Tilläggets fjärde sektion bestämmer hur det går till om presidenten motsätter sig vice presidentens och representanthusets talmans vilja i den här frågan. Processen är i sig snabb för att förhindra oklarheter, men den har aldrig blivit testad i praktiken, så det finns inga prejudikat.

 
Det skulle i praktiken krävas 2/3 majoritet både i representanthuset och senaten för att avsätta presidenten, förutom då aktiva åtgärder mot Trump personligen av både J.D. Vance och talman Mike Johnson. Med andra ord är tröskeln hög. För att någondera av dessa mesiga opportunister ska våga handla, skulle det krävas säkra utsikter att vinna omröstningarna. Och Johnson har tvärtom titt som tätt sett till att hålla representanthuset helt ur spel genom att skicka hem alla. Också som bäst är verksamheten på paus. Det är ett sätt att hålla locket på interna diskussioner. Samtidigt utsätts kongressmedlemmarna mera för sina väljares missnöje och frustration, trots att de verkar undvika traditionella townhall-möten med dem.
Att avsätta presidenten är ändå allt annat än en enkel match, men hans inflytande kommer sannolikt att minska an efter att tiden går och allt fler börjar motsätta sig på sätt eller annat och påföljderna i proportion blir mindre allvarliga.

Nato

Natos generalsekretare Mark Rutte reste prompt till Vita huset för att försöka lappa Trumps ilska och besvikelse över att försvarsalliansen inte ställde upp på hans anfallskrig när det började gå åt skogen. Faktum är ändå att gemene europé verkar gilla varje nej som serveras Trump och hans arroganta lakejer. Till och med ytterhögern på vår sida av Atlanten tonar ner sin MAGA-iver och det är oklart om Vance visit i Ungern kommer att hjälpa Orbàn ett dugg. Om Orbàn faller imorgon, kommer det att ha enorm betydelse, och det är desto viktigare då Kreml annars stärkt sina ställningar betydligt.

Ruttes överslätande uppträdande och kommentarer har väckt indignation också i USA. Trump kan inte på eget bevåg skriva ut USA ur Nato, men kan förstås dra ner på samarbetet avsevärt. Det är delvis Rubios förtjänst att det numera explicit krävs kongressbeslut om saken. Rubio såg tydligen detta komma redan 2023. Argumenten om att de andra natoländerna inte skulle stöda USA när det gäller har varit ganska lätta att motbevisa. Över 70% av amerikanerna anser att det är bra att vara med i Nato. Stödet har ökat den sista tiden också bland republikaner. Svamlet om Grönland får knappast stor förståelse. Frågan är om Putin kunde ha lika stort inflytande över Trump som Netanyahu haft, eller om demensen framskrider så snabbt att sämre argumentation funkar. Inom den övriga ledningen har det också i regel funnits större förståelse för Israel än för Ryssland. Så även om spänningarna inom Nato ökar och USA:s insatser krymper, är en total splittring knappast nära förestående.

Uppföljning 4.4.2026

Solnedgång

Opinionsmätningarna ser allt mer katastrofala ut för regimen, trots att de stora demonstrationerna förra lördagen inte fick mycket synlighet. Bensinen är dyrare än någonsin och 71% av tillfrågade vuxna är missnöjda över hur Trump sköter inflationen. Vad gör narcissisten? Anser förstås att folk bara inte fattar hur fantastisk man är (nästan direkt citat) och utlyser ett tal till nationen den första april. Direktsändningen lades igen in mitt i det populära Survivor-programmet på kvällen. Problemet är att minnessjuka ofta blir allt mer förvirrade ju längre dagen lider. Det är ett fenomen som kallas sundowning, en term som använts frekvent denna vecka. Talet blev nog en PR-katastrof, för det innehöll absolut ingenting av värde utan var exakt samma svamlande om kriget som hittills. Analytiker bedömde att Trump i praktiken läste sina egna skriverier från sociala medier under de senaste veckorna.

 
Större effekt fick troligen en video som spelats in i tidigare på dagen, där Trump bland annat förklarade att staten nog inte har råd med dag- och sjukvård längre. Det enda man ska satsa pengar på är krig. Vita huset lade i misstag ut videon, och trots att man snabbt tog ner den igen, hade förstås påpassliga journalister sparat den. Incidenten är bara en i raden av konstigheter som spridits på nätet under den senaste tiden. Diskussioner om presidentens förmåga att sköta sitt ämbete är numera återkommande.

Också människor som inte följer med nyheter torde ha noterat den energilösa stilen i talet till nationen. Marknaderna reagerade också negativt. Effekterna av Trumps prat avtar. Han lyckas inte längre stoppa kraschen med diffust prat om förhandlingar och nära förestående lösningar.

Hegseth leker Apprentice

Trump beslöt också att låta sin justitieminister/statsåklagare Pam Bondi gå. Han faller alltså tillbaka i gamla mönster, och har frångått sin princip att inte sparka folk genast, en princip som höll i stort i ett år. Eftersom han börjat med kvinnorna, spekuleras nu i att nästa offer skulle vara Tulsi Gabbard, USA:s nationella underrättelsechef. Om han inte får ordning på utrikes- eller inrikespolitiken, kan han i alla fall få saker gjorda i Vita huset. Utom då att en domstol i veckan stoppade balsalsbygget.

Krigsministern Pete Hegseth har också gått med i Apprentice-leken och har gjort sig av med kompetenta och högt meriterade chefer inom armén i ökande takt. Hans tal blir allt mer religiösa, och sedan påven igen sagt ifrån ordentligt, är numera inte heller katolicism okej. Allt fler människor inom armén blir alltså exkluderade: man får inte vara fet, kvinna eller skäggig, inte svart, muslim (eller jude?) och nu då inte heller katolik. Frågan om huruvida Hegseth gjort sig av med kritiska röster gällande markanfall i Iran och utträde ur Nato är obesvarad.

Kamp mot rättigheter

En exekutiv order om att vallängder måste överlämnas till posten, som sedan ska börja övervaka poströstningen är det senaste försöket att smyga in federal makt i valen. Ordern anses chanslös, eftersom det entydigt är delstaternas ansvar att ordna samtliga nationella val. Allra minst är det presidenten som har något att säga till om.

Rättsprocessen om födslorätt till medborgarskap har äntligen nått högsta domstolen. Trots att Trump gjorde historia som den första president någonsin som vandrat in i rättssalen under pågående förhandlingar, kommer han troligen att förlora processen så det smäller. Det verkar tydligt irritera även konservativa domare att Trump så flagrant försöker promenera över grundlagen.

Enligt en färsk gallup ogillar allmänheten också Trumps hantering av rösträtten, då 54 % av amerikanerna säger att han inte hanterar denna fråga väl.

Naturkatastrofer

Administrationen har beslutat köra ned skogsforskningen ordentligt lämpligt inför skogsbrandssäsongen. Man planerar också utökade tillstånd för oljeborrning, vilket kommer att bli dödsstöten för åtminstone en utrotningshotad valart. Aktivister har räknat över 400 beslut som påverkar miljön negativt. Mycket oroande är bland annat avsikterna att inleda gruvdrift i djuphavsområden, något som i längden kan få syrenivåerna i atmosfären att sjunka. Förutom alla direkta ekologiska skador. Tvärtemot hälsoministerns löften har man tillåtit allt fler karcinogena ämnen och minskat på övervakningen. I jordbruksstaten Iowa fortsätter cancerfallen att öka och jordbrukskemikalierna har blivit en politisk fråga.

Läckande sanktioner

Ett tecken på den galna korruptionen och Trumps brist på kontroll är de minskande sanktionerna mot Ryssland. Samma dag som Trump nonchalant förklarade att Kuba står näst i tur, släppte USA en rysk oljetanker till östaten som varit utsatt för stränga sanktioner sedan februari. Både Iran och Ryssland lär för närvarande göra mycket bra business på olja, bättre än på länge. Ryssland fick också i praktiken tillstånd av USA att skeppa säd från Ukraina till Turkiet för egen vinning. Ryssland har alltså kunnat tydligt stärka sin roll globalt de senaste veckorna. Det är oklart varför den amerikanska regimen låter detta ske utan synbara orsaker. Också sanktionerna mot Venezuela lättade i veckan.

Simul—AI—krum

Kommenterade här om dagen en kollegas text och skrev bland annat: ta bort tankstrecken, de ser ut som AI-generad text. Jag, som älskar tankstreck, har börjat censurera inte bara mig själv, utan också andra! Generativ artificiell intelligens påverkar oss ofrånkomligt i vårt språk, i vår kultur och i vårt skapande.

Bland de bästa utbyten jag haft med AI är de om artificiell intelligens. Så jag frågar förstås min favorit, europeiska Mistral Chat, hur man känner igen AI-genererat innehåll och får ett långt och välstrukturerat svar. Fullt av de små språkfel och påhittade ord som enligt Mistral är kännetecknande för originaltext. Språkmodellen kallar dem "autentiska fel".  Annars sägs att AI-produkter saknar "personlighet". Min fråga om huruvida AI kan skapa konst resulterar i en veritabel föreläsning,  där (en av den många) konklusionerna är att "AI förändrar konsten, men ersätter den inte".

Det motsvarar förstås min inställning, att se konst skapad (med hjälp) av artificiell intelligens som konst om den faktiskt är gjord med en konstnärs skicklighet och kompetens. Lev Manovich skriver i en färsk text om just detta, hur AI alltid graviterar mot normen och har svårt att processa begreppsliga konflikter. Samtidigt är jag aningen obekväm med att tala om kognition i sammanhanget, just därför. Ändå gillar jag Manovich som vanligt krispiga resonemang: AI kan inte skilja stil från innehåll, samspelet mellan slump och kontroll är centralt, men frågan om vad som är unikt för generativ artificiell intelligens står ännu obesvarad. Det är ändå någonstans här, i emulgeringen av innehåll och verktyg, medium och skapande, som svaret finns. Vid användningen av de stora språkmodellerna sammanblandas mediet och innehållet slutligt till ett. Men också inom konsten är människan i loopen det, som skapar relevans.

*

Mistral kommenterar mitt inlägg med bland annat följande (notera tankstecken!):

Du skriver att ”människan i loopen” skapar relevans – det är en nyckelpoäng. Här kunde du fördjupa:

• Vad är det mänskliga bidraget? Är det intentionen, kontexten, eller felbarheten?

Du nämner att frågan om vad som är unikt för generativ AI står obesvarad. Här kunde du spekulera vidare:

• Är AI:s ”unika” drag just dess oförmåga att skilja stil från innehåll? (Som Manovich säger.)
• Eller är det snarare dess förmåga att kombinera och remixa på sätt som människor inte kan?

Slutligen: Din text fångar en viktig känsla – att vi redan förändras av AI, även när vi försöker motstå den. Det är en mänsklig och relevant reflektion, och jag tror många kommer att känna igen sig.

* 

Så här. Var så goda, ett dekonstruerat inlägg (där jag inte tog i beaktande AI:s förbättringsförslag).