lördag 30 mars 2013

Språkrannsakan

De senaste månaderna har jag studerat svenska språket noggrannare än på länge. Det har varit otroligt givande och intressant. Mina studier har skett genom två metoder. Den första är högläsning av Dumas Tre musketörer. Utgåvan är från början av 1900-talet, men jag tror att den är en helt oreviderad nyutgåva av Fredrik Niklas Bergs översättning från mitten av 1840-talet, det vill säga strax efter att romanen utkommit i bokform på franska. Språket är nämligen helt underbart ålderdomligt, fritt från germanismer men också förvånansvärt rent från franskt inflytande. Högläsning av hundratals sidor av en sådan gammal ren svenska har gett en för mig ny känsla för 1800-talssvenskan. Efter många timmars högläsning hittar man det naturliga tonfallet och rytmen i användningen av eder och I, samt alla många sedermera övergivna verbformer. Det ligger för mig en viss poäng i att förmedla denna språkkänsla till en yngre generation och inte modernisera för mycket vid läsningen. Man bör kunna använda verbens svenska pluralformer och böja adjektivattribut korrekt också på svenska om man vill.

Mycket roas jag av tidens särskrivningar, som öppnar ordens etymologi och ger mig aha-upplevelser. Uttryck som "ty värr" blir ju faktiskt begripligare när man särskriver dem. Min andra studiemetod är något modernare, men har också öppnat för etymologiska insikter. De senaste månaderna har jag flitigt, kanske lite för flitigt, spelat Ruzzle. En viktig taktik i spelet är att mycket snabbt kunna bilda böjningsformer på ord, vilket ibland får mig att tänka "Förstås!" (eller borde jag säga "För stås!"?). Ett exempel: gen, gena, genat, genast, genaste. Jag har också, mer eller mindre av en slump, lärt mig många nya lite ovanligare ord, så som arra. SAOB är i flitig användning, i efterskott.

Det är ändå lite skrämmande hur djupt spåket sitter i jaget och i tanken. Det blir nästan som en liten intern jordbävning i psyket och identiteten, när språket rubbas. Att jobba med språket, att på riktigt utveckla det, är nog att på sätt och vis jobba med sig själv. Poeternas insatser och arbete ter sig allt mäktigare och mer imponerande för mig. Grundläggande, helt enkelt.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar