Har bommat att blogga om två seminarier denna vecka. Det första var "Berätta om dina data"-workshopen på Vetenskapernas hus i onsdags. En mycket bra ansats och en diskussion man verkligen hoppas skulle nå ut till hela forskningsfältet. För som det sades i diskussionerna: många inser inte ens att de har forskningsdata. Särskilt spännande tyckte jag det var att höra på professorn i atmosfärvetenskaper Hanna Vehkamäki tala om mätningar och forskningsdata. Hon berättade med många exempel om hur viktigt det är att dokumentera omständigheter och metoder minutiöst. Viktiga poänger var att det är svårt (= omöjligt) att veta vad som är relevant data för framtida forskning, samt att det också inom naturvetenskaper finns mycket mätningar som inte kan verifieras i efterskott genom att upprepa dem. Kan inte konstatera annat än att det är ett vansinnigt slöseri att inte sköta om detta med den stora uppmärksamhet och resurs det skulle kräva. Det behövs informationsspecialister i varenda ett forskningsteam, det behövs infrastruktur och kompetens i massor för att vi inte ska slösa bort de viktiga resurser som föds varje minut inom forskningen i vårt land. Så där på tal om effektivitet och rationalitet.
På fredagen gick jag första gången på Tiekes "Bisnestreffit". Vi hörde bland andra Sonja Martikainen berätta om informationsförvaltningens betydelse i företagsvärlden. Som jag tänkte, finns det inom stora företag en insikt om nödvändigheten i att förvalta information systematiskt. Jag tänkte och hoppades att jag kunde få några insikter, resonemang eller argument för hur man säljer informationstjänster till beslutsfattare. Mycket riktigt inom Metsä Group säljer Business Intelligence-enheten olika typer av tjänster och rapporter som grund för beslutsfattandet. Utgångsläget är förstås att cheferna förstår att de behöver en hel del inte bara fakta utan också tolkningar och analys som grund för sitt beslutsfattande. Det är det första kriteriet, som ju inte alltid uppfylls ens inom den offentliga sektorn (eller hos regeringen ...). Det andra kriteriet är att man sedan måste förvalta all denna information, eftersom den kostat att ta fram och den kan behöva återanvändas. Vi talar alltså om de oerhört ointressanta verksamheter som handlar om arkiv, om metadata och planering av hur man bäst tar till vara och tillgängliggör informationsresurser som uppstår.
Jag är rädd för att det finns många organisationer inom olika branscher där man inte arbetar systematiskt med dessa saker. Hellre än att satsa på informationsförvaltning av hög kvalitet tar man risken att man måste skaffa fram eller skapa samma information på nytt senare. Och ännu värre: Man tar risken att fatta beslut på basis av bristfällig information eller information av dålig kvalitet. Allra mest absurt är när så sker inom kunskapsintensiva eller kreativa branscher, där en stor del av själva substansen och kärnverksamheten handlar om just information och kunskap. På så sätt är BI bara en del av det informationsförvaltning borde handla om.
Karamellipaperit pelivälineenä
5 timmar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar