Inom andra historiska vetenskapliga föreningar är i alla fall fördelningen jämnare mellan män och kvinnor i styrelserna: Suomen Historiallinen Seura har en jämn fördelning, Historiska föreningen svag kvinnlig majoritet, Suomen kirkkohistoriallinen seura svag manlig dominans, medan det bokhistoriska sällskapet har en förkrossande majoritet kvinnor i sin styrelse. Föreningen för konsthistoria har en helt kvinnlig styrelse.
Men hur avspeglar detta undervisningspersonalen vid de olika disciplinerna vid Helsingfors universitet? (Blått står förstås för män och rött för kvinnor nedan). Man kan generellt kanske försiktigt konstatera att politisk historia (statsvetenskap) och historia (humaniora) är ganska mansdominerade vad gäller lärarkåren och det är sannolikt det som återspeglas i Historiallinen yhdistys styrelse, men man kan konstatera att studenternas Polho och Historicus har glädjande mycket kvinnliga styrelsemedlemmar. Lite sämre ser det just nu ut i Kronos, där de kvinnliga studenterna verkar inneha närmast husmoderliga uppgifter åtminstone i denna styrelse. Men detta är ändå kanske en övergående period, en långsam förändring. Att det bland de studerande funnits mycket män i jämförelse med andra humanistiska ämnen har nog gjort att det varit en ganska bra jämvikt på många sätt. Man hoppas att jämvikten kunde vara något som finns på alla nivåer och är bestående, inte ett övergående fenomen.
förklaringen till det här kan väl egentligen vara ganska enkel, historia handlar ju ytligt sett (alltså eventuellt i ögonen på de ungdomar som väljer studieplats) om vad olika män har gjort i maktpositioner, ända fram tills typ de senaste 50 åren och om man inte räknar med drottningar med makt.. förutom att jag undrar om det finns nåt i själva ämnet, att undersöka mänskligt liv, men först efteråt, när objektet är s.a.s. dött och inte längre kan hoppa upp och bita en i näsan (även om det eventuellt kan göra det i ett akademiskt sammanhang om man gör bort sig), som passar bra för män (om man, vilket jag gör, tror att det finns saker som passar bättre för endera könet).
SvaraRaderaMin erfarenhet är nog att många i dag, i synnerhet pojkar, gärna sysslar med närhistoria, till och med nutidshistoria. Men intresset är rätt ofta politiskt eller väldigt samhällsvetenskapligt betonat. Och så finns ju alltid dom som vill läsa om krig. Ofta pojkar. Men det är "genomsnittligt", sällan är det ju så könsbundet.
SvaraRadera