Fråga: Hur många digitalhumanister behövs det för att byta en glödlampa?
Svar: Två. Den första, som byter lampan med tillgänglig, existerande teknologi och så en till som säger: "Du är inte riktig digitalhumanist om du inte byggt lampan själv".
Vitsen som kommer från Melissa Terras blogg (där det finns flera) är pinsamt på kornet, även om dubbelarbete hos oss inte alltid beror envishet, utan lika väl kan bero på bristande kännedom om vad som finns gjort och hur detta kan användas i det egna arbetet. En särskild utmaning är att man ofta måste gå över flera disciplinära gränser för att sy ihop ett projekt, det finns få människor som arbetar med dessa saker och kompetensöverföring och synergieffekter är inte alltid lätta att uppnå i ett litet men splittrat fält.
Vad som behövs är ett nationellt centrum för digital humaniora som erbjuder databas- och webbtjänster av alla slag. Då kan man samla resurserna, finna synergier och hålla i och utveckla kompetenser målmedvetet och långsiktigt. Synpunkter på denna nya institution:
1. Tjänsterna ska vara gratis. Kostnadskalkyler för ikt-projekt är oftast dragna mer eller mindre ur hatten, eftersom utveckling bör göras iterativt och är svåra att beräkna i förväg. Det är därför helt dumt att ha forskare att gissa när de söker finansiering. Tjänsten borde vara en lika självklar del av forskningsfält och forskartjänster som de vetenskapliga biblioteken. Infrastrukturen för att stöda forskningen måste uppdateras.
2. Det är viktigt att både finansiering och verksamhet frikopplas så mycket som möjligt från projektvärlden. Dessa tjänster måste basera sig på långsiktigt arbete och målmedveten kompetensutveckling. De får på inget sätt vara beroende av projektpengar, forskarnas eller andras. Människor och kompetens ska hållas kvar och inte spridas vind för våg efter varje avslutat projekt.
3. Genom en centraliserad tjänst kan informationsstrukturer göras koherenta och lösningar återanvändas. All kod ska i mån av möjlighet vara öppen. Upphandling kan göras vid behov för mindre delar enligt JHS-direktiven. Allt som byggs, byggs tillsammans med forskarna. Man strävar till att koordinera olika delar av arbetet: data, verktyg, gränssnitt, bloggar, webbsidor, publicering ... För allt detta ska det erbjudas stöd och verktyg.
4. Universiteten är för små för att erbjuda dylika tjänster och det är onödigt att dubblera dem. Universitetens ikt-avdelningar har inte det substanskunnande som behövs för att hjälpa forskare att sätta upp forskningsdatabaser och forskare förstår inte alltid att fråga efter det på biblioteken.
5. Det räcker inte med att ha arkiv dit forskningsdata landar efter avslutad forskning. Det behövs ett ställe dit det är självklart för en forskare att gå redan i planeringsskedet för att få hjälp med att formulera sina behov, planera insamling, strukturering och behandling av data och inte minst publicering. Detta är det enda sättet att få in något så när enhetlig och återanvändningsbar data i arkivet i slutändan.
6. Tjänsten ska styra forskarna mot användning av öppen länkad data och förmedla internationella kontakter. Personalen på centret ska delta aktivt i internationell verksamhet och marknadsföra finsk forskning utomlands och koordinera aktivt med till exempel EU-projekt och internationella standarder (för att undvika fenomenet i vitsen ovan ...).
7. Centret ska ha ansvar för ämnesord och specialontologier på området. Om vi - vilket vore fantastiskt - skulle ha ett kluster med liknande tjänster för de olika fakulteterna kunde alla ha sina respektive ansvarsområden.
8. Det är av stor vikt att detta centrum (eller denna kluster) är en helt ny organisation. Samarbete med institutioner som CSC, Nationalbiblioteket, Nationell digitala biblioteket och samhällsvetenskapliga dataarkivet är viktigt, men det får under inga omständigheter underställas något av dem. Det bästa sättet att uppnå den snabba utveckling som här verkligen behövs för att på något sätt erövra nationella och internationella framgångar är att minimera byråkrati och styrning och låta sakkunniga använda resurser fritt. Vi har lärt oss tillräckligt om hur ikt-projekt borde göras och borde ha möjlighet att starta från ett så rent bord som möjligt och slippa så mycket formell planerings- och rapporteringsbyråkati som möjligt. Man ska lära av hur moderna framgångsrika ikt-företag fungerar, inte applicera 1980-talets ekonomiska teori.
9. Centret ska styras av informationsspecialister med substanskunnande. Experter från olika områden ska handplockas och erbjudas bra jobb med fortbildning etc.
Jag tror detta skulle vara ett oerhört effektivt sätt att använda forskningsresurser, bättre än all världens spjutspetsar hit och dit. Vi kompetens inom till exempel datalingvistik och kritiska editioner, men bra vore om man kunde producera alla dessa tjänster på ställen där kompetens och lösningar helt konkret kan delas mellan olika projekt.
Det är ju klart att detta skulle kosta en hel del, men jag är alldeles säker på att alternativkostnaden är enormt mycket större. Humaniora är dessutom något man absolut måste satsa på från statligt håll just nu. Att jobba med och stärka språk, kultur och historia är just precis det vi behöver i dag. Att också göra det i digitala sammanhang är en god idé som alldeles säkert kan ge mycket synlighet och avkastning både nationellt och internationellt. Vi behöver nämligen också kunna kommunicera och vi behöver substans till all fin teknik som finns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar