Uppföljning 16.5.2026

Klavertrump

Presidenten förklarade strax innan han steg på planet till Beijing, att han inte alls tänker på amerikanerna och deras finanser, när han fattar beslut om Iran. Hejdukarna som blev där hemma fick förklara uttalandet bäst de kunde. Vilket de ju inte kunde. Antingen hade de inte hört uttalandet, eller så var det taget ur sin kontext, eller också valde några att fortsätta låta som en trasig LP-skiva och skrika att galna iranier mördat amerikaner i 47 år (det verkar vara en viktig detalj, det precisa årtalet för det tål upprepas 5-10 gånger i samma intervju) och de kan inte få ha kärnvapen.

Väl tillbaka förklarade presidenten att han precis menade vad han sade. Amerikanerna borde vara glada och tacksamma över att börsen mår så bra, och inte bry sig om prishöjningarna som ju dessutom är mindre än vad alla väntade sig. Presidenten glömmer visst att det nog inte var någon som väntade sig ett dylikt idiotiskt tilltag som att attackera Iran utan någon genomförbar plan överhuvudtaget. Samtliga som bortförklarade Trumps uttalande ser alltså nu ohjälpligt dumma ut. Liksom presidenten själv.

Sällskapsresa

Resesällskapet på flyget till Beijing har också fått rubriker. Trump skulle förstås främst göra stora affärer, förutom då att få spegla sig i äkta diktatorssken framför kamerorna. Så med sig tog han främst affärsmän, bland andra sonen Eric, som gjorde sin förmögenhet under faderns första period. Jämförelserna med Joe Bidens son Hunter Biden har varit legio, men blev akut pinsamma nu, eftersom republikanerna i tiden våldsamt kritiserade just (vice) presidentsonen Hunter Bidens affärer i Kina. Nu påstår Eric, vars hustru Lara i Melanias frånvaro nästan framstod som first lady, att han bara var med som familj, och hotar förstås på trumpskt vis pressen med åtal. Och, jo, han har diskuterat möjligheten att ställa upp 2028.

Den enda politikern med på resan var utrikesminister Rubio. Annars fanns ingen som helst sakkunskap med på flyget om man frånser journalisterna. Elon Musk (Tesla), Jim Cook (Apple), Jensen Huang (Nvidia) och en hel hög bankirer och höga finansmän var i stället med.

Under den "fantastiska" resan påstod Trump att man sålt flygplan och sojabönor. Eller egentligen fick man löfte om köp. På ett sätt. Liksom. Medan president Xi talade om världspolitik, talade Trump om kinarestauranger i USA, hur beundransvärd och fantastisk Xi är, hur vackert Kina är och hur fina de små kinesiska barnen som uppträdde var.

Frågan om Taiwan

Som väntat levererade Xi en mycket allvarlig varning, för att inte säga hotelse, om att USA ska hålla sig väldigt, väldigt tyst och stilla gällande Taiwan. Det hela ackompanjerades av tal om dalande versus stigande stormakter. Xi tog det säkra för det osäkra genom att sätta Trump ordentligt på plats, och banka i hans dementa hjärna att han inte ska låta sig inbillas att han kan sätta sig på tvären. Trump var också påtagligt tyst och irriterad på hemresan. Det enda han kunde haspla ur sig var att Kina är vackert. Och att frågor om Iran var snudd på landsförräderi. Politiskt var mötena ett nederlag, även om Rubio efteråt försökt säga att situationen är oförändrad gällande Taiwan. Trump har för sin del i Fox News varnat landet för att utropa självständighet. Han är en lika lydig papegoja för Xi som för Putin.

 
Elon Musk har redan tidigare tagit ställning för Kina och försöker minska sitt beroende av de taiwanesiska, för närvarande överlägsna, chipsen. Apple är för sin del mycket beroende av taiwanesiska chips. Det är fortfarande oklart om det hjälpte USA:s export att Nvidias VD var med, eftersom det finns många som motsätter sig affärer på bägge sidor. För USA handlar det inte om småpotatis, Nvidia stod i tiden för 95% av marknaden i Kina. En dylik sårbarhet är förstås inte acceptabel för Xi som nu istället har en stark position tack vare att USAs akuta behov av sällsynta jordartsmetaller. Att USA nyligen bränt av en ansenlig del av sin högteknologiska ammunition, som behöver ersättas gör läget ännu enklare. I Kina satsar man för egen del kraftigt på utvecklingen av AI-chips, medan de kinesiska elbilarna erövrar världen.

Speglingar

Som bekant gör presidenten hundratals inlägg på webben varje vecka. Ofta görs inläggen, en blandning av bisarra politiska utlåtanden, AI-generade bilder och blandade kopierade meddelanden av andra, på småtimmarna i sjok som kunde få vilken som helst annan människa in på undersökningar. Vilket ju Trump också enligt egen utsago varit. Han verkar få hjälp av en sekretare, som tydligen får göra väldigt långa dagar. Budskapen är alltid lika narcissistiska, om vartannat självförhärligande och fulla av konspirationsteorier, hat, hämnd och avund mot andra. Som mest har det varit mer än 150 inlägg på knappt fyra timmar.

Den gångna veckan har en prydnadsbassäng i centrala Washington D.C., Lincoln Memorial Reflection Pool, varit ett favoritämne. Bassängen, som har varit ett evigt problem, fixas upp av Trumps poolfirma. I praktiken har den tömts och ska nu målas. Arbetet verkar bli nästan tio gånger så dyrt som det var meningen. Därtill har den ökända balsalens kostnader nu börjar krypa in i budgeten. Men Trump lägger upp bilder på prydnadsbassängen som simbassäng och återkommer regelbundet till balsalen.

Inflation

Trumps "låt dem äta kaka"-uttalanden är politiskt katastrofala eftersom inflationen bara ökar. Nu rör sig sakkunniga olyckskorpar i media och talar om nära förestående nivåer på 6%. Den nya centralbanksdirektören Kevin Warsh landar inte i en situation där han lätt kunde sänka räntan, tvärtom stiger trycket på att höja den. Warsh får alltså lov att snabbt fatta sitt beslut om huruvida han är färdig att rädda vad som räddas kan av ekonomin, eller göra som Trump vill inför valet, vilket han antytt. Att centralbanken skulle avstå sitt oberoende skulle nog vara sista spiken i USA:s kista som stormakt, men marknaden verkar lita på centralbanken. Men den var inte glad över Kinaresans resultat, trots att den annars puffar på mot avgrunden.

Uppföljning 9.5.2026

Fantasiförhandlingar

Trump för tydligen i fantasin fredsförhandlingar med Iran. I verkligheten verkar det handla om att utbyta olika kravlistor, som inte har med varandra att göra. Eftersom det juridiska fönstret för det ursprungliga anfallet Epic Fury löpt ut för den amerikanska presidenten, är det eldupphör. Trump måste inleda nya operationer. Operation Project Freedom för att få ut fartyg från Persiska viken, där allt större elände råder på över tusen skepp, ledde till nya sammandrabbningar och en total förnedring av USA. Numera betyder tydligen vapenstillestånd att krig kan fortsätta och pågående förhandlingar är inte heller något hinder för att göra rabiata attacker. Det har alltså närmast blivit omöjligt att nå fred.

Andra fantasiförhandlingar har förts mellan Ukraina och Ryssland, där Trump ställde upp som en zombiemedlare för Putin, som behövde försäkra sig om att hans stora militärparad i dag inte attackeras av Ukraina. Zelenskyj nappade på möjligheten att få tillbaka krigsfångar, men hela optiken i att Ukrainas president utlyser eldupphör i Kreml för några timmar är ju inget annat än hysteriskt vitsig.

Trassel i Mellanöstern

Förenade Arabemiraten verkar ha fått nog av såsandet i regionen. Utträdet ur OPEC skapade nya spänningar med Saudiarabien och har setts som ett närmande till USA. Men röster har också hörts för att stänga amerikanska baser i landet. Förödelsen i de amerikanska baserna i Mellanöstern har i veckan visat sig större än man tidigare berättat. Dessutom har nya uppgifter om ryskt stöd till Iran läckts. Kina verkar aktivera sig som medlare inför Trumps nära förestående besök. Oroande nog rör sig också rykten om att Xi kommer att pusha hårt om Taiwan. Vi vet alla hur bra Trump står emot stormaktsdiktatorer. Inte.

Rubio - Vance

Också högermedia börjar nu på allvar diskutera nästa presidentkandidat. Rubio har klädsamt sagt att han nog inte tänker ställa upp mot Vance, samtidigt som han reste till Vatikanen för att lite försöka lappa ihop relationerna. Han gjorde det nästan stiligt för egen del, även med Italiens premiärminister, men sade explicit att han inte kan påverka nuvarande presidentens svamlande. I och med det skapade han en skiljelinje mellan sig och Trump och framstår nu som resonlig. Vilket ju i sig inte är svårt om jämförelsen är Trump. Men jämförelsen är kanske i själva verket konvertiten Vance, som nog gjort bort sig rejält i sin påvekritik. Bland republikanerna har också Rubios understöd nu i praktiken kommit i kapp Vance, som uppfattas som kryptogängets hejduk. Många republikaner är också obekväma med en utrikespolitik utan europeiska allierade, varför Rubios linje troligen lockar mer i längden.

Barnens väl

Vita huset utlyste maj till sportmånad och barn besökte presidenten under ett oerhört pinsamt mediespektakel. Trumps beteende inför barnen väckte upprörda kommentarer. Han avslutade evenemanget med att missa tre puttar i rad.

 
Folkhälsofrågor har också diskuterats i media i och med virusepidemin på ett kryssningsfartyg. Folkhälsomyndigheten fick ju en kompetent direktör i april, men minister Kennedy fortsätter att prata strunt i media. "Vi behöver bara någon som inte är galen", sa en tjänsteman i Vita huset till CNN apropå CDC-direktören. Att det dessutom blev en svart kvinna är ju fantastiskt.

 
Nu senast blev Kennedy ställd mot väggen sedan det rapporterats om nyfödda bebisar som dött på grund av att föräldrarna vägrat dem en enkel och rutinmässig K-vitaminspruta. Som ju alltså inte ens är ett vaccin. Dessutom fortsätter kampen om abortpiller i domstolar på olika håll. Läkemedelsbolag är inte helt oberörda av frågan heller och har inte dragit sig för att lägga sig i leken. Att pro-life egentligen inte handlar om att skydda någons väl ser tydligt ut. I verkligheten anser de flesta amerikaner att abort inte är en svartvit fråga, utan att allt beror på omständigheterna. Ytterligheterna understöds av små marginaler, medan en överväldigande majoritet accepterar abort i princip. Därför är den politiska debatten helt frikopplad från folkets åsikter och regleringen på väg åt helt galet håll. Oförmågan att föra nyanserad debatt är förödande.

K-kurvan

Det talas numera ofta om K-kurvan, som kanske enklast illustreras av börsens frikoppling från realekonomin. De allra rikaste blir bara rikare i rasande fart, medan resten av människorna klarar sig allt sämre. Det räcker inte längre med en kurva för att beskriva det ekonomiska läget. Det behövs två kurvor, och dessa pekar brant åt olika håll. K.

Superlågprisflygbolaget Spirit Airlines gick omkull förra veckan, vilket, givetvis, var Bidens fel. Marknaden drog en lättnadens suck, medan flyg nog blev ett snäpp dyrare igen. K. I ett land där många har släkt och vänner utspridda över mycket stora avstånd var sucken bland folket nog mer av förtvivlan, inte minst för dem som har knappt om pengar.

De högsta lönerna stiger betydligt snabbare än mellan- och låginkomsttagarnas löner. Men det är inte bara det. Till exempel drabbar de höga bensinpriserna dem med lägre inkomster hårdare, liksom nedskärningarna i sjukvården. För dem med hygglig lön är det ekonomiskt just detsamma om bensinen kostar 3 eller 6 dollar per knappa 4 liter, det är mest en irriterande signal. Men effekten kommer att bli allt kraftigare för dem med lite pengar, allt efter de indirekta kostnaderna, såsom fraktkostnader, börjar märkas. Och värre blir det.

 
Sjuttio procent av bönderna, de flesta jordbruken är ju ännu relativt små familjeföretag, säger att de inte har råd att skaffa nödvändiga konstgödsel. Matpriserna kommer alltså att skjuta i höjden. Samtidigt som SNAP-stödet för att skaffa livsmedel skurits ner och regleras allt strängare, rör det sig om cirka 90 miljarder dollar som behövs för att att hålla folk vid liv. I Illinois beräknas 100 000 människor missta stödet från och med maj. Mellan januari 2025 och januari 2026 har över 4 miljoner människor förlorat stödet, samtidigt som arbetslösheten ökat. Men de flesta är nog svindlare, förklarade ansvariga ministern bestämt.

Scener i Kajsaniemi park

 

Hbl 3.5.2026 rapporterade om en lugn första maj.

På den sekelgamla tidningsbilden kan man se att det funnits en fin estrad också i Kajsaniemi, där Akademen sjungit in våren i 180 år. I år hade en provisorisk scen byggts upp i Hesperiaparken, då Kajsaniemi är under renovering.  Jag har tidigare skrivit om Kajsaniemiparkens äldre historia och Frimurarens grav och kopplingen till första maj-firandet, men ämnet har ännu mer att ge. Parken har sedan svenska tiden haft betydelse för stadsborna, men den blev särskilt viktig sedan staden blev huvudstad och universitetet kom. Både Engel och Ehrenström gjorde planer för parken. Under 1860-talet gjordes stora ombyggnadsarbeten, träd fälldes och nya planterades. I synnerhet var den låga udden, där Cajsas restaurang funnits sedan 1830-talet, en havsnära, naturlig udde där stadsborna gillade att promenera. I parken byggdes också landets första idrottsplan 1884. Planen har sedan dess också fungerat som tivoli-, fest- och cirkusplan, och inför många stora evenemang har provisoriska scener rests också där under decenniernas gång.

Stadsmuseet, sent 1800-tal.

På 1880-talet fanns det ännu inte någon stadigvarande estrad i parken, så man tog till provisoriska arrangemang på Valborg. Intill värdshuset restes en scen på bockar, vilket tillförde ett extra spänningsmoment då plankorna bågnade och någon gång vältes punschen så den flög långa vägar. Åtminstone något år valde Muntra Musikanter att uppträda på den närliggande kägelbanans veranda.

Ståhlberg, K.E:, Stadsmuseet, ca1890.

Från 1890, 1891 och 1892, just då den vita studentmössan kom i bruk, finns det fina fotografier av Nils Wasastjerna från studenternas första maj-firande i Kajsaniemi. På bilderna ser man hur miljön är mer som en strandskog, fast man sitter ett stenkast från restaurangen. En stor storm gjorde stor förödelse i parken hösten 1890, men stranden hörde till de områden som klarade sig bäst. Vägen dit var ändå fylld av fallna träd en lång tid. Katastrofen öppnade ändå för ny planering av parken av stadens trädgårdsmästare Svante Olsson, som fått ge sitt namn till huvudstråket i parken.

N.Wasastjerna, Stadsmuseet,1890, premiär för studentmössan.

N.Wasastjerna, Stadsmuseet,1892.

Stadsmuseet,1900

Vid sekelskiftet fanns åtminstone den fina estraden redan, sannolikt ungefär där Akademen sjunger än i denna dag (utom i år), mellan restaurangen och Frimurarens grav, rätt nära stranden.

A. Strandberg, Stadsmuseet, 1902.

Längre in mot staden och österut mot nuvarande Unionsgatan har parken varit mer geometrisk också i tidigare planer och versioner. Mellan svandammen och nationalteatern fanns Wilhelmsbad, som gett sitt namn till Villensauna.

 Rosenbröijer, 1903.

En annan byggnad som fanns länge i parken var universitetets magnetiska och meteorologiska observatorium, som kom till på 1840-talet. 

Signe Brander, Stadsmuseet, 1907. 

Observatoriet i förgrunden, sportplanen i bakgrunden.

I.Timiriasew, Stadsmuseet,1915.

I.Timiriasew, Stadsmuseet,1920.

Estraden, som låg intill Frimurarens grav men var vänd mot värdhusets veranda, försvann antagligen kring 1935, och en ny uppfördes 1936  närmare centrum tack vare en privat donation. 

JOKA,  Museiverket, 1941

Man verkar ha samlats vid Paciusstatyn åtminstone våren 1938. År 1949 omtalas igen en äntligen uppförd ny estrad. På 1950- och 1960-talen samlades även arbetarna på Kajsaniemiplanen, troligen lite senare på dagen. De svenska studenterna verkar ha sökt sig till sina gamla kvarter.

Uppföljning 2.5.2026

Mediacirkus

Veckan bjöd på både mordförsök och kunglig pompa, så pressen hade full sysselsättning hela veckan. Reportrar kunde intervjua varandra mer än någonsin, då pressmiddagen var i händelsernas centrum i början av veckan. Konspirationsteorierna, som direkt tog fart, gav ännu mer material för journalistisk navelskådning. Men det hela var ändå över rätt snabbt, eftersom inget lockar pressen mer än monarker.
En mer belevad uppläxning får man leta efter, än det tal kung Charles levererade till kongressen. Besöket genererade en hel del pinsamt material om Trumps dementa och klumpiga beteende. Vi fick också ett fint exempel på ethos och dess betydelse för påverkanskraften. En MAGA-retorik som ständigt skriker i de mest vulgära och extrema termer förlorar klart mot samlat framförda genomtänkta, koherenta och rationella argument. Här levererades skolboksmaterial för kommande sekler. Kontrasten är episk.

Hur man gräver sin egen grop

Trump meddelade per slaskbrunn om en förhöjning av biltullen på europeiska bilar till 25% inkommande vecka eftersom EU inte "följer tullavtalet". Sin vana trogen gjorde han detta inför veckoslutet, för att sätta marknaden i gungning och sedan utlysa världsfred och gröna skogar på måndagsmorgonen då börsen öppnar. Bilindustrin har förstås varit av viktig symbolisk och propagandistisk betydelse för Trump och den har också, vid sidan av stålet, haft en speciell roll i handelsbråket med EU. Unionen vidhåller att det inte finns en slutlig avtalstext och är fortfarande färdig att ta till hårda metoder. Ramavtalet har också stoppats i parlamentet så länge hoten mot Grönland inte är avskrivna.

 
Förhöjningen gäller inte bilar tillverkade i USA, vilket i praktiken är lite mer än hälften av EU:s export dit. Tullen kommer således att drabba endast lite mer än en tiondel av EU:s bilexport. Enligt EU utgjorde handeln mellan oss och USA som helhet ändå nästan en tredjedel av hela den globala handeln. Men i och med nya handelsavtal kan européerna se fram emot också en växande bilmarknad i Sydamerika, där en tull på 35% är på väg bort. EU:s största importprodukt från USA har varit fossila bränslen, en handel som ohjälpligt är på väg ner i längden. Den trumpska politiken är helt inriktad på korta klipp, medan EU och Kanada arbetar strategiskt.

 
Det sägs också att USA försöker utpressa Zambia med finansiering för hiv, malaria, mödra- och barnhälsa och sjukdomsberedskap. Det enda landet behöver göra är att överlämna sina mineraltillgångar, eller "öppna sektorn" som det kallas. Den här typen av utpressning har blivit enkel sedan utrikesminister Rubio numera ansvarar för de skärvor som finns kvar av USAID. Det verkar vara en överraskning att afrikanska länder inte böjer sig för denna typ av utpressning, Tidigare har Ghana stått emot. Att det är klart att de långsiktiga effekterna slår tillbaka mot USA förr eller senare går tydligen över horisonten för MAGA/Epsteinklassen. Man undrar (inte) över vem som slutändan är låg-IQ.

Iran och Ukraina eller hur det nu var

Putin, som tappar mark politiskt i Europa men är fullt insyltad i Iran, ringde tydligen snabbt upp Trump efter det kungliga besöket för att tala honom till rätta. Efter det har Trump snällt bland annat talat om att dra trupper ur Tyskland. Trump har också verkat blanda ihop de olika krigen.

Presidenten borde från och med idag, lördag, ha kongressens tillstånd för att fortsätta de militära operationerna mot Iran. Trump tycker inte det behövs, eftersom det är vapenstillestånd. I nästa andetag meddelade han ändå sitt missnöje med Irans senaste förslag. Så kriget är alltså över, men USA har inte dragit sig tillbaka. Demokrater som vågar säga att USA inte har segrat är förrädare. Lite nya sanktioner mot Kuba hjälper också att skapa rubriker. Hela situationen är helt i baklås och marknaderna räknar fortfarande inte in de enorma kostnader som redan börjar krypa in i priserna på olika håll, med realiseras först nästa vinter. Hela världen har orsak att vara fly förbannad på MAGA och Trump som ställt till alltsammans, börjande med att dra sig ur avtalet med Iran i maj 2018.

Orättstaten

Statsåklagarmyndigheten har sedan Bondi sparkades slutligt blivit ett offentligt skämt. Enorma ansträngningar och utredningar, som FBI-direktören Patel bedyrade var mycket svåra och grundliga, mot hans företrädare James Comey, har utmynnat i ett offentligt åtalsdokument som ser ut som ett inlägg av Trump på sociala medier. Apropå betydelsen av retorik. Det är nu andra gången man försöker väcka åtal mot Comey. Trump och hans administration har fullständigt gjort bort sig, då åtalet handlar om en instagrambild av Comey, som bygger på en oskyldig meme (86-47) som använts av bland annat Bidenmotståndare (86-46) under många år. Trump påstod på allvar att det handlar om gangsterkod, fast det är allmänt känt att det handlar om restaurangjargong. Men ingen verkar upplysa honom om att han har en massa vanföreställningar.

En annan rubrik har varit jubileumspassen med Trumps porträtt i, som nog lyckligtvis verkar bli en begränsad upplaga. De som vill stämpla sig som trumpister kan alltså göra det. En ny omfattande opinionsundersökning visar samtidigt att en majoritet av amerikanerna (56 %) säger att den övergripande nivån av etik och ärlighet inom den federala regeringen har sjunkit under Trumps mandatperiod. Historiker och jurister har också larmat om att Trump försöker ogiltigförklara skyldigheten att överlämna alla sina dokument till riksarkivet för publicering.

Valtrixande

Högsta domstolen har gett ett domslut gällande valdistrikt i Louisiana, men i praktiken gällande tolkning av rösträttslagstiftningen. Beslutet tar bort de sista spärrarna för fixandet att valdistrikt. Det här är ett riktigt hot mot demokratin och kommer troligen att påverka resultatet redan i november litet. Framtiden blir nog desto dystrare.

Trump är själv aktivt involverad i den här processen. Nu senast, efter domslutet, ringde han strax upp republikanerna i Tennessee för att se till att fixa distrikten i snabb takt. Likaså ringer telefonerna nu heta i Florida. Relevanta tjänstemän på federal nivå har sparkats en masse det senaste året. Det finns rapporter som påstår att de systematiskt ersatts av folk som stött valfuskbeskyllningar och som är beredda att göra minst sagt skumma saker. Den underliga beslagtagningen av valsedlar i Georgia och inkrävandet av väljardata av delstater emotsäger åtminstone inte rapporterna.