Det här med toppchefer som måste ha topplöner och bonusar för annars flyttar dom utomlands har ju aktualiserats på senare tid, gällande Finnairs ledning där cheferna erbjöds extra bonus för att stanna.
Argumentationen följer ett mönster som man bör se upp med: "Om vi inte gör A, kommer personerna X, Y och Z att göra B, vilket, såsom alla inser, vore en fullständig katastrof". Vi har alltså inga alternativ, och det beror på omständigheter som vi inte kan påverka. Punkt. "Personerna X, Y och Z" kan också väldigt enkelt ersättas med "marknaden", som på det sättet en ännu bekvämare aktör, eftersom ingen kan gå och fråga den, vad den tänker göra, om man exempelvis lämnar dom och dom skulderna obetalda eller något annat drastiskt.
Problemet är förstås att resonemanget innehåller väldigt många antaganden. Till skillnad från marknaderna är riktiga människor ändå möjliga att kolla upp med och till och med påverka. Liksom man ofta kan påverka andra omständigheter och faktorer som spelar in. Konstellationen är sällan så enkel när man granskar den noga. Alternativlöshet och diffusa hotelser ska man se upp med. Be om fakta och försök se helheter. Avväg riskerna. Och sen anser jag att varje chef som tror sig vara oersättlig, borde gå bums.
"Tuosta pojasta tulee karvari"
1 timme sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar