Jag lärde mig i går ett fint nytt ord: micromanagement. (På förekommen anledning vill jag inte berätta av vem). Men jag blev glad när jag hörde i radion i morse att politiker börjar fästa uppmärksamhet vid förhållandet mellan administration och kärnverksamheter inom polisen. Jag tror vi kan hitta en hel del sektorer och institutioner i vårt samhälle där de senaste åren lett till en svällande administration ock ökande kontroll- och rapporteringsmani, inte sällan maskerad i form av nya informationssystem.
Fenomenet har säkert olika orsaker. Några orsaker misstänker jag att finns i den förhållandevis snabba omsättningen av chefer, det för många sektorer helt absurda resultatansvarstänkandet och idén om att en bra chef inte behöver expert på verksamheten, utan att ledarskap är en tillräcklig kompetens i sig. Det sista kan visserligen stämma och det är verkligen viktigt att se till ledarskapskompetenser då man väljer chefer. Men om genuint intresse för verksamheten saknas hos verksamhetens operativa ledare kan följderna bli katastrofala. Som "intresse för verksamheten" kan som minimi räknas en social och empatisk förmåga i förhållande till kompetent personal som brinner för sitt arbete. Vilket innebär förtroende för dem.
Då man läser exempelvis Claire Holmgrens och Tomas Neumüllers uppsats om ledarskap blir det åtminstone för mig alldeles klart, att en chef bör kunna diskutera verksamhetens innehåll med medarbetarna. Hur ska man annars kunna föra utvecklingssamtal och kommunicera på ett sätt som stöder upplevelsen av självständighet? Om man inte klarar det är varje åtgärd som innebär rapportering eller uppföljning ohjälpligt motivationssänkande. Om allt man kommunicerar handlar om rapporter och information - jag har nästan lust att säga data, om informationen är irrelevant för verksamhetens syften - blir det hastigt fråga om just micromanagement.
Med all den kunskap som i dag finns om motiverande ledarskap tycker man det borde finnas insikt nog att skära ner på kontroll- och rapporteringssystem som är alltför påträngande och för personalen uppenbart sekundära eller i många fall missvisande.
Tee-se-itse sohva vuodelta 1894
1 dag sedan
Näämen, "ungen min"- inte får vi vara LIKGILTIGA. Herregud mitt liv har varit en enda jakt på att nån ska "bry sig". När jag bryr mig så bryr jag mig helhjärtat. SÅ mycket kärlessorg, för att alla BARA vill bry sig för att få ett "plus" i karriärstegen. Nu är det så att om "management" (fy fan vad löjligt att använda engelska ord, på jobbtitlar) innebär att man ska "katalogisera" biblioteksvett, eller förlagsvett, (vilket väl blir svårt när man man inte väl inte ens katalogiserar BÖCKER på biblioteken mera) "uppnå nivå D i biblioteksförståelse", eller undervisa med datorer utan att följa upp med "vad har vi lärt", och "vad har det för betydelse för världen" då blir det torrt, knastrande torrt, och utan att konstnären i oss alla fått ge ett utlopp för sig. :) *Jag snackar som Ranelid, säger min son, men det tar jag bara som en komplimang*
SvaraRaderaKram!
För att snacka "verklighet" så är Tredinnics bok om "management" av digitala rättigheter, slut på förlaget. Jag vägrar att läsa nåt så omfattande genom att låna den digitalt i 78 h för 150 kronor. 14 dagar 250 Sek -och att köpa pdf:en fortfarande 55 GBP.ATT KÖPA boken i pappersformat gåtr inte heller för den är slut på förlaget, enligt Bokus katalog.
Så vad har jag gjort! FÅTT EN UNDERBAR BIBLIOTEKARIE att söka efter den och fjärrlåna den. *VÄNTAR MED SÅDAN FÖRTJUSNING och är så tacksam för att man fortfarande kan låna (så gott som allt) på folk-och universitetsbibliotek. Men folkbibliotekarierna där jag varit är fenomenala, de har nog visioner och har också åstadkommit underverk i sökbarhet ( minns inte hur, och vet inte heller "tänket" kring databaser, men jag minns att detta lilla "fjuttbibliotek" som jag i min stora dumhet "ansett/trott det vara", har gott renommé (och jag har efter denna insikt om cleverness (NU är det OK att använda svengelska,när JAG gör det :))) hos damerna, fått en sådan vördnadsfull attityd till dessa kvinnor)).Ska säga var biblioteket är IRL, om jag bara är säker på att de inte blir näpsta av någon profithungrig haj, som vill ta ifrån "folket" denna rättighet att låna sånt som profiten ska använda för just profiten
Personligen har jag nog hellre en likgiltig chef än en som hänger över axeln på mig. :)
SvaraRaderaLåter helt galet med så kort lån av e-böcker ...
Ja SÅ menar jag ju INTE med att vara "ombrydd", inte gå och mäta arselmått, precis, eller lägga sig i hur man sitter i stolen när man har en efterlängtad "rast".hehehe (Jodå jag har haft såna överordnade, (som det ju ska heta i den patriarkala hierarkin), med.
SvaraRaderaNu menade jag passion för ARBETET; o böckerna (artiklarna tidskrifterna o metoderna att nå/få access till dessa. ÄR DET INTE SÅN'T DU JOBBAR MED?
jag vill bara peppa dig för jag tycker det är så coolt att ha en övergripande kunskap om ovansagda.
Men "likgiltig", nä FY och Bläh om man bara ska rapportera vad man gjort och ingen bryr sig och man inte kan få en helhetsbild, DET är SÅ jag menar. OK: Å andra sidan: Om man inte fått ett så strålande mängd ur händerna är det ju skönt chefen är evaporerad med.
:)
Vill du inte han/hon ska bry sig om att du har fått dina rättigheter tillgodosedda på jobbet? Utan såna chefer hade jag inte förstått ens att man inte jobbar deltid hur litet som helst och ändå får pensionspoäng.Men nu pratar jag om BÖRJAN av ett arbetsliv.
Men jag FÖRSTÅR vad du menar med "hänger över axeln". Som på den där klädaffären/kedjan Zarah , "tar enskilda samtal" för att straffa dom, som vågat be om betalt för sina övertidstimmar.
Men ditt engagemang för åtkomst till webb-material och (sett från andra sidan), för att "skydda" webb-material är spännande.D har fått mig eld och lågor, men hur "catchar" man upp?