Användbarhet är faktiskt en del av öppenhet

I Riksarkivets strategi (fi) står, som dess tredje målsättning, att Arkivverket ska utgöra en central del av den nationella och internationella infrastrukturen för humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning år 2015. Det är tre år dit. I följande punkt anges att tjänster på nätet ska utgöra en central del av kundtjänsten. Lycka till säger jag.

En viktig del i utvecklingsarbetet är den nya Astia-tjänsten. Systemet ska betjäna hela Arkivverket. Med hjälp av Astia ska kunder kunna beställa fram material till forskarsalarna. Dessutom är det meningen att man ska kunna anhålla om tillstånd att använda material som har olika typer av begränsningar och beställa utredningar. "Med hjälp av Astia kan användarna ta mer egna initiativ och servicen är mer flexibel" (min översättning, hittar inte info på svenska).

Tanken är för all del god. Blev dock lite tveksam, då jag fick ett mejl om att man nu kan testa systemet. Där stod nämligen att man behöver nätbankkoder för att registrera sig. Öh?

Så nu skriver jag utan att ha gett den nya tjänsten en chans. Jag kontaktade däremot arkivet och frågade om det eventuellt är lite överdimensionerat att begära så tung identifiering för att beställa fram några dokument till forskarsalen (som väl trots allt även i framtiden är bemannad osv). Jag fick faktiskt ett snabbt och vänligt svar, där det konstaterades att detta är nödvändigt på grund av möjliga tillståndsförfaranden. Kom ihåg att vi fortfarande talar om fysiska papper här. Jag skulle ändå personligen inte bli vansinnigt upprörd om nån skaffade mig tillstånd att forska i papper jag inte behöver.

Jag förstår mycket väl att det i framtiden, med stora mängder digitala material och e-arkiv och eventuell distansanvändning kan vara befogat. Någon dag. För en liten del av kunderna, för en del av materialen. Jag skulle önska att jag kunde logga in med en facebook eller twitter-profil om jag ville be nån ta fram en mapp från början av 1800-talet åt mig i förväg. Eller bara med att lämna en e-postadress. Måste påpeka att nätbankkoderna också är kommersiella tjänster vad jag vet och knappast ens gratis.

Lyckligtvis påpekade tjänstmannen att den nya tjänsten är ett komplement. Om man inte vill använda den kan man komma till forskarsalen och beställa sina material som förr. Räkna med det.

Det är vore orättvist att kritisera en så halvfärdig tjänst som Astia och därför gör jag det inte heller, inte i sig. Det är absolut en utveckling i rätt riktning. Men man gör sig inte särskilt öppen och tillgänglig med att börja med att testa de mest extrema fallen. Man kunde börja med lite enklare och mer inbjudande processer. Öppenhet borde vara normen, det andra undantag, inte tvärtom.