Konstruktionernas konstruktion

I går åhörde jag ett intressant föredrag av Tore Tallqvist som tillsammans med ett stort antal arkitekturstuderande byggt en intressant och imponerande utställning i Helsingfors.

För mig är arkitektur egentligen ett helt främmande område och det var spännande att höra de delvis mycket abstrakta och teoretiska resonemangen som ligger bakom arbetet.  I grunden finns, om jag förstod saken rätt, en idé om att det dels finns en tidsbunden aspekt på allt, men även en "evig" aspekt, den frånvarande tiden, som Tallqvist talade om, det vill säga det allmänt mänskliga, kanske transcendenta.

Av åtta grundvärderingar ville Tallqvist lyfta fram tradition, stämning, rötter och äkthet vid sidan av landskap, funktion, stil och struktur. De fyra senare är kanske de man först är van att utgå från inom arkitekturen. Genom att kombinera dessa värderingar och strategier kring dem på olika sätt, har Tallqvist funnit ett komplicerat mönster i vårt byggnadsarv, ett mönster som verkligen skulle få självaste Dan Brown att ställa sig i ett hörn och skämmas. De olika aspekterna vävs samman i en stor väv, vars olika delar presenteras på flera olika sätt.

Tallqvists tolkning av vår historia och vårt
byggnadsarv tar sig många olika uttryck i
arbete som gjorts av arkitektstuderandena.
Men allt hänger ihop på ett nästan spöklikt sätt.

Eftersom tänkandet och begreppen är så grafiska och visuella är det klart att de tar invecklade, men samtidigt mycket klara och tydliga former, där varenda detalj har sin betydelse. Dessa är förstås kristallklara för dem som arbetat med detta jätteprojekt, men för mig att ens försöka förklara dem i ord är helt övermäktigt. Att det är en enorm materialiserad tankekonstruktion där saker som av en slump passar in i mönster på samma sätt som universum och människan fötts av osannolika sammanträffanden är en skenbar analogi, eftersom kulturen är en av människan skapad konstruktion. Eller är det så? (Hälsningar till Kant)

 Kan ej beskrivas, bör upplevas.