Gamla kartor och nya

I dag samlades Digital Humanities Finland-nätverket till sitt tredje seminarium. Temat för denna gång var kartor. Först presenterade Susanna Ånäs Wikimaps-projektet, som är ett verkligen fint initiativ. Idén går ut på att samla gamla kartor på en och samma plattform och erbjuda enkla verktyg för att korrigera dem och  georeferera dem, så att de kan placeras ut på moderna kartbotten, i detta fall Open Street Map. För projektet ansvarar finska Wikimedia tillsammans med sina nordiska systerföreningar och arbetet görs också i samarbete med Open Historical Maps. För den som jagat gamla kartor är de uppenbart att sökning med hjälp av en karta är det enda vettiga ... Om man dessutom har samlat kartor på detta sätt blir det enkelt att jämföra kartor från olika epoker.

Teemu Roos från Helsingfors universitet presenterade för sin del arbete han gjort tillsammans med Tuomas Heikkilä om senmedeltida kalendrar. Genom att analysera dem som texter och lägga ut informationen på en karta har man fått fram olika trender och avvikelser som inbjuder till närmare analys. Teemu är själv forskare inom databehandling och hans presentation gjorde just denna sida av digitalhumaniora väldigt tydlig: man kan genom att börja med data ta fram saker som man behöver en humanist för att förklara. Plus att det var roligt att diskutera möjligheter för visualisering av själva resultaten.

Karta av Pieter Goos från år 1500. A. E Nordenskiölds samling, Nationalbiblioteket.

Därefter presenterade geografen Jyrki Lehtinen gamla kartor över Finland och diskuterade dem som källor. Han har själv forskat i hur landskap förändrats över tid. Eller framför allt (åter) varför de har förändrats. Sedan berättade matematikern Tuomas Nikkonen om forskning kring satellitbilder. Det var otroligt intressant. Faktum är att det redan börjar finnas öppen data från några decennier, vilket betyder att det redan är historiska data som samlats. Sist berättade Mila Oiva om sin historiska forskning, som fått nya dimensioner sedan hon upptäckt geografins betydelse och börjat jobba med kartor.

Överlag var det superintressant att mötas över disciplinära gränser på detta sätt. Vi fick en härlig fnissande kommentar om hur humanister "alltid börjar med excel". Jag kan bara kommentera: om det bara vore ens så väl. Senast i går träffade jag på en historiker som sammanställt en massa information i word-dokument. Faktum är att vi verkligen behöver se över disciplinära gränser metodiskt just nu: det finns inga "egna" digitala metoder för historiker, vi behöver låna in dem från andra håll. På samma sätt som Teemu Roos jämförde spridningen av texter med epidemiologi.

Clay Shirky har sagt att i det digitala är varje medium precis intill varje annat medium, och Lev Manovich har sagt något liknande om (visuella) språk i den digitala eran. Det samma börjar kanske gälla för forskningen? I vart fall var dagens seminarium ett fin exempel på hur man kan dela intressen och lära av varandra oberoende av disciplin.