Bildning

Lidl har under våren och försommaren fört en tv-reklamkampanj, där budskapet varit att det vettigaste man kan syssla med under sommaren är att grilla. Reklamerna är gjorda med glimten i ögat. I ett avsnitt besöker en semestrande familj ett obskyrt år- och öskarsmuseum. I museernas förlovade land är idén inte konstig alls. Jag har för mig att Finland hör till världens museitätaste länder. Det finns museer överallt och folk värnar om sina samlingar. Därför var kanske reklamen inte helt lyckad. Det kan faktiskt hända att det finns vanligt "korvätande" folk, som blev lite kränkta. Det kom också nyligen svar på tal (se filmen nedan).

Hela frågeställningen anknyter till frågan om hur vi ser på bildning och kultur i vårt samhälle. Man har, tycker jag, den senaste åren, gjort en del saker som styr vårt samhälle bort från allmänbildning. Det viktigaste har blivit att producera yrkeskompetensmässigt relativt högutbildade människor i maximal takt ut på arbetsmarknaden.

Just små museer har drabbats extremt hårt under Katainen/Arhinmäki, högskolor och universitet pressas med resultatförhandlingar, folkbildningens finansiering är under nedskärningshot och studentexamens bredd har bantats ner. Statsledningens signaler har alltså inte varit så bra under en tid då just kultur och bildning borde värderas högt, eftersom det är mycket förmånliga långsiktiga investeringar. Delaktiga människor är bra för samhället och för sig själva. Också när det går ekonomisk lite sämre.

Det skulle vara viktigt att värna om allmänbildningen och överhuvudtaget bildning som ett ideal för hela folket. Samhället behöver både humaniora och kultur. Illa är det om kultur och vetenskap ses som elitens strunt och maktbruk. Man måste därför vara verkligen försiktig med på vilket sätt man framställer bildning å ena sidan och stollighet eller "juntighet" å andra sidan.

För det är bildning vi behöver, om vi ska bekämpa populismen, som är så ytterligt farlig. Kritiskt tänkande ska vara allmängods och inte en elitens hobby. Men okunskap och brist på kritiskt tänkande måste fördömas som oönskvärt, på bred front. Offentliga personer som våra författarkändisar är till exempel väldigt, väldigt viktiga.