I går var jag själv första gången i det läget att vi hade en riktigt noggrann minuttidtabell (som förstås snabbt kraschade) för att hinna uppvakta alla studenter i den allra närmaste kretsen. Det blev samtidigt möten med för mig mycket viktiga människor och sammanhang från olika tider av mitt liv. Det var en på sätt och vis omskakande upplevelse.
En av studentmammorna är en av mina allra närmaste vänner. Vi insåg med skräckblandad förtjusning att det faktiskt är 25 år sedan vi själva tog studenten tillsammans. Så oerhört mycket som har hänt sedan dess! Tur att det bara är barnen (och skolkompisar man inte sett på väldigt länge) som blir äldre.
Men alla dessa människor och våra gemensamma upplevelser finns förstås kvar. Jag funderar också på hur tungt det varit på många sätt de senaste åren, och på att det varit jobbigt på olika sätt under olika perioder i livet. Och ändå har jag varit så otroligt lyckligt lottad.
Studentfester gör en minsann både sentimental och banal. Jag tror det är nog så nyttigt ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar