Uppföljning 20.6.2026

Momentanmonument 1

Det tog bara några dagar för Trumps projekt med den stora spegelbassängen i Washingtons monumentalcentrum att falla i bitar. Bassängen, byggd på 1920-talet, är över en halv kilometer lång och man har genom tiderna försökt bekämpa alger bland annat med ozon, för att bassängen faktiskt ska spegla minnesmärken i omgivningen. Som en del av förskönandet av huvudstaden beställde Trump sin egen poolleverantör för att fixa bassängen inför sommarens festligheter. Den tömdes och målades amerikansk-flagg-blå, trots alla expertvarningar. Färgen som användes var mycket giftig. Trump skrev dagligen på webben om hur fantastiskt fin spegelbassängen ska bli.

Så tog det mindre än en vecka efter att den fyllts med vatten, innan den var full med alger igen och totalt illgrön. Förgiftandet fortsatte med att man hällde i tunnvis med väteperoxid för att ta kol på algerna. Med mager framgång. Däremot började färgen lossna i stora flagor. Fiaskot var därmed totalt.

På nätet spreds rykten om antifa-aktivister som dumpat alger i bassängen. Skadeglädjen bland många förmörkas lite av oron för änderna som brukar hålla till bassängen. Lyckligtvis ligger floden inte långt ifrån. I och för sig kommer säkert gifterna att också hamna dit förr eller senare, kan man tänka sig.

Vidare har Trump beställt fullständig konservering och omförgyllning av fyra enorma skulpturer i närheten av bassängen, vilket kommer att inkludera applicering av 23,75 karats bladguld. Priset är åtminstone 5 miljoner dollar.

Momentanmonument 2

Det fanns däremot inte en skymt av värdighet då den stora kampsportsarenan byggdes upp framför Vita huset inför Trumps 80-årsdag. Konstruktionen gjorde att presidentens demolerade hus såg futtigt ut och ljusföroreningarna störde flygtrafiken. Vita huset användes som serviceutrymme och backstage, där halvnakna människor sprang omkring. Presidenten för sin del sov sött i första raden. Republikanerna försökte framställa det hela som en gåva till folket. Synd nog måste man betala till Trumps kompisar inom media för att kunna ta del av matchen ens via tv. Hela evenemanget hade en seg stank av korruption och en rasistisk incident gjorde inte saken bättre. Folk som tagit emot inbjudan har fått förklara sig i offentligheten. Kejsar Nero har nämnts i podvärlden.

Förre presidentens son Hunter Biden har i media ondgjort sig över spektaklet. Barack Obama har också tagit bladet från munnen gällande Iranfrågan, och har varit mycket i offentligheten då hans presidentbibliotek öppnat i Chicago. Kamala Harris har också återvänt i rubrikerna, kritiserat Irankriget och påbörjat tävlan inför presidentvalet 2028, där hon ligger hyfsat till just nu. Det ser ut som att demokraterna stiger fram på bred front.

Kampen mot rättsstaten

Avgående kaliforniske guvernören och Harris största konkurrent Gavin Newsom har också varit i rubrikerna på grund av färsk förföljelse av Trumps åklagarmyndighet. Newsom har aldrig hållit tillbaka med sin trumpkritik och har således igen fått möjlighet att synas i rubriker över hela landet och skälla ut Trump på sitt orädda sätt.

Grälet om högsta underrättelsechefen fortsätter mellan senaten och presidenten, då den senare igen återgått till att kräva valet av en olagligt inkompetent hejduk kallad Pulte, tydligen som en personlig vendetta mot senatens ordförande. Trumps agenda verkar vara att ändra röstningskutymen så att enkel majoritet igen skulle gälla i senaten. En rätt märklig taktik med tanke på förestående val.

Potentiellt håller en för Trump mer betydelsefull utnämningstvist på att segla upp. Todd Blanche har agerat tillförordnad riksåklagare, sedan Pam Bondi fick foten. Det är meningen att han ska höras av senaten i mitten av juli för utnämning till ordinarie. Blanche har under sin karriär försvarat Trumps mest korrumperade allierade och Trump själv, bland annat i processerna kring de hemligstämplade dokumenten som Trump höll oskyddade på sin golfklubb efter att han avgått som president. Det var också Blanche som intervjuade Jeffrey Epsteins partner Ghislaine Maxwell för knappt ett år sedan. En intervju där Maxwell sade att Trump var en gentleman. Strax efteråt blev hon förflyttad till något av ett lyxfängelse. Nu senast har Blanche vägrat följa senatens order gällande fonden som han försökte sätta upp för att betala stackars offer för Biden.

Trump har envist drivit ett narrativ om att han varit ett offer för Bidens politiska förföljelser genom domstolarna. Som alltid avslöjar har sig varenda gång han anklagar någon. Projektionerna är skrattretande.

Möten i Europa

Kamala Harris reste också till Europa inför G7-mötet, där en vilje- och orkeslös Trump skyfflades omkring av andra statsledare. Harris, som påstås ha varit en av krafterna bakom Bidens stora klimatreform, deltog i ett klimatmöte i Wien. Trump, som tidigare sagt att han låter vice president Vance underteckna och ta ansvar för Iranavtalet i fall det misslyckas (ja, han sade det faktiskt, och att han tar äran om det går bra), blev ändå manipulerad att själv skriva på. Trump kunde helt enkelt inte tacka nej till en guidning och middag i Versailles. Och vips skrev han också på avtalet. "Freden i Versailles 2.0" har inte undgått media och kritiker.

Macron höll också ett möte med Zelenskyj och Trump som verkar ha avlöpt bra, även om Trump säkert redan glömt vad som avtalats. Vidare noterade media att relationen till Indiens premiärminister Modi verkar ha svalnat tydligt, men den senare fick ändå hjälpa Trump att stiga ett trappsteg. Vid gruppfotograferingen irrade Trump märkbart omkring. Då han gjorde entré på mötet, presenterade han sig med "I'm the boss". För övrigt lär han mest ha talat om sitt födelsedagsspektakel. Hans underliga beteende överlag skapade en del rubriker.

Iran

Då avtalet som nu skrivits på kom ut i offentligheten har republikanernas värsta farhågor besannats. Avtalet innehåller just inget konkret gällande Iran annat än vapenstillestånd och öppnandet av sjöfarten för ett par månader. Sedan kan Iran och Oman börja uppbära avgifter vid Hormuz. För övrigt lovar USA att lyfta alla sanktioner. En punkt som särskilt väckt debatt, säger att USA "åtar sig att tillsammans med regionala parter utveckla en slutgiltig, ömsesidigt överenskommen plan med minst 300 miljarder dollar för återuppbyggnad och ekonomisk utveckling av Islamiska republiken Iran. Mekanismen för genomförandet av denna plan kommer att slutföras som en del av en slutgiltig överenskommelse inom 60 dagar. Alla nödvändiga licenser, undantag och tillstånd som behövs för relevanta finansiella transaktioner kommer att beviljas av Amerikas förenta stater." Det är rätt många som tolkar detta som att USA skulle betala den enorma summan till Iran, men det förnekas givetvis av den amerikanska regimen.

Amerikanerna är rasande, också många republikaner och stora Trumpdonatorer. Israel, som knappast varit med om att skriva ett dylikt papper har inga incitament att sluta kämpa mot Hizbollah och läget i Libanon kan väl få hela korthuset att falla. Trumps kråkfötter och USA:s ord betyder ingenting idag för resten av världen. I Versailles ville man förutom att stöda freden, försäkra sig om att han faktiskt sjunker med skeppet han nu tydligen beslutat dra med sig i sin egen undergång.

Uppföljning 13.6.2026

 Icke-krig och o-fred

I vecka efter vecka har en fred varit nära förestående, bara några dagar ifrån att bli av. "Slutgiltig, överenskommen text" förvandlas i en handvändning till att Iran kommit med ett "svagt och patetiskt uttalande om att ha en överenskommelse, som inte har något samband med sanningen". Än ska det bombas och invaderas, än är ayatollan en respektabel man. Faktum är att det inte är fred, men på Fox News sidor får man leta med ljus och lykta efter nyheter från Mellanöstern. Utom att Trump påstår att man lyckats bryta sin egen blockad och smuggla ut oljetankers i nattens mörker. Det handlar ändå de facto om små mängder i jämförelse med normaltillståndet, och vad som på riktigt är amerikanernas förtjänst kan diskuteras.

Radarparet Witkoff-Kushner tog sig sent omsider tid att konsultera någon som vet något om kärnvapen och har börjat värva experter. Det har alltså tagit dem tre månader att inse att man behöver fatta något om det man förhandlar om. Det tog flera år för en mer organiserad och kompetent regering att förhandla fram JCPOA-avtalet under Obama. Jag vågar tippa att inget seriöst avtal kan uppnås under Trumps tid.

Fyrk och forskning

Plötsligt är alltså vetenskapsmän inte helt överflödiga tydligen. Men trots det håller man på att montera ner fungerande system för datainsamling om klimat och miljö. Alltså man sätter på riktigt ner pengar på att ta bort och släcka ner utrustning, bland annat den som samlar data om Golfströmmens eventuella förändringar. Och man försöker avveckla National Center for Atmospheric Research (NCAR), en också meteorologisk tjänst som gjort en årlig vinst på 31,5 miljarder dollar. 

En annan av ärkeskurkarna bakom trumpregimens nedmontering av staten, budgetchefen Russel Vought, har kommit med ett nytt initiativ för att "ta till insyn i bidragsprocessen och se till att skattebetalarnas pengar används klokt" gällande forskningsfinansieringen. Det vill säga att politiker skulle ha sista ordet gällande all forskning. Det kallas "transparens" på regimens nyspråk. Bara tolv procent av amerikanerna litar längre på smittoskyddsmyndigheten CDC och hälsomyndigheterna rekommenderar framförallt mättade fetter i de nya kostråden. Så lycka till. Jag säger bara ett ord: Lysenko.

En sur jubilar

Trump ämnar på söndagen ordna tidernas fest vid Vita huset, då födelsedagsparaden förra året torkade in under tysta protester. Ultimate Fighting Championship-evenemanget är formellt en del av firandet kring 250-årsjubileet och lär ska ha kostat över 50 miljoner. Kring 16% av amerikanerna tycker att det hela är en god idé och risken för åskväder är överhängande. Pinsamt många inbjudna kändisar har tackat nej och en hel konsert som skulle äga rum vid ett senare tillfälle har inhiberats efter att nästan samtliga artister har backat ur. De allra flesta inser att dylika tillställningar inte är önskvärda då alla kurvor som borde peka uppåt pekar neråt och tvärtom, och det politiska såsandet och konflikterna bara eskalerar. Trump kommer att bli den äldste regerande presidenten  genom tiderna i USA och det utlovas No Kings-demonstrationer över hela landet dagen till ära. Trump är inte glad.

Motgångar

Utnämningen av spionchefen Tulsi Gabbards efterträdare är fortfarande på hälft. Trumps inkompetente favorit och tillförordnade Pulte blev utmanövrerad som kandidat och presidenten fick igen vika sig. 

Trump påstod i veckan att inflationen som nu stigit till över 4 % är jättebra. Att betänka är att matpriserna fortfarande inte hunnit reagera på de höga gödselpriserna. Opinionsmätningarna lutar allt mer mot en allt större demokratisk seger. Vita väckelsekristna, av vilka tidigare 4 av 5 röstat på Trump är de nu längre bara hälften som stöder honom. Understödet har sjunkit över lag, ju större undersökningar, dess sämre siffror.

I Kalifornien pågår val och man kan få en försmak av vad republikanernas taktik kommer att vara i höst. Medierna påpekar välvilligt att presidenten inte förstår valsystemet, då han spyr ur sig den ena konspirationsteorin efter den andra för att undergräva trovärdigheten av valen. Sanningen är att sanningen inte har någon betydelse. Det handlar inte om att förstå eller inte förstå, utan om att så misstro och förvirring kring demokratiska processer. Detta är värre än alla försnillade pengar, för det handlar inte om girighet, utan om att störta ett helt samhällssystem. 

Gränsbesvär

Medan regimen yrar hit och dit som en huvudlös höna, är en av de få i Trumps regering som verkar ha någon politiskt konsekvent linje överhuvudtaget den ärkerasistiske rådgivaren Stephen Miller. Följaktligen har fotbollsvärldscupen blivit en pinsam fars kring inresetillstånd då fotbollslag, deras stab och andra nyckelpersoner trakasseras vid gränserna. Det iranska laget får inte bo i USA och den somaliske toppdomaren Omar Artan fick inte ens komma in i landet. Biljettpriserna ser nu ut att vara så höga att läktarna knappt kommer att fyllas.

Kampen om data fortsätter. Medan många stater vägrar ge ifrån sig väljarinfo, har bankhemligheten naggats i kanterna till nackdel för immigranter. Myndigheter som arbetar med befolkningsstatistik har drabbats av nya regler som försvårar anonymisering av data och man funderar nu på om man måste sluta publicera vissa typer av statistik helt och hållet. Trump hittar däremot på egen statistik, bland annat om invandringen under Biden.

Uppföljning 6.6.2026

Fajten med John Blund

När man borde sova är man vaken och låter sitt förryckta sinne flöda ut på webben i en obruten ström av förvirrade fantasier, när man borde vara vaken faller inte bara ögonlocken utan hela karlen i en sned halvt medvetslös hög framför kamerorna. Så sned att spekulationerna om stroke sprids som maskrosfrön in vinden. Orden grötar sig, avtalspapper faller i golvet. De offentliga framträdandena har blivit anmärkningsvärt glesa. Upprepningar, upprepningar, upprepningar. Tomt prat och uppenbara lögner i en evig, förvirrad monolog, som inte har någon relation till vad den övriga administrationen eller världen försöker göra. Medan psykiatriker publicerar gemensamt upprop om att Trump utgör en tydlig och omedelbar fara för hela världen och bör fråntas makten, fortsätter presidenten att diktera sina egna, motstridiga läkarutlåtanden. "Kognitiva och fysiska prestationer utmärkta. Han är fullt lämpad att utföra alla överbefälhavarens och statschefens uppgifter."

Senaten svänger

Som tidigare konstaterat har de pågående primärvalen lett till att det finns allt fler republikaner i synnerhet i senaten som inte längre har något att vinna på att stöda Trump. Den ena motgången efter den andra alltså. Nu senast föll SAVE America Act, som skulle ha gjort röstande svårare för synnerhet kvinnor. Dragkampen om pengar till ICE fortsätter. Ingen extra miljard för ombyggnad av Vita huset. Ingen fond för de stackare som blivit dömda för kuppförsök. Det handlar inte bara om enskilda utbetalningar, utan också om hur beslut kan tas i kongressen. Ute på fältet ökar mängden av tidigare MAGA-influencers, som bränner sina röda kepsar och förbannar Trumps lögner och korruption.

Nya profiler

De antågande valen har lyft fram nya personer i offentligheten och satt fart på debatter. I synnerhet demokraternas kandidater synas och debatteras. I Kalifornien himlar man sig över dåliga guvernörskandidater (Newsom har snart suttit så länge han får), vilket verkar hota posten som varit demokraternas sedan Schwarzeneggers dagar. I Maine har en ny populist, Graham Platner, stor framgång och det spekuleras nu vilt i om han har en chans mot den mångåriga republikanska senatorn Susan Collins. Platners minst sagt färggranna förflutna orsakar återkommande skandalrubriker, medan Collins, som alltid varit lätt trumpkritisk, positionerat sig allt tydligare som en traditionell republikan. Valet kommer att bli spännande. I Texas fortsätter den kristne Talarico att oroa republikanerna, som dessutom nu alltså ställt sig bakom den mest korrupta tänkbara trumpfavoriten.

Analytiker spekulerar nu kring Trumps mål och intressen. Då en valförlust ser sannolik ut, omställer narcissisten sina mål. Skit samma om vi förlorar, jag ville det egentligen. I stället gäller nu kampen greppet om partiet, om den egna kretsens och hejdukarnas makt. Då taktiken hela tiden är att utnämna inkompetenta personer till alla poster och försöka knäcka motstånd med hot och mobbning är det osannolikt att det lyckas.

Säkerhet

En mindre skandal har även uppstått kring utnämningen av en av Trumps värsta attackpudlar Bill Pulte till chef för spion- och säkerhetsväsendet efter Tulsi Gabbard, som sent omsider fick foten. Pulte, en clown från finanssidan, har förstås inte en endaste dags erfarenhet av branschen och hans främsta uppdrag är att genomföra radikala nedskärningar.

Nedskärningar inom delar av säkerhetsväsendet i kombination med det allt mer megalomana bunkerbygget skvallrar om växande paranoia. Det väcker frågor om varifrån hotet slutligen kommer? Kommer det från folket?

Vita huset gav också en exekutiv order i tisdags om nära samarbete med AI-industrin för den nationella säkerheten. Detta löper parallellt med att dels Anthropic håller på att lista sig på börsen och släpper nyheter om AI-hot, dels med att man försöker höja finansieringen för Pentagon med fullständigt löjligt stora summor. Det handlar om otaliga miljarder dollar, som man eventuellt försöker styra från amerikanska skattebetalare in i en bransch som presidentfamiljen har stora intressen i. Ekonomiska intressen, alltså. Inget annat är som bekant relevant.

Ett eller ett par ruttnande imperier

I veckan släpptes en nyhet om ett nytt projekt på en drygt hundra kilometer lång tunnel under Berings sund. Det är givetvis ett storryskt projekt som kunde knyta Alaska till det gamla imperiet igen. Det är tillika endast ryska politiker som offentligt diskuterat projektet, som skulle gå löst på många, många miljarder. Som amerikanska förhandlingsparter nämns inte överraskande duon Witkoff-Kushner. Det är högst oklart vem som skulle stå för fiolerna, men känt är att Elon Musk har investerat stort i teknologin och saknar avkastningen. Putin behöver förstås storslagna planer när drönarna regnar in.

Det är oklart hur ivrig den traditionella amerikanska försvarsindustrin är på de hotande nedskärningarna i Nato, i synnerhet som andra länder har börjat byta leverantörer. Det kan bra hända att det i praktiken är slut på reträtten från Europa. Att också Stubb offentligt påpekade hur strategiskt korkat en sådan är, tyder på att Putin håller på att försvagas ordentligt. Framsteg i utvidgningen av EU i västra Balkan talar samma språk, liksom Zelenskyjs öppna brev. Det är sen en annan sak att Putin måste bort innan Ryssland kan komma ur den nuvarande diskursen. Men den dagen närmar sig.

Trump för sin del har nollat sitt eget inflytande genom sitt beteende. Förvirrade och absurda uttalanden, som undergräver också mer seriösa försök till förhandlingar, kombinerat med en ekonomi som rusar mot insolvens, ser verkligen ut som raka vägen mot någon form av undergång. Historikern Timothy Snyder har talat om Superpower Suicide. Ett gemensamt drag i dagens Ryssland och dagens USA är avsaknaden av realistiska planer för succession efter de åldrande, paranoida gubbarna.