lördag 26 maj 2012

Autenticitet, original och identitet

Ännu ett par små reflektioner vill jag gärna göra gällande arkivdagarna. Den sista programpunkten jag följde med var professor Laura Kolbes grillande av de fem nordiska riksarkivarierna. De fem medelålders herrarna fick ta ställning till postkolonialistiska reflektioner om arkivens betydelse i det västerländska samhället och kulturen. Som vanligt gick diskussionen på skandinaviska språk. Under konferensens gång hördes en del magsura kommentarer av finskspråkiga personer, som var frustrerade över att de inte förstod danskarna. Vad jag kan förstå är problemet rätt allmänt i nordiska sammanhang. "Det är orättvist att alla andra får tala sitt modersmål".

Stopp där! Det är inte alls så. Islänningarna måste också tala ett språk de fått plugga i skolan! Dessutom finns det en underliggande miss i resonemanget, som jag uppfattar det: att alla har ett modersmål, och att senare inlärda språk är sekundära, besvärligare och mindre värda på något sätt. Danskan är ibland svår att förstå, men det är också en fråga om övning och hur mycket talaren bemödar sig om att tala tydligt. För mig tar det ofta ett par dagar, innan jag hänger med, om jag inte hört danska på ett tag. Jag tycker att det verkligen finns skäl att upprätthålla den nordiska gemenskapen, eftersom det finns långa traditioner av samarbete och många likheter i samhälle och kultur, som gör att man faktiskt inte behöver upprepa samma misstag och göra om arbete på olika håll. I stället kan man dela med sig, vilket man också ofta gör. Tyvärr förutsätter nog detta att man på finskt håll satsar på att översätta material antingen till svenska eller engelska. Det är ändå en förhållandevis liten investering, i jämförelse med de synergieffekter man får av det nordiska samarbetet.

Den andra saken jag vill kommentera handlar om något den finska riksantikvarien Jussi Nuorteva sade under professor Kolbes grillsession. Kolbe bad herrarna berätta vad arkiven egentligen har att erbjuda numera. Nuorteva sade att för honom är arkiven en garant och representant för autenticitet. I den digitala världen har originalen, de riktiga pappersdokumenten, fortsättningsvis en funktion som källor och bevis. Som historiker sade han sig inte anse att en digital fil kan ersätta originalet som källa. Om jag förstod honom rätt, jag tyckte faktiskt att han sade så. Vilket gjorde mig minst sagt förvånad, eftersom det finska Riksarkivets explicita policy är att material som digitaliserats beläggs med ett strikt bruksförbud. Åtminstone släktforskare har nekats tillgång till original, trots att de digitala kopiorna varit oläsliga.

På twitter utspann sig en diskussion kring detta, där forskaren Anu Lahtinen påtalade, att digitaliserade material kan ha liknande problem som källutgåvor, som hon upptäckt innehålla en del för hennes forskning avgörande brister eller felaktigheter. En forskare bör ha tillgång till både en digital kopia och vid behov originalet. Det är ju för sjutton ingen vits att spara ett material som aldrig kan användas! Kaisa Kyläkoski påpekade man att åtminstone inte vid svenska Krigsarkivet drar sig för att ta fram original. Systemet där verkar å andra sidan också vara en produkt av fokusering på det fysiska materialet. Hennes på gränsen till dråpliga erfarenheter kan man läsa om i hennes blogg. Det svenska systemet visar ändå på en öppenhet och kundorientering, som nog onekligen känns lite avundsvärd.





5 kommentarer:

  1. Jossain vaiheessa suunniteltiin asiakirjojen digitointia ja alkuperäisten hävittämistä sen jälkeen. Sekin on hieman ristiriidassa tuon autenttisuuden korostamisen kanssa.

    Pohjoismaisista arkistopäivistä olen sanonut mielipiteeni toisaalla. Tiivistän ajatukseni tässä toisin: ns. Zipfin lain mukaan ihminen hankkii tiedon sieltä, mistä sen vähimmällä vaivalla saa. Pohjoismaiset arkistopäivät ei ole se paikka. Tyvärr!

    SvaraRadera
  2. Hm, ymmärrän kyllä ettei ajankäyttö välttämättä sinusta tuntunut erityisen tehokkaalta. Aika paljon edelleen tallataa vanhoja polkuja. Onneksi digitointi ja hävittäminen on sen verran iso operaatio, että asiaa ehtii muutaman kerran miettiä uudestaan ... :)

    SvaraRadera
  3. Alkuperäisaineistojen hävittämistä mikrofilmauksen jälkeen harrastettiin aikanaan myös kirjastoissa, kuten kaikki Nicholson Bakerin kymmenkunta vuotta sitten ilmestyneen paljastuskirjan "Double Fold" lukeneet muistavat:

    http://en.wikipedia.org/wiki/Double_Fold

    SvaraRadera
  4. Huh, värisyttää tuo alkuperäisaineistojen hävittämisuutinen...

    Åtminstone har vi som inte deltog den glädjen att Jessica och några andra meddelade om mötet via twitter & blog. Tack för detta! Och tack för twitter referens, jag hoppas att det inte blir alltför svårt att använda originalmaterialet också. Kommer omedelbart ihåg också ett besök i Riksarkivet i Stockholm - arkivets dator kraschade hela tiden när jag försökte titta på vissa digitaliserade brev som jag inte fick läsa pga. att de var digitaliserade. För att inte tala om några oläsbara mikrofilmer... ;-) Samtidigt när digitaliserade källor kan KANSKE jämföras mera enkelt (sådana här funktioner tas inte alltid i hänsyn) mm. så kan de också tappa bort kontext.

    Problemet med danska språket dyker upp då och då (och jag har deltagit i en konferens där också isländska deltagare blev upprörda pga. svåra danska eller norska dialekter). Jag uppskattar visst samarbetet på nordiska språk, jag har till och med skrivit pro memoria på ett historikermöte med deltagare från alla länder, men trots mina egna kunskaper (helt finskspråkig hemma, A-svenska, utbytestudent i Sverige, aktiv arbete på nordiska språk) känner jag också igen förtvivlan med danska språket.

    (Köpte ljudböcker från Köpenhamn några år sedan för att lära mig bättre, och jag har tittat på Teletubbies på danska språk med barnet för att bli mera van vid uttalandet, men det går långsamt.)

    Jag förstår poängen att det är inte alla andra som talar sitt modersmål, men problemet existerar iallafall. Det är lite liksom i ett rum med mycket oljud: vid något skede orkar man inte längre fråga "kan du upprepa en gång till?"

    För att vara konstruktiv har jag några önskemål & förslag för möten på nordiska språk: powerpoint presentationer hjälper till; nyckelord kan översättas (det tog en lång tid innan jag förstod ordet kvindebevegelse :-) ); jag vet inte hur mycket skrivet material ni fick i mötet i fråga, men då och då i andra sammanhang har jag tänkt att det skulle vara trevligt att få mera omfattande powerpoint presentationer eller handout texter på nordiska språk / engelska / finska.

    Eftersom jag inte deltog i det här mötet vet jag inte hur det gick och det kan hända att skulle inte ha uppskattat protester just i detta sammanhang. Jag hoppas att man kan klara av samarbetet utan att börja tala på engelska språket i alla sammanhang (vilket också händer allt oftare pga. olika skäl).

    SvaraRadera
  5. Ja, Anu, jag tycker du har rätt i att man bra kan bemöda sig om begripligheten lite. På denna konferens fanns det inte ens abstracts till hands, vilket säkert hjälpt många att hänga med bättre ...

    SvaraRadera