Framtidens journalistik

I går spenderade jag en lång och givande dag på Soc&Kom där Framtidens journalist diskuterades. Seminariet var startskottet för det nya Redaktionslaboratoriet som grundas vid skolan av nydisputerade Carl-Gustav Lindén. Aktiva samarbetsparter är också Robert Runeberg vid fortbildningen och Henrika Zilliacus-Tikkanen från journalistutbildningen. Tanken är att hjälpa blivande och nuvarande journalister att anpassa sig till det förändrade arbetsfältet där oändliga mängder användargenererade gratismaterial och mediekonvergens erbjuder utmaningar som heter duga för den professionella journalisten. Trots att jag själv inte arbetat en dag som journalist är ämnet aktuellt också för Brages Pressarkiv. Att förstå journalistiken, medievärlden och den offentliga diskussionens strukturer är relevant för en institution vars uppdrag det är att samla in och bevara material för eftervärlden.

Inbjudna talare var dels tidningsgurun Ken Doctor, dels databasjournalisten Helena Bengtsson. Doctor höll ett långt och uttömmande anförande om mediernas, främst tidningarnas, situation i USA och lite i Europa. Omställningarna är stora och redaktionerna krymper. Budskapet var att det är möjligt att få det att gå ihop, bara man fokuserar på att producera bra innehåll och sprida det effektivt på många plattformar. Kort nyhetsrapportering kommer det inte att gå att göra pengar på, däremot längre juttun och analys. Och även arkiv. Bra material har potentiellt bra mycket längre livstid än dagens slit och släng-koncept i media. Det gäller bara att få rätt material till rätt människa vid rätt tidpunkt. (Här myser informatiker-pressarkivarien och tänker att Pondus (metadata och länkad data) är nödvändigt.)

Största delen av inkomsterna kommer i framtiden att komma från läsarna, inte från annonser. Så har läget  länge varit hos oss. Doctor påpekade också att journalistiken anses vara en allmännyttig verksamhet, som i USA också finansieras av stiftelser. Så har det varit hos oss också, tidvis åtminstone. Det var förresten inte första gången under dagen jag slogs av tanken hur journalistiken och forskningen ändå närmar sig varandra, både till målsättningar och arbetsmetoder.

Detta blev ju ännu tydligare under Helena Bengtssons intressanta presentation av  arbetet vid SVT pejl. Nära samarbete mellan journalister och kodare, samt människor med lite blandade kompetenser och intressen, är nyckeln till framgång. I dag skall offentliga sektorns data i allmänhet vara öppet tillgänglig, vilket den inte alltid, trots allt, så lätt är. Men mer data släpps hela tiden. Det ses som ett sätt att trygga demokratin. Problemet är att rå data inte säger så mycket åt vanliga medborgare. Här behövs journalister och forskare, som kan hugga i, analysera, tolka, visualisera och förklara informationen. Bengtssons budskap var i grunden samma som Doctors: Journalistiken först! Analys, kontextualisering, skapandet av relevant ny information är journalistikens räddning i dagens pressade läge. I stället för att skynda och skära ner, bör man satsa på att göra grundligt arbete. Mindre, men bättre, inte mer citerande av random källor om random ämnen.

Jag vet inte så mycket om dagens journalistutbildning att jag skulle kunna säga hur den kommer att behöva förändras. Men det står klart att bra journalistik kräver mycket analytisk förmåga och att detta krav kommer att bli allt mer avgörande. Man måste också kunna samarbeta med kodare och it-folk, för att kunna producera och presentera material på ett mångsidigt och bra sätt på olika plattformar. Tidningshusen bör, liksom andra innehållsproducenter, satsa på egen it-personal, som arbetar i team med andra experter. 

Soc&Kom är en skola som har spunk, det är min bestämda känsla. Här finns en dynamisk och kreativ miljö, som byråkratin inte lyckats knäcka. Den lilla enheten är en oas, som jag innerligt hoppas man inte sätter käppar i hjulen för, utan faktisk kan låta vara den resurs den i dag är. De svenska rummen av detta slag är inte allt för många längre, heller, efter G18:s öde.

Uppdatering: Här Micke Hindsbergs Storify från seminariet: