Risker och kontroll

I Wikipedias artikel om moralisk risk sägs det så här: "Moralisk risk kan uppkomma då en högre chef eller ledare är skyddad från konsekvenserna av dåligt beslutsfattande." Det här gäller i mycket hög grad tjänstemän. Vad det i praktiken betyder är att en person efter ingånget avtal inte tar ansvar för att förverkliga avtalet enligt dess anda utan ändrar sitt beteende. Jag har exempelvis hört om en professor som de senaste tio åren sinkat hela sitt ämne. Genast efter sitt tillträde meddelade han att han tänker strunta i undervisningens, forskningens och handledningens kvalitet och ägna sig åt sin egen forskning. Mindre trevligt för hans kolleger och studenterna.

Strategiprocesser innebär en liknande moralisk risk. Den operativa ledningen förbinder ägare, personal och andra intressenter i ett avtal om gemensamma målsättningar och arbetssätt. Inte sällan handlar det om att utveckla verksamheten, vara innovativ, dynamisk, kreativ och samtidigt målmedveten. Eftersom strategiernas visioner och missioner dessutom ska vara komprimerade in absurdum är floskelfaktorn ofta hög. Målsättningar som "uppfattas som ledande i att skapa mervärde", "hållbar ekologisk, ekonomisk samt social utveckling" eller "att vara en värdefull samarbetspartner" är tillräckligt löst formulerade för att öppna för moralisk risk också från den operativa ledningens sida.

Risk förknippas ofta med direkt ekonomisk risktagning. Då förbiser man lätt andra risker. En ledning som strävar till att eliminera alla risker genom maximal planering och kontroll av alla verksamheter kan exempelvis i själva verket utgöra en stor risk. Att överadministrera och eliminera personalens frihet att göra egna val (riskbedömningar) torde vara det bästa sättet att få en organisation att förstelna och på sikt marginaliseras och självdö. De högsta cheferna kan omöjligt ta alla beslut själva. Dåligt ledarskap är en mycket stor risk. Ledningen borde därför inte vara skyddad för konsekvenserna av sina beslut.

Risker kan aldrig elimineras helt, de måste hanteras. Man måste inse att man aldrig vet vad morgondagen för med sig, vad man än gör. Därför har en bra organisation en motiverad personal som har frihet att göra vad den ser som bäst. Det handlar alltså om förtroende.