Från flow till reflektion och tillbaka

I dag har jag läst två rätt intressanta texter som jag blivit uppmärksammad på via Facebookvänner. Den första handlar om ledarskap à la Winston Churchill, som tydligen var en bipolär personlighet, den andra om dygd och informationsfiltrering (fi). Båda texterna innehåller en viktig poäng, tycker jag.

Jag tror att det var Mirjam Kalland som en gång skrev, i en kolumn jag tyvärr inte hittar nu, om hur en lättare depression eller nedstämdhet hjälper en att ta distans, ta ett steg bakåt och reflektera över livet och vad som är viktigt. Det är något som hör livet till.

För människor som arbetar i flow tänker jag att detta är särskilt viktigt: att våga stanna upp och kritiskt, kanske till och med pessimistiskt, granska vad man egentligen sysslar med, vad som är värt att satsa på, hur mycket man ger av sig själv och varför man gör det. Passionen för det man arbetar med, övertygelsen om att man vet vad som bör göras och hur, är en underbar tillgång. Men den innehåller också hela tiden en fara för att man bränner ut sig, glömmer andra viktiga saker i livet eller annars förfaller till tunneltänkande. Därför tänker jag att stunderna av frustration och missmod fyller en viktig funktion, de ger en möjlighet att reflektera och ta lite distans till det man brinner för. Det ger en också mer styrka och kanske nya perspektiv när man väl kommer igång igen.