Forskare och nya medier

Medan jag läser vidare i Martin Wellers The Digital Scholar blir jag allt mer förtvivlad över hur man vill styra universiteten med fullständigt föråldrade metoder. Synen på universitetens uppgifter i samhällhet och betydelsen av bildningsarbete i det nya medielandskapet kunde inte vara sämre. Inte ett enda kriterium för finanisering bygger på riktig öppenhet. Man gör inte den minsta lilla ansats att uppmuntra forskare och undervisningspersonal att tillgängliggöra sitt kunnande utan spärrar eller stöda modern effektiv forskarkommunikation.

Weller säger att forskares inställning till att öppet sprida sina (också halvfärdiga) resultat och sina tankar utanför akademiska kretsar inte är en åldersfråga. Det är alltså nödvändigtvis inte ett problem som löser sig med tiden, med att nya generationer träder fram. Det verkar snarast vara så att etablerade forskare, som är kompetenta och kunniga, ofta är mer benägna att förhålla sig positivt till öppenhet och nya kanaler för forskningssamarbete och publicering.

Man tycker ju att sådant beteende självklart också borde belönas (om man nu ska hålla på med mätande överhuvudtaget). Det är bra för forskningen med en bred och öppen diskussion och det är bra för samhället att kunskap är tillgänglig. I dag, säger Weller, uppmanas yngre forskare att inte sätta tid på "oseriöst", dvs otraditionellt, publicerande. De facto bedöms till och med papperstidskrifter vara mer förtoendeingivande är e-tidskrifter och alltså det en ung forskare ska satsa på! (Kan knappast beskriva hur knäckt jag blev av att läsa dessa fakta.)

Hur vill då ministeriet styra universiteten? Inte ett spår av strävan till öppenhet, av uppmuntran till dialog med det övriga samhället utom finansiärerna, ingen som helst uppmaning att ta webben och sociala media i besittning med fakta, kritiskt tänkande och öppen dialog. Tidigare har det åtminstone nominellt beaktats i exempelvis Tuhat-databasen och av Finlands Akademi. Svårigheten att få publicerad forskningsdata, visualiseringar, databaser mm värderade ser inte ut att få en lösning, lika litet som det idiotiska i att webbkurser på akademisk nivå inte dyker upp i sökresultat, för man tycker att man måste ta tio euro betalt av den som vi se materialet? Snälla UKM, tänk om!