Första delen av den nya Helsingfors stads historia, docent Seppo Aaltos Sotakaupunki. Helsingin Vanhankaupungin historia 1550-1639, släpptes i dag. Uppdragsgivare är Helsingfors stads historiekommitté, som detta år även står för Matti Klinges bok om staden under 1800-talet och Anja Kervanto-Nevanlinnas bok om stadens arkitekturhistoria efter krigen. Alla dessa böcker är välskrivna och intressanta verk, som kommittén hoppas ska väcka ett brett intresse och öka kunskapen om stadens spännande och mångfasetterade historia och kulturarv inte minst med anledning av stadens jubileumsår som huvudstad.
Aaltos bok lanserades i det gamla handelsman Bocks hus, sedermera Generalguvernörsresidens och Rådhus vid Senatstorget. Under tillställningen höll såväl historiekommitténs ordförande professor Klinge, som författaren Aalto, mycket fina anföranden dels om stadens historia, dels om varför man behöver skriva historien på nytt. Jag vill inte avslöja för mycket om den aktuella boken, som snart också utkommer på svenska, eftersom den är en spännande och färggrann berättelse om stadens öden, men jag kan här kort referera vad som skiljer denna bok från sin föregångare från ett sextiotal år tillbaka, skriven av Eino E. Suolahti.
Det har att göra med frågan om varför historien ständigt måste skrivas om. När vi ser tillbaka på 1500- och 1600-talen i dag är perspektivet ett alldeles annat än då världskriget nyligen härjat och det självständiga Finland ännu var förhållandevis ungt. Sedan dess har mycket skett inom forskningen, men också i hur vi ser på vår värld. Som Aalto sade: Vi kan nu första gången på riktigt lyfta blicken från nationalstaten och se den stora bilden i tid och rum. Därför kan man nu se vilken betydelse Helsingfors faktiskt hade, inte som "en liten håla" som staden ofta avfärdats som, utan som en viktig militär nod under den svenska statens etablering och stormaktens framväxt. Medan kriget härjade söder om Finska viken i stort sett under hela perioden, kunde man på den norra kusten leva rätt lugnt och förhållandevis gott tack vare Helsingfors etablering.
Trots att stadens arkiv för största delen av perioden är förstörda och även andra källor är bristfälliga, har Aalto lyckats teckna en mångsidig och verkligen spännande bild av den dramatiska tidsepoken. Jag rekommenderar därför varmt den vackra boken som läsning för var och en. Den är lättillgänglig och intressant både för professionella historiker och gemene man tack vare den grundliga forskningen och den goda berättarstilen.
Doktoranden Juha-Matti Granqvist har också bloggat på finska om samma ämne i Sveaborgsprojektets utmärkta blogg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar