Läsning och läsning

Det är skillnad på läsande och läsande. Att läsa kan betyda att man skummar igenom texter, att man läser korta informationssnuttar här och där. Sådant läsande sysslar vi med som aldrig förr: webbsidor, textmeddelande, twitter, PM, nyhetsrubriker, flöden ... Vi omges av en stor mängd texter. Skrift används i tidigare aldrig skådad omfattning som kommunikationsmedel.

Det är lätt för informationsresistenta personer att surfa mellan och notera snuttar av info som underbygger deras fördomar. Påståenden om att webbkulturen skulle leda till extrem fragmentering och tunneltänkande har ändå sågats med indignation av nätfantaster. Sannfinländarnas omtalade nätaktivism i kombination med allt det jag sett på webben och deras valseger gör mig ändå lite på min vakt. Jag ser helt enkelt inte en omfattande opinion för sannfinnarna t ex på Twitter, fast jag sökt. Galenpannor som härjar på diskussionsforum och i kommentarsfält representerar inte någon allmän opinion för mig.

Det är en lång och svår process att ändra åsikt om större frågor. Det kräver mycket tid, tankearbete och energi att omstrukturera sina tankebanor. Och jag tror att en bra väg till eftertanke är det man egentligen, traditionellt, menar med läsning. Läsning 1.0. Att läsa långa texter, så att man sjunker in i dem, i flow, och tappar känslan för tid och rum. Att läsa böcker - vara må e- eller p-dito - är viktigt. Jag hoppas föräldrar och lärare tar sig tid att ge barn och unga de viktiga positiva högläsningserfarenheter, som ger den verkliga grunden och suget efter läsning. Alltså riktig läsning.