Tryckpressen ger vika, men lättar pressen?

Vardagens bokkultur från konsumism till kontroll, lyder underrubriken till Ted Striphas [stri:fas] intressanta bok Late Age of Print, som jag behandlat tidigare också i min blogg. Som Striphas riktigt konstaterar har bokhistorikerna hittills övervägande fokuserat på bokmarknadens tidigare skeden. Man har forskat i bokkulturens påverkan på samhället och människornas villkor under en period då de enda andra medierna var talat eller sjunget språk, enskilda bilder eller föremål med symboliska betydelser eller handskrivna texter.

Tryckalstrens inträde i kulturen förändrade kulturen mycket och det är genom att studera dessa processer många forskare har försökt ringa in vad böcker egentligen är och vad de betytt för oss. Genom att försöka beskriva boken och tidningen som medier och studera på vilket sätt digitalt publicerad information skiljer sig från dem, och vilka konsekvenser det nya mediet kan tänkas ha för vårt samhälle. Att påverkan är stor kan knappast någon bestrida, även om vi har svårt att i dag urskilja vilka de bestående effekterna blir.

Mer outredd är bokens och bokmarknadens utveckling under 1900-talet, då boken som produkt redan påverkades och fungerade i samspel med andra nyare medier, inte minst tv och senare webben. Det är denna utveckling Striphas studerar i sin intressanta bok. Han närmar sig sitt ämne uttryckligen som bokhistoriker. Han studerar bokmarknaden som ekonomiskt, praktiskt och logistiskt fält, läskulturens utveckling och hur frågor om upphovsrätt och piratism ännu i dag ställer till det också på den tryckta bokens marknader. Författaren närmar sig sina frågeställningar genom mycket konkreta fallbeskrivningar, vilket gör boken lättläst.

Striphas visar på en tydlig trend av effektivering inom bokbranschen, en trend som går hand i hand med ökad kontroll. För kontrollen behövs effektiv insamling och hantering av information, dels om böckerna och deras rörelser inom branschen, men i allt högre grad också om de anställdas arbete och konsumenternas beteende. Han ser också piratismen som en inte nödvändigt "ond" företeelse, utan säger att den tvärtom kan utvidga marknaderna till människor som annars av ekonomiska skäl står utan alla möjligheter till delaktighet. "Hacking attempts to actualize absent alternatives, effectively writing them (back) into the realm of everyday existence" (s. 186). Piratismen blir som en motkraft till de ändlöst giriga förlagen, som strävar till fullständig kontroll också över berättelser och idéer som egentligen borde höra till allmänning eller delvis kunna uppgå i det bricolage kulturen i sig själv är per definition. Genom att tvinga upphovsrättsinnehavare till rättsprocesser bjuder författare och utgivare till plagiat och parodier på motstånd.

Striphas gör egentligen inte skillnad på e- och p-böcker i sin analys. E-böckerna blir snarast ett logiskt steg i utgivarnas strävan efter total kontroll och vinstmaximering. Då man tar bort det bestående fysiska föremålet och lämnar bara idéerna kvar att köpas, kan upphovsrättinnehavaren behålla total kontroll över varan och till exempel ta den tillbaka och förstöra den då de finner det önskvärt. Vilket ju åtminstone Amazon skrupulöst gjort.

The Late Age of Print är en bra och intressant analys av bokkulturen i dag. Striphas pekar på många drag hos bokmarknaden och -kulturen som är värda att reflektera över, även om man inte håller med honom på alla punkter. Det gäller mycket komplicerade frågor, vilket också författaren till boken är medveten om. Vi tenderar lätt att tillskriva böcker som produkter ett mervärde som är större och sitter djupare än hos många andra statusföremål. Men hur det värdet förhåller sig till värdet som verk, dvs den upphovsrättsliga ersättningen, är ingen enkel fråga. Tar man bort det fysiska föremålet blir det hela än mer spännande.