Vanligt valdravel

Efter gårdagens stora finska "valdebatt" undrar jag verkligen över att man inte lärt sig: varför tycker producenterna av dessa program att de ska göra reality tv? Resultatet är otrivsam stämning, dålig ljudkvalitet, röriga bilder och dåliga kameravinklar och politiker som omedelbart på grund av konstellationen faller in i sina tradiga monologer. Snälla Yle: ge oss något vi inte kan se i verkligheten på de hundratals valtillställningar som annars också ordnas.

Ta bort publiken. Rada inte upp partiledarna som höns på en pinne, så att de inte kan tala till varandra. Försök skapa dialog i stället för att låta politikerna predika. Eftersom de flesta av dem inte själva kan det, borde diskussionsledarna hjälpa: be om kommentarer och understöd resonemang av de andra: "Ja, minister Katainen, vad anser ni om förslaget Timo Soini nyss gjorde ...?". Att deltagarna tillåts hacka på varandra är inte äkta dialog. Nu försöker man hålla en strikt tidtabell med kadaverdisciplin, det viktigaste verkar vara att mäta att alla får tillräckligt många sekunder att predika. Att publiken närvarar bidrar till fenomenet.

Om man inte vill återgå till sjuttiotalets studiodebatter, utan tänka moderna koncept, kunde man hellre tänka Min morgon och Strömsö. Försök skapa en mer intim och avslappnad stämning, där politikerna faktiskt kunde diskutera mer öppet och problemorienterat. Att till vilket pris som helst försöka pressa ja/nej-svar är slöseri av tid, tycker jag. Försök i stället avslöja värderingar, resonemang och argumentation bakom de olika ställningstagandena. Hur eller varför frågor är mycket mer givande. Att tvinga fram svartvita uttalanden bara gynnar populism.

Jag tror att man nog är verkligen proffsig på Yle, varför det är ganska häpnadsväckande att man gör så här dåliga politiska program. Just nu, när det vore särskilt viktigt att få lite kvalitet på diskussionen och inte låta en massa dumheter passera som sanningar.