Portfolio

I höstas lämnade jag in en ansökan om docentur till Helsingfors Universitet. Som det brukar för min del, har det strulat till sig. Denna gång var det inte (ännu) min lite okonventionella stil att skriva, som var problemet, utan att den ena granskaren hoppade av efter att ha fått veta vilket arvodet för den krävande uppgiften är (drygt 140 euro!). Jag kan inte annat än förstå hans protest. Det förklarar också varför en del utlåtanden jag sett haft så dålig kvalitet. Det är sannerligen en skamfläck för vårt Universitet. Hur kan man förvänta sig att forskningen skall hålla toppnivå, om granskningen värderas så lågt?

Till ansökan skulle man skriva en portfolio, dvs en löpande text där man presenterar de delar av ens cv man anser mest relevanta. Det fick mig att sammanfatta min vetenskapliga verksamhet, som trots att den kan verka splittrad har haft en gemensam nämnare, som jag nu fick en orsak att förklara.

Som en röd tråd genom alla mina projekt löper kultursemiotikens teori och begrepp, även om det för mig har varit mycket viktigt att skriva alla mina artiklar och böcker ett sådant sätt att de öppnar sig via enskilda människors liv och värderingar. Det har ibland varit mycket utmanande, eftersom den semiotiska teorin i sig själv är mycket abstrakt. Som period har jag hittills i huvudsak fokuserat på 1700-talet, som erbjuder mycket material till studier i hur betydelser uppstår och förändras. I min doktorsavhandling (Behagets betydelser. Döttrarnas edukation i det sena 1700-talets adelskultur. Tryckt version Gidlunds, 2005) har jag mest explicit gått in på den teoretiska grunden inom detta sätt att analysera kulturen. Metoden baserar sig främst på Juri Lotmans tänkande.

Eftersom jag började min forskning med just adelskulturen på 1990-talet visade det sig med all tydlighet att den på den tiden mycket populära sociologiska teorierna (Bourdieu och Habermas framför allt) inte alls är särskilt universella, utan mycket bundna till den borgerliga kulturen. Den sociala reproduktionen och de kulturella strukturer och mekanismer som fanns på 1700-talet följer en helt annorlunda logik och det var den jag först gav mig in på att försöka förstå och beskriva, och också lyckades med hjälp av att analysera kulturens grundstrukturer, dvs hur betydelser uppstår. I motsats vad som ofta påstås visade sig dessutom den semiotiska metoden erbjuda goda redskap att beskriva uttryckligen kulturell förändring.

Som ett naturligt led i denna kulturcentrerade forskning intresserade jag mig för litteraturen som ett element i kulturen. Den behöver dessutom ett medium, som under 1700-talet var antingen handskrivet eller tryckt. Jag har studerat brevskrivandet som edukativ metod, men också användningen av tryckt litteratur. Ur semiotisk synvinkel är det av mycket stor vikt att också beakta hur själva mediet påverkar budskapet, varför bokhistoria också blivit ett för mig intressant forskningsområde. Denna forskning har fört mig långt utanför adeln, genom undersökningar i bokkultur i synnerhet i Helsingfors under 1700-talet (se t ex ”Kirjanomistus kulttuurihistoriallisen tutkimuksen kohteena. Helsinkiläiset ja heidän kirjansa 1700-luvulla.” Kirjakulttuuri kaupungissa 1700-luvulla. SKS, 2009, som bäst under översättning till engelska) Genom studier i informationsförvaltning skaffade jag mig kompetens att arbeta bland annat med gamla böcker och att konstruera databaser, och under arbetet med databasen Henrik, som jag planerade i början av 2000-talet, fick jag ett gott nätverk till inhemska bokhistoriker, som 2010 utmynnade i medlemskap i organisationskommittén för den 18 världskonferensen för den internationella bokhistoriska organisationen SHARP i Helsingfors med temat Book History from Below.

Mediets betydelse för kulturen är ett område som dessutom är mycket aktuellt och som jag också intresserat mig för under de senare åren, närmare bestämt hur den digitala kulturen påverkar historieforskningen (fi). Ämnet är mycket viktigt och jag uppskattar särskilt Luke Tredinnicks och Clay Shirkys verk om ämnet. Jag hoppas att i framtiden också kunna både forska i och undervisa om dessa saker. Den digitala världen påverkar både kulturen och forskningen på ett mycket genomgripande sätt eftersom många saker förändras då frågor kring auktoritet och integritet (i betydelsen trovärdighet) aktualiseras.

Ett annat spår min forskning fört mig in på har varit det stadshistoriska. Jag fokuserat bland annat på konstruktionen av det urbana rummets betydelser. Min andra (Fredrik Granatenhjelm. En man och hans minne, 2008) och tredje monografi (Affärer, allianser, anseende. Konsten att tillhöra eliten i Helsingfors ca 1740-1820, 2010) behandlar staden Helsingfors, eftersom jag efter adelsforskningen ville ta ett steg utanför den mycket egenartade och exklusiva adelskulturen. Jag har då behandlat hur sociala strukturer fungerade i staden, vilka strategier man under perioden 1740–1820 kunde använda för att tillförskansa sig social status i staden och hur frågor om heder och identitet påverkade människors liv. Till strategier för ökad status hörde nätverksbyggen, affärer och akademiska studier. Jag har också i dessa böcker utgått från historiska personer för att illustrera olika strategier och resonemang kring heder och tillhörighet. På det sättet har jag knutit an till dels en gammal kulturhistorisk tradition (t ex Gunnar Suolahti eller Kaarlo Wirilander), dels till den modernare annalesskolans kanske mer antropologiska historiesyn (jag uppskattar mycket Peter Burkes forskning).

Det framstod emellertid tydligt att man borde kunna utvidga källmaterialet och perspektivet för att kunna få syn på den stora fästningsbyggets (Sveaborg) påverkan i staden Helsingfors. Jag har varit mycket glad över att få vara med på ett hörn med att planera det av Panu Pulma ledda och av Finlands Akademi finansierade forskningsprojektet som fokuserar på dessa frågor. Vi arbetar för att också åstadkomma nya digitala resurser för forskningen i detta ämne. Arbetet inom Helsingfors stads historiekommitté har också varit en intressant uppgift som gällt just stadens historia under olika perioder.

För mig har det varit mycket viktigt att trots mitt intresse för kulturteori skriva historia på ett levande och medryckande sätt, som kan ge läsarna insikter om både det förgångna och om vår egen tid och kultur. Därför ville jag också ge ut min senaste bok på ett kommersiellt förlag. Det var för mig en viktig utmaning att kunna skriva seriös vetenskap och presentera forskningsresultat på ett sätt som är begripligt och tilltalande också för allmänheten.