Från upplysning till renässans

Renässansen är populär. Den ger över hundra miljoner träffar på Google, jämfört med upplysningens futtiga 20 miljoner. Senaste höst utgavs en rapport av ett vises råd för digitalisering av kulturarvet i EU som bar namnet "The New Renaissance". Också i den finländska riksdagens framtidsplaner figurerar renässansens Florens som ett exempel på ett kreativt samhälle.

Upplysningens alltomfattande hyperrationella världsbild krackelerade under 1900-talet. Med ökande informationsmängder och allt fler synliga kulturer och subkulturer i den digitala världen har vi blivit tvungna att resignera. Det är omöjligt att veta allt, kategorisera allt, förklara allt. Upplysningen – och ganska intressant nog också romantiken – har fått träda tillbaka. De fungerar inte bra som tankestrukturer för att greppa den digitaliserade världen. I dag måste man finna sig i att inte ha koll på all information, det måste räcka med den relevanta informationen. Eller kanske den mest relevanta.

Vi genomlever en skarp brytning i kulturen och samhället. Jämförelsen med renässansen känns därför rätt. Vi ser hur gammal kultur återaktiveras och återanvänds i digital form. Den föds på nytt, tar nya former och föder nya insikter och nya tankar. Liksom de nya små bärbara böckerna spred gamla idéer under renässansen, sprider webben och de små bärbara datorerna i dag kultur och tankar på ett dramatiskt nytt sätt, med ny kraft. Det är denna kraft man inom EU hoppas skall driva fram också ekonomiskt välstånd i den allt hårdnande globala konkurrensen.

Mot den här bakgrunden är det helt logiskt att jag allt oftare stött på och också själv odlat resonemang där avgränsning och urval ses som fördelar, där man förr skyltat med att vara "heltäckande". En adekvat förändring av målsättningar, tänker jag. Men hur detta påverkar forskningen blir lite intressant att se. Framtidens forskare kanske blir allt mer good enough-forskare? Måste också forskarna få en allt större tolerans för osäkerhet? I stället för att entydigt bevisa sanningen, kanske vi allt mer kommer att fokusera på argumentationens kvalitet.