Samarbete och effektivering

Tog mig tid att lyssna på Slaget efter tolv om finlandssvenska mediehus som kom i måndags tisdags. Man efterlyser ständigt mera samarbete (se t ex Tom Moring i Konstsam, s. 31-37) mellan finlandssvenska medier. Helt rätt ansåg debattörerna i radio att rationalisering av verksamheterna ingalunda behöver betyda sammanslagningar av mediehus. Rationalisering kan göras på andra sätt: som delade tjänster, systemutveckling, marknadsföring och koordinering. Och inte minst forskning och utveckling. Man var också ganska överens om att det är på det lokala planet man har möjlighet att konkurrera med unika material.

Lite oroande känns det att "samarbete" i praktiken ofta utåt sett verkat betyda att man delar och byter innehåll, så att samma material ingår i flera tidningar. Detta är förstås konsekvent och rationellt i vissa fall. Eftersom journalisternas löner och arbete utgör en stor kostnad (vid sidan av tryckning och distribution) är det förstås ett sätt att rationalisera och skära i kostnader. Och bra att bra material och välgjort arbete får stor spridning.

Men att "dubbelarbete ska bort" undrar jag om räcker till för den ekonomiska knipa man befinner sig i, vilket jag också tror alla inser. I synnerhet om man ser till innehållet. Opinion och kultur kan detta gälla endast marginellt (större rationalisering vore effektivt självmord). Inom idrott och utrikesnyheter är utgivningen redan ganska långt rationaliserad skulle jag säga. Återstår feature, grävande större grejer och dylikt. Också här har man redan kommit bra igång. Att sälja och köpa eller byta innehåll är knappast någon lösning i sig om man ska skära ytterligare tvåsiffriga procenttal. Tidningarna har säkert själva en noggrannare uppfattning om detta, jag säger det bara från min utsiktspost på Brages Pressarkiv och den fingertoppskänsla jag har.

Vad man borde satsa på är att utveckla det digitala och nya tjänster, vilket också sades i radiodebatten. Nya inkomstmodeller. Men vad betyder det i praktiken? Det betyder att kunna konkurrera med kvalitet på alla sätt. Enligt mig borde det också betyda att utveckla mediehusen till plattformar som kan erbjuda sådana typer av interaktivitet och anpassade tjänster som digitalkonsumenter faktiskt använder. Jag följde med ett halvt öga flödet från Media Summit, och konstaterade att mycket radikala idéer är i rörelse. Idéer om öppenhet och dynamiska plattformar. Det handlar om att få ordning på sina system och att vara snabb, inte snabbhet i att skapa eller sprida material, utan i att anpassa sina tjänster. Digitalkonsumenterna ser inte några "upplagor" eller "nummer", de ser enskilda artiklar. Och de vill hitta just dem som är relevanta för just dem.

Jag läste ett blogginlägg om hur svårt många chefer och företag har att anpassa sig till digitaliseringen, och genast frågade jag mig hur många av de finlandssvenska tidningarnas chefer och journalister använder Yles nyhetsbevakningstjänst? Den är ett bra exempel hur man också kan motverka filterbubbeleffekten. Den tjänsten visar på ett bra sätt varför metadata är viktigt.

Det är bara så att man måste ha bra informationsförvaltning för att kunna hantera de stora mängder information vi har i dag. Det gäller för mediehusen att erbjuda olika typer av filter som dels hjälper oss att hitta det som är relevant för oss, dels hjälper dem själva att hantera sina material. Uppdraget blir inte bara att skapa, utan också att förmedla, bra innehåll.