Tillväxt

Det stod i dagens Hesari att norrmännen har dubbelt så stor BNP per capita som finländarna. Det är förstås något man omedelbart bör åtgärda. Regeringen har redan en hel del goda idéer om hur man kunde gå till väga. Framför allt gäller det att handla långsiktigt. En viktig sak är att se till att skolsystemet utvecklas på ett sådant sätt att medborgarna i framtiden konsumerar flitigt. Ett tryggt sätt är att se till att så få som möjligt lär sig samhällskunskaper och naturvetenskaper samtidigt. Sådant kan nämligen leda till onödigt kritisk konsumtion och det blir helt klart svårare att för både småföretag och multinationella storföretag att sälja produkter och tjänster med luddiga kvasivetenskapliga argument. Ingenting borde läggas i vägen för marknadsföring av innovationer, produkter, underdieter eller dylikt. Om folk är lite sjukliga köper de också mera mediciner. I kombination med att man ser till att de använder privathälsovård är resultatet optimalt.

Ett annat bra sätt att höja BNP är också att omorganisera statens egna funktioner så att man i stället för att betala lön åt tjänstemän och experter kan köpa deras insatser som konsulttjänster. Det ser mycket bättre ut på alla sätt. OECD gillar det också, ju färre tjänstemän, dess bättre. Alltid bättre om man kan få pengarna att gå några extra varv via privata sektorn. Sedan kan man också gärna investera i nya övervakningssystem för att driva in nya typer av skatter. På så sätt kan man motivera stora investeringar dubbelt: de ger både skatteintäkter och arbete. Det gäller förstås att hoppas att det är inhemska företag/anställda som klarar sig i upphandlingen, men en del av arbetet måste säkert oberoende göras inom landets gränser. Huvudsaken är dock att det är dyrt och kräver mycket pengar också på sikt, att årligen driva in skatterna. På så sätt åstadkommer man en långsiktig effekt på BNP.

Att maximera uttaget av naturresurser, helst i storskaliga projekt, är förstås en mycket god taktik. De  goda erfarenheterna av från Olkiluoto trean där kostnaderna enkelt mer än fördubblades och man lyckades svälla dem men nästan fem miljarder euro, inser man lätt vikten av att snabbt få igenom det följande kärnkraftverksprojektet. Man kan också ställa till med olika typer av katastrofer, till exempel inom gruvindustrin. Det har, liksom andra miljöolyckor, utmärkta effekter på sysselsättningen, eftersom man måste städa upp i åratal. Man måste bara se till att uppstädandet blir tillräckligt dyrt, så att det kompenserar eventuella förluster på turismsidan.

Vad som är viktigt är att "produktiviteten" hela tiden ökar. Man kunde lätt tro att det har något att göra med effektivitet eller rationalitet, men så är fallet givetvis inte alls. Produktiviteten är nämligen det som korrelerar med tillväxten, effektiviteten är en umbärlig faktor i ekvationen. Viktigast är att man håller fokus på att mäta och åstadkomma kurvor som lutar åt rätt håll. Det där med resultat och substans är inte så viktigt. Också att analysera insamlad data är i allmänhet överskattat. Huvudsaken att man samlar den med så stora kostnader som möjligt helst i sådana format och system som kräver väldigt mycket nya investeringar och innovationer för att kunna underhållas och upprätthållas.

Så här inför nyår känns det bra och tryggt att vår framtid är i så målmedvetna och trygga händer.