Dagen efter Oscarstormen

Det fjortonde Oscardagsseminariet ägde i år rum i Topelia, dit musikvetenskapen nu flyttat. Seminariet var igen mycket intressant, en happening som man gärna hoppas skulle upptäckas av fler forskare. Det var nämligen (igen) slående hur smärtfritt forskare från olika discipliner kan mötas kring gemensamma frågor om betydelse, mening och tolkning, något vi alla medvetet eller omedvetet arbetar med.

Under dagen fick vi efter professor Altti Kuusamo lyssna till en kavalkad av unga doktorander och äldre forskare som alla använder sig av semiotisk teori. Eero Tarastis existentialsemiotik var ett nästan genomgående tema under hela dagen. I sin Z-modell visar Tarasti hur individen pendlar mellan moi (jaget) och soi (samhället) och dess mer abstrakta och konkreta nivåer i sin existens.

Oscar Parland var mest närvarande dels i Pirjo Kukkonens föredrag om barnens värld av tecken och bilder, som utgick från hans roman Den förtrollade vägen, dels då det årliga Oscar-priset överräcktes till Paul Forsell, som under många, många år arbetat med Synteesi det semiotiska sällskapets skriftserie och som varit en verklig tillgång för den finländska semiotiken.

Föredragen var mycket intressanta och höll hög nivå, tyckte jag. Oscardagen är ett utmärkt sätt att ta sig en semiotikdusch eller få en introduktion. Den enda förkunskap som krävs är lite insikter i humanistiska forskningmetoder.