Facebookproblemet

Minnesorganisationerna och den humanistiska forskningen har ett problem. Marit Lundström har i tidningen Västra Nyland (den 3 januari 2014) gått igenom lokala västnyländska facebookgrupper. De är många, både sådana som upprätthålls av privatpersoner och sådana som har en institution bakom sig. Det finns också många allmänfinlandssvenska relevanta grupper på webben, som skulle vara värdefulla att dokumentera och bevara. De är potentiella material både för forskning inom språk och folkkultur, och i framtiden även intressanta som historiska material. Det finns grupper för snart sagt varje ort och fenomen, där människor delar material, minnen, information och bilder, av stort vetenskapligt intresse. En del är öppna andra slutna. Tusentals fina fotografier finns där, anekdoter och information om historia och kultur.

Du vet att du är från Ekenäs om ... heter en populär Facebook-grupp som i dag har över 1300 medlemmar. Den fungerar både som minnesbank och diskussionsplank.

Västra Nyland 3.1.2014

Det finns många  problem, både tekniska och juridiska, med att försöka arkivera dylika material. Ett argument jag ibland stött på är om inte det är oetiskt att arkivera material som folk "inte tänkt på att kommer att arkiveras". För mig ter sig tanken lite ologisk, trots att jag kan förstå den. Vi har alla, hur många gånger som helst, hört påståendet "det som en gång du lägger ut på webben finns alltid kvar". Det finns också möjligheter för forskare och arkiv att till exempel anonymisera material. Varför skulle det vara mer farligt att ge forskare tillgång till det man skapat, än att ge den uteslutande rätten till ett amerikanskt storföretag? Som dessutom använder informationen kommersiellt och är både mindre transparent och under mindre benhård intern och extern etisk kontroll än vad forskare är? 

Jag har tillsammans med Kenneth Nyberg behandlat problematiken mer ingående i Historia i en digital värld.