Många minns väl rippandet, när det kom. Hur man så snabbt verktygen erbjöds började sönderdela musikindustrins produkter sina "naturliga" beståndsdelar, låtarna. I dag säljs massor av singlar. Marknaden följde inom några år konsumenternas efterfrågan. John Wilbanks använder detta upplysande exempel för att illustrera den fragmentering som sker när äldre medier ersätts av digitala medier i sin föreläsning om fragmentering och återintegrering av information inom forskningen. Det lönar sig att lyssna på hans presentation. Jag funderar på lite samma sak när det gäller media.
Jag gjorde en instantgallup bland fyra 19- till 25-åringar gällande Hbls nya kvällsupplaga. Tre av fyra (alla de yngre) såg ingen som helst poäng med att ge ut journalistiska material som "nummer" eller upplagor överhuvudtaget. De vill bara ha enskilda artiklar som intresserar dem. "Varför bläddra igenom en massa man inte är intresserad av?". Endast den äldsta tyckte det var viktigt med redaktionellt sammansatta helheter. Min tanke är att då man gör digitalt, kan man enkelt göra både och. Det är ändå en intressant fråga: vilken är den "naturliga enheten" för journalistiska material?
Orsaken att jag funderar på detta med strukturer är att vi just nu jobbar med avsnittet om vetenskapligt publicerande i Historia i en digital värld. Avsnittet hör till de allra mest intressanta och utmanande att skriva tycker jag och publiceras under de närmaste veckorna. Wilbanks gör i sin presentation ett antal intressanta iakttagelser, som inte alla platsar i vår text. Bland annat påpekar han att det är i synnerhet de stora institutionerna som har haft svårt att hänga med i utvecklingen, att mängden vetenskaplig information ökar explosionsartat, att den är fragmenterad i olika silon och därför svår eller omöjlig att utnyttja på ett bra sätt, att biblioteken är viktiga aktörer dit forskare ska vända sig inte bara för att hämta information utan också för att få stöd i att dela den, att det är oerhört viktigt att planera hur man ska dela sin information redan innan man börjar och att strikta open access-mandat ska vara utgångsläget. Men det allra mest hårresande, som borde får varenda politiker som dillar om innovationer, effektivitet och kreativitet att vakna bums till att investera i centralstyrd produktion av vetenskapliga datastrukturer och -tjänster är Wilbanks exempel om hur dyrt och svårt det var att kombinera (=återanvända) forskningsdata. Och då handlade det om "enkel" naturvetenskaplig data, där man tycker att begrepp, metoder osv skulle vara rätt entydiga och standardiserade.
Varje dag vi finansierar forskning (eller journalistik) utan att ha en plan för hur vi i framtiden kan möjliggöra användningen av resultaten kastar vi pengar i brunn. Och det är inga små summor vi talar om.
Karamellipaperit pelivälineenä
7 timmar sedan
Jag har faktiskt tänkt mycket på det där med "nummer" och "upplagor" av tidningar i dagarna, särskilt som 8-åringen här hemma har upptäckt både dagstidningen och nyhetssändningar. Och det är klart att inte allt intresserar, men om hon (eller jag för den delen) bara skulle välja sånt som intresserar, så hur mycket skulle inte gå förbi oss då i media? Just när det gäller (nyhets)media tycker jag att det här är så viktigt. Om ingen slänger artiklar, bilder och inserter i ögonen på mig om sånt som jag egentligen vill vända blicken ifrån, så hur ska jag då ha någon bild av större sammanhang? Jag vill dessutom kunna lita på att redaktionerna kan skapa en bredd och ett djup som jag sedan kan ta till mig. Och är beredd att betala för just det, men inte för nyhetsbevakning som börjar påminna om underhållning.
SvaraRaderaSedan jag börjat läsa HS digitalt har det också blivit helt tydligt för mig att jag väljer bort artiklar som inte just för stunden intresserar mig. Och det är ju dumt av mig.
Tack för tipset om föreläsningen!
Fin kommentar Jolin, det är inte en bra utveckling om bara det som intresserar barn eller ungdom går framom material som inte intresserar. Dagstidningen och det med kvalitetstänk redigerade materialet bör vara en förebild för det vidgar de ungas världbild och lär dem att tänka och reflektera.
SvaraRaderaDet är så sant! Samtidigt är det lite svårt att tvinga folk att ta del av information som inte intresserar dem nu. Det vill säga ännu svårare än förr. -- Därför tycker jag att det är så OERHÖRT viktigt att vi har ett verkligen allmänbildande brett skolsystem. Det är det enda stället man kan tvinga folk att läsa (och skapa förståelse för sådant folk inte aktivt själv är intresserade av). Men jag tror också att det kommer att finnas behov av "magasinformatet" inom alla medier också i framtiden. Vi behöver också de tjänsterna i vårt samhälle. Men att ekonomiskt begränsa sig till det lilla segmentet är bara dumt, tycker jag. Det ena utesluter inte det andra. Det är just det som är så bra.
SvaraRaderaJa, jag håller absolut med om att skolan bör vara allmänbildande. Men det räcker inte. Precis som det inte räcker att lärarna sätter eleverna och läsa. Det måste stödjas i hemmen och samhället måste peka på betydelsen av läsningen - och en allmänbildande nyhetsbevakning.
SvaraRaderaNrkSuper har en nyhetssändning anpassad för barn i åldern 8-12 varje vardag. Och det är inte en underhållande nyhetssändning, utan en nyhetssändning som lyfter fram nyheter på ett sätt så att barn i den åldern kan greppa dem. Hur viktigt är inte det för att fostra allmänbildade medborgare? Och visa att mångfald och bredd är viktigt?