Digital Humanities Finland

Genom min underbara medskribent Kenneth Nyberg har jag kommit kontakt med Mats Fridlund, svensk teknologihistoriker, numera professor vid Aalto Uni. Över en kopp kaffe frågade Mats mig om vad man på riktigt gör för forskning inom digital humaniora i Finland. Inte alltså digitalisering utan forskning i digitala material med digitala metoder. Bra fråga.

Efter att vi med Alex Snellman i tiden försökte sammanföra humanister kring dessa frågor för ett antal år sedan kring HumanistIT-seminarier, har jag inte själv noterat några mångdisciplinära samarbeten kring användningen av IT inom humanistisk forskning. Det finns en hel del fina projekt och lovvärda samarbeten kring korpusar och digitala editioner och dylikt, för att inte tala om en mängd stora och små digitaliseringsprojekt, men själv har jag haft lite dålig koll på helheten. Dessutom är min känsla att historikerna i allmänhet är lite på efterkälken. Man kunde bra använda både data och metoder som används inom andra discipliner oftare också inom historia.

Men som Mats sade: vi börjar ha en hel del material i digital form men vad ska vi göra med det? Vad kan vi göra av det? För det handlar inte bara om bra tillgänglighet, att det är kiva att man slipper gå till arkivet eller låna hem en bok, för att kunna göra historisk forskning i dag. Vi behöver fundera på nya forskningmetoder också.

Därför sammankallade vi hastigt och lustigt en träff dit vi försökte samla folk som har någon insikt i saken. I dag träffades vi så på Aalto uni (= Kauppis) och grundade nätverket Digital Humanities Finland. Arbetsspråket är av praktiska skäl engelska. Det var ett fint möte. Tusen frågor dök upp. Vi beslöt att börja med en Google-grupp och en hashtag: #digihumfi. Vi kommer också att ordna workshoppar, seminarier mm dels för att koordinera oss, dels för att höja kompetensen. Vi behöver helt enkelt lära oss mer om vad man kan göra.

Själv hoppas jag att vi också kan bidra till att skapa vettig och hållbar infrastruktur. Det nuvarande projektsystemet resulterar nämligen i drösar av databaser och webbpublikationer som blir svåra eller omöjliga att utnyttja. Senast i dag hörde jag om ett stort, mångårigt projekt som genererat massor av information, som nu riskerar bli helt övergiven. Inte bra.