Granskning av finska Wikipedia

I dag publicerade Helsingin Sanomat en granskning av finska Wikipedia. Det som är särskilt bra är att man erbjuder hela materialet till läsarna. Fantastiskt fint att man anammat ett sådant modernt journalistiskt grepp. Man hade valt ut 134 artiklar från olika områden och gett dem till forskare att utvärdera. Granskarna poängsatte artiklarna enligt sex olika kriterier: felfrihet, bredd och balans, källhänvisningar, aktualitet, neutralitet och tydlighet.

Som nyinvald i finska Wikimedias styrelse kan jag inte annat är vara glad över resultaten, som ganska långt bekräftade min uppfattning: artiklarna är av varierande kvalitet, men i huvudsak är åtminstone enskilda fakta korrekta. I synnerhet artiklar om historia och aktuella samhällsfrågor är svåra att skriva för lekmän, det hjälps inte. Det skulle därför vara mycket viktig att professionella historiker aktiverar sig mera för att hjälpa till att skriva de övergripande större artiklarna. Jag kan nämligen slå mig i backen på att 95% av alla ungar som ska skriva skoluppsats om t ex vinterkriget använder Wikipediaartikeln som en viktig källa. För att kunna skriva dylika övergripande artiklar om ett komplext ämne har man nytta av en akademisk utbildning. Det är ett oerhört viktigt sätt att sprida historisk kunskap och sprida sakkunskap överhuvudtaget.

Den allmänna bilden av vilka vi är, formas nog i dag också av Wikipedia. Man borde därför absolut kreditera forskare som anger sina wikipediaprofilnamn i sin publikationsförteckning. Jag har för mig att det i dag inte anses vara en merit i akademiska kretsar att skriva i Wikipedia, kanske till och med är tvärtom något man håller låg profil med. Det verkar helt absurt. Att någon i Wikipediasammanhang "avslöjas" som forskare är helt irrelevant. Kanske är det i själva verket det som är orsaken? Som det står i artikeln är en akademisk grad som argument ingenting värt i en diskussion på Wikipedia, det är sakfrågorna som avgör. Det kan förstås vara jobbigt att hamna in i käbbel om saker med lekmän om man vet att man har rätt. Samtidigt borde man ju orka stå upp för sanningen och kämpa för den. Fast jag har hört att det ibland kan vara mycket frustrerande att bli "rättad" fel gång på gång, och att en del har gett upp därför. Själv har jag varit alltför lat skribent för att ha råkat ut för sådant.

Resultaten av utvärderingen är i alla fall tröstande för dem som sörjt de sista stora finska förlagsproducerade uppslagsverken som gått i graven för flera år sedan. 70% av alla artiklarna i finska Wikipedia fick vitsordet utmärkt eller god vad gäller felfriheten. 90 % av artiklarna var enligt granskningen hyfsade vad gällde kvaliteten av angivna fakta. Fjorton av de 134 artiklarna fick något av de två sämsta vitsorden på denna punkt. Över hälften av artiklarna bedömdes som neutralt skrivna.  En tredjedel av artiklarna var inte helt aktuella, vilket å ena sidan är helt begripligt, eftersom de mycket aktiva wikipedianerna omöjligt hinner uppdatera alla artiklar kontinuerligt. En hel del av de äldre artiklarna är också baserade på äldre uppslagsverk.

Detta sammanhänger sannolikt också med bristerna i källhänvisningar, som onekligen fanns i många artiklar. Jag tror egentligen att detta är en av kärnpunkterna vad gäller informationsläskunnighet i dag: att man måste lära sig att kolla källorna. Att också skolbarnen måste lära sig detta. Kritisk läsning. Och frågan är om det inte är bättre så här: Vill vi fostra barn som vet att man "hittar fakta i en bok" eller barn som vet att man bör läsa allting kritisk och fråga sig varifrån olika uppgifter kommer? Jag fick nog lära mig att man hittar korrekta fakta i uppslagsverk, när jag var barn. Och det är ju inte sant. Tryckta uppslagsverk var inte heller alltid objektiva eller felfria.

Summan av kardemumman är precis det som sägs i slutet av Hesaris artikel: "Fråga alltså inte hur Wikipedia kan hjälpa dig -- utan fråga hur du kan hjälpa Wikipedia". Det gäller i synnerhet då man stöter på en av dessa lite äldre, bortglömda artiklar: om du ser ett fel: ändra det med detsamma! Det är hur enkelt som helst. Men ange också en källa. Den andra stora utmaningen som jag ser är att engagera de akademiska sakkunniga att ta sitt ansvar, i synnerhet för de jobbigare stora artiklarna. Goda idéer emottages.