Öppen forskningskunskap

I dag hade Undervisnings- och kulturministeriet och CSC sammankallat till ett diskussionstillfälle om öppna resurser inom forskning. Annikki Roos höll förtjänstfullt i trådarna. Under förmiddagen låg fokus på Open Access-publicerandet och på eftermiddagen gällde det forskningsdata. Till sist fick jag (historia) och Syksy Räsänen (fysik) reflektera över fenomenet och vetenskapligt publicerande ur forskarperspektiv.

Kärnfrågan var egentligen var Finland står i dag gällande öppen forskning. Slutomdömet blev på sätt och vis dubbelt. Mycket är på gång inom till exempel OpenAire och i anknytning till stora projekt inom statsförvaltningen. Å andra sidan är Open Accesspublicerandet inte alls så vanligt som man kunde hoppas, och enorma summor går fortfarande årligen till att köpa tillgång till forskningsresultat.

Syksy Räsänen berättade om ArXiv och hur publicerandet inom en del områden nästan helt övergivit kollegial förhandsgranskning. Den enda funktionen denna tradition egentligen fyller är utvärderingsfunktionen jämtemot finansiärerna. Är denna värd de hundratalsmiljoner detta kostar och kunde det eventuellt göras på ett effektivare sätt, är nog något jag tycker man faktiskt kunde reflektera över.

Själv talade jag om vikten av att forskningen är en allt igenom transparent process. Forskningen och forskarnas sakkunskap är viktiga på grund av de starka argumentationen som går att granska. Därför är öppenhet och dokumentation så oerhört viktigt. Hos mig har dessutom väckts en fråga om hur mycket hela systemet ännu är präglat av en föråldrad syn på kunskap, information och auktoritet. En syn som fortfarande baserar sig på det tryckta ordets logik. Är det inte dags att också forskarvärlden övergår från filter first, publish then till publish first, filter then?

Avointiede from Jessica Essen