De ger inte upp, sannfinnarna, i sin kamp mot samtidskonsten. I veckan gjordes igen i riksdagen en kulturfientlig handling. Ville Blåfield frågar i Hesari, hur man tänker sig framtiden: Är dagens konst "riktig konst" enligt dessa reaktionära krafter om hundra år?
Det är en bra fråga. Samtidskonsten är hotfull på två sätt: för det första den är abstrakt och mångtydig, för det andra är den ifrågasättande (tankeväckande) och ofta på sätt och vis subversiv i någon mening. Den senare aspekten gör nog att dagens konst blir mindre hotfull för dessa skräckslagna själar med tidens gång. Men den första orsaken väger sannolikt tyngre, i historiskt perspektiv. Det idealsamhälle som förespråkas av dessa regressiva grupper är nämligen entydigt och statiskt (och därmed per definition omöjligt). Kopplingen mellan en statsstyrd föreställande ideologisk konst och vissa typer av regimer är historiskt sett helt tydlig. Därför är konstfientligheten minst lika avslöjande vad gäller sannfinnarnas ideologiska grund, som slingrandet kring rasismfrågorna.
Man önskar att riksdagsledamot Saarakkala och hans gruppfränder skulle läsa till exempel Peter Englunds artikel om konst i totalitära regimer eller bekanta sig med Juri Lotmans avslöjande kulturanalyser.
Ilmestynyt: Santeri Ivalon "pari" historian väitöskirjaa
23 timmar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar