Forskningsdata på agendan

I dag ordnades igen en diskussion om att skapa infrastruktur för tillvaratagande och bevaring av forskningsdata i Finland. Uppdraget som projektet har är utmanande. Det handlar om enorma mängder data av verkligen varierande slag. Man har i alla fall kommit en god bit på väg, och jag tycker ansatsen för projektet är bra. Man tänker sig att koordinerat utveckla de system som finns och strävar till en heltäckande och samspelt lösning. För detta projekt är det inte ett självändamål att bygga någon jättelösning, som ska ta hand om all data i samma burk.

Fortfarande är det ändå en stor utmaning att hantera den förändrade forsknings- och publiceringskulturen. Man slits mellan de två idéerna om de digitala materialens ständiga förändring och strukturer som dåligt fogar sig i den gutenbergska världens stabila och fasta former å ena sidan, och behovet att spika vissa helheter, dra vissa gränser och hålla vissa standarder och normer för att hålla kunskapshelheterna koherenta å andra sidan. Nanopublikationer nämndes inte, men länkning av data var en grundläggande tanke. För att kunna fullfölja den senare kändes ändå det metadataschema som antagits som minimiutgångspunkt alldeles för snävt. För trots att man tänker sig att förse materialet med rikligt med URI, måste man absolut beakta relationerna mellan de olika begreppen och aktörerna mycket mer specifikt. Ibland tänker jag att hela fältet "ämnesord" borde skrotas helt och hållet, för det är nog det allra effektivaste sättet att slarva bort den tysta kunskap som det talades så flitigt om under dagen.

En annan ofantlig utmaning är nog resurserna. Det framkom, åtminstone indirekt flera gånger, att man redan i planeringsskedet av forskningen måste beakta hela livscykeln för de informationsresurser som kommer att uppstå och användas. För detta behövs många, många sakkunniga informationsspecialister som kan arbeta i nära samarbete med forskarna. Detta kommer att kosta en hel del och kräva stora satsningar av forskningsbibliotek och dataarkiv.  Jag var tyvärr tvungen att gå före slutdiskussionen, så jag vet inte om detta behandlades då.  Men det är alldeles klart att det behövs mycket kommunikation och mänsklig interaktion innan man får forskningsdatan insamlad på ett sådant sätt att den genuint duger för återanvändning.