Undervisning, upphovsrätt och kvalitet

Våra lärare i våra Pisabelönade skolor står inför ett enkelt val:

• att vidhålla sin ekonomiska upphovsrätt till material de själva producerat i alla lägen
• att själva hålla sig uppdaterade med forskning och nya publikationer
• att se till att materialet granskas av någon kollega om man vill ha kvalitetskontroll
• att vidhålla ett system där man delvis gör tusendubbelt arbete (därmed inte sagt att inte alla lärare kan och vill anpassa material till sin egen undervisning)

eller

• att skapa system där exvis kommunerna kan spara in en del resurser på läromedel och i stället kanske anställa mera personal
• att våga löpa risken att bli fast för fel och få dem korrigerade, kanske redan innan man förmedlat dem vidare till eleverna
• att få hjälp med att uppdatera sina material
• att få hjälp med att granska och komplettera sina material
• att få ett system där man delar med sig, skapar tillsammans delar idéer och inspiration
• att skapa ett system där lärare frivilligt delar med sig av de material de vill

Man blir lite trött ibland. Det är inga enorma summor lärmedelsförfattare förtjänar och vissa läromedel kommer alldeles säkert att ha en efterfrågan som också ger ekonomisk förtjänst oberoende av om det finns gratismaterial eller inte. Hör det till lärarens arbete att förbereda lektioner så bra som möjligt eller inte ...? Vill man inte hjälpa med det? Kan man på riktigt förbjuda och fördöma människor som vill arbeta tillsammans på ett rationellt sätt?

Som forskare skulle jag tycka det var oerhört roligt att se vad lärare undervisar om 1700-talet och gärna bidra med förslag på trevliga material jag stött på eller berätta om ny forskning. Men om man tycker det är en dålig idé, vad kan jag göra?