Digitala fotoarkiv

Knappt hade jag hunnit för mina studenter nämna det bland arkivproffs allt mer utbredda JPEG2000-fotofilformatet, innan jag nås av de första seriösa skruplerna. Det tolv år gamla formatet var tänkt att bli ett nytt arkivformat för foton i stället för de klumpiga tiff-filerna, som tar en hel del utrymme, men som länge ansågs vara det enda pålitliga formatet för långsiktigt digitalt bevarande av digitala bilder. Under senare år har i alla fall en del arkiv övergått till JPEG2000, som har många mycket goda egenskaper och borde vara mycket beständigt mot korruption. Filerna är packade på ett sådant sätt att de inte borde vara känsliga. Exempelvis borde man kunna rekonstruera en hel del information ur en söndrig fil, vilket är svårare eller omöjligt med en traditionell JPEG. Det nya formatet borde också gå att enkelt använda både som bevaringsfil och användarfil, eftersom man helt enkelt kan kapa av bitstreamen varsom helst, varvid bilden i praktiken endast förlorar i skärpa.

Nu har alltså Chris Adams från World Digital Library en del kritiska synpunkter. Det komplexa formatet medför också en del problem. Ett av de större är att det inte finns tillräckligt med olika och utspridda programvaror som kan hantera filerna. Så länge vanliga webbläsare till exempel inte stöder formatet uppnår det inte den kritiska spridningen, som till exempel har gjort att pdf-filformaten, trots att de är propretiär kod anses vara att rekommendera i många fall även som förvaringsformat.

Samtidigt känns det som att det redan är så pass många arkiv som övergått till det nya formatet att enkel återvändo kanske inte finns. Eller så står vi inför de första större migeringarna, vilket jag betvivlar att någon vill ge sig in på ännu. Även i det nationella långtidsförvaringsprojektet finns JPEG2000 med som accepterat bevaringsformat. Men själv kan jag alldeles för litet för att kunna ta ställning till vikten av Adams invändningar.