Augustas bok

I dag hade jag nöjet att föreläsa om 1700-talet för en grupp utländska studerande. Ämnet var Adel, kvinnor och uppfostran (edukation) och jag försökte berätta om Sveriges och Finlands historia genom Gustaf Mauritz Armfelt och hans dotter Augusta, som var ett av de viktiga materialen i min doktorsavhandling. Det blev en ganska skojig resa tyckte jag själv, med pendling mellan Armfelts privatliv och adelskulturen och de dramatiska politiska händelserna särskilt mellan 1772 och 1812. Armfelt hade ju minsann sin andel i mycket av det som hände, så det gick ganska lätt att knyta ihop de olika sfärerna.

Jag avslutade föreläsningen med att visa bilden av Augustas bok som jag hittade längst inne i ett av skåpena i biblioteket på Åminne för ett decennium sedan. Boken är skriven av Augusta som en övning i tyska språket och den ryska historien då hon var tretton år gammal. Fadern lät trycka upp den, antagligen för att använda den för att sprida ryskvänlighet bland sina bekanta. Han såg tydligen redan då, trots att Gustaf III:s son just bestigit tronen, att Ryssland var det land man behövde ta i beaktande och alliera sig mig emot den förskräckliga Napoleon. Och hur rätt han fick, inte minst med tanke på hur det gick för hans forna hembygd i Finland.

Boken, sannolikt en översättning, fanns i flera exemplar på Åminne. Ett av dem finns numera i Fennicasamlingen. En av våra tidigaste litterära kvinnliga gestalter var alltså den unga Augusta Armfelt.