Vem, vad -- var?

Det är beklagligt men sant, att man får fram olika sökresultat och olika material ur Riksarkivets VAKKA- och Astia-databaser beroende på om man söker med "Siuntio" eller "Sjundeå". Vill man ha material från Pörtom, gäller det att veta att den svenska orten heter "Pirttikylä" på finska och söka med det (också). Samma sak verkar gälla i åtminstone Nationalbibliotekets Helka-katalog. Det är alldeles klart att läget är oacceptabelt.

Den självklara lösningen, som man också är på väg mot, är att berika metadatan med hjälp av andra databaser, helst genom bruket av en ontologi med både hierarkisk struktur och tidsdimension. Ortnamn hör till den typ av information som är förhållandevis entydig och lätt att länka. (Om länkning av data är obekant, lönar det sig att kolla denna video 3:42 min) Med en allt mer utbredd användning av mobilteknologi kan efterfrågan knappast bli mindre på just länkning av geografisk data. Ortnamn och namn på platser finns dessutom i nästan all kulturarvsdata. Nästan varenda en uppgift om ett föremål eller ett dokument är knutet till minst en geografisk uppgift. Det är således ett naturligt ställe att börja länka data eller berika data exempelvis för Finna.

Lantmäteriverket är ålagt av INSPIRE-direktiven att inom några år erbjuda omfattande tjänster, som bland annat innefattar gränssnitt som innehåller information om förvaltningsgränser. Redan nu erbjuder man många utmärkta tjänster och mycket data alldeles gratis via Kartplatsen. Men Lantmäteriverket, som redan gjort mer än någon annan myndighet för att erbjuda dylika tjänster öppet och gratis, har inte ålagts att hålla reda på förvaltningsstrukturer i historiskt perspektiv. Så att finna en lösning på problemet faller naturligt antingen på statsförvaltningen som helhet eller på kulturarvssektorn.

Från årsskiftet har Nationalbiblioteket fått i uppdrag att överta och koordinera de nationella ontologitjänsterna som finns på ONKI-tjänsten där grunden till en dylik ontologi är lagd genom SAPO. Tyvärr innehåller den tillsvidare endast finska namn, medan uppgifterna om de svenska namnen finns hos Lantmäteriverket och hos Institutet för de inhemska språken (f d Focis). Det finns ett stort behov av att få dessa uppgifter samlade och länkade för att få arkivverkets och de andra minnesorganisationernas söktjänster att fungera. Till exempel Svenska litteratursällskapet har sin metadata mig veterligen endast på svenska, vilket gör att dess material inte kommer att kunna hittas via Finna om det inte berikas på något sätt. I Europeana ser det ut som att man länkat geografisk data. Möjligen har det gjorts via Geonames, som också valts av Svenska Yle.

En intressant fråga är tolkningsföreträdet gällande ortnamn och vad platser kallas. Vem bestämmer vad en viss plats heter och var dess gränser går? Är det enda viktiga var olika administrativa gränser går, eller är det kanske lika intressant eller relevant vad folk i sitt dagliga tal avser med "Sörnäs" eller "Hagalund" eller "Tammerfors"? Borde man sträva till att göra ortnamnen och deras ytor beskrivna med hjälp av koordinater och polygoner till användarproducerad information, till data som vem som helst kan bidra till? Behövs det nätverk och en gemenskap för att koordinera och sköta detta, eller är det den administrativa datan som är den viktiga?

I alla fall behövs ett brett samarbete och en öppen diskussion kring dessa frågor och hur SAPO ska utvecklas. Det är en diskussion där det är absolut nödvändigt att instanser som Riksarkivet, Finansministeriet, forskare, f d Focis, Lantmäteriverket och Nationalbiblioteket är med. En öppning på diskussionen fick vi denna vecka då intresserade samlades på (f d) Focis. Intresset var stort, men det var också åtminstone min förvirring. Man kan bara hoppas att allt intresse som fanns kan kanaliseras i flexibla och konstruktiva lösningar. Nu är till och med jag benägen att efterlysa "innovation", men mer än teknisk sådan uttryckligen gällande arbetsmodeller. Det handlar om att kunna vara dynamisk och gå till väga iterativt, trots att vi arbetar med så maktpåliggande saker som standarder och permanenta identifikatorer.