På äventyr i det finska Nyland

Besökte i dag marknaden i fängelset i Jokela. Kan verkligen rekommendera det för exempelvis julklappsshopping. Eller om man behöver en lekstuga, tak för sin postlåda, en sandlåda eller ett kaninhus. Gediget fint hantverk till facila priser.

Vi tog vägen längs Lojoåsen, Hangö - Hyvingevägen som den heter. En av Nylands vackraste vägar på sina ställen, tycker jag. I Lojo har man ju bestämt sig för att fortsätta den frivilliga tvåspråkigheten, trots att största delen av staden (en ännu större del efter årsskiftet) är väldigt finsk. Ekonomiskt visade det sig ändå vara mer lönsamt att bibehålla tvåspråkigheten. En del tänker väl också att det är lite tufft. Många svenskspråkiga virkbybor drog förstås en suck av lättnad.

Ett argument som det ofta tramsas kring i dylika fall är vägskyltningen. Jämmer och elände om kommunens språkliga status förändras, måste man ju byta alla skyltar. Vad dyrt det blir! Det dumma med det resonemanget är nog att man ofta glömmer, tycker jag, att man i en dylik situation faktiskt kanske kunde beakta huruvida ortnamn överhuvudtaget finns på båda språken. Vem har sagt att man behöver översätta ortnamn? Sådant är bara ägnat att skapa förvirring. Folk hittar knappast bättre fram för det. Om det finns vedertagna namn på bägge språken kan man ju lämpligen byta ut skyltar an efter, så småningom. Juridiskt finns inga hinder för ett sådant förfarande.

Det jag kom att fundera på under trippen längs Lojoåsen var om man till och med inte kunde sträcka denna logik till vägnamn? Vad blir bättre av att man råddar bort "Honkatie" med "Furuvägen" ... eller ska det ändå vara "Honkavägen" ....? Ett namn är väl ett namn. Och samma på finska.