Arkiv som forskningsdata

Jag blev av professor Kirsi Vainio-Korhonen uppmärksammad på en intressant rapport, där man sammanställt en hel del info från olika projekt som berör forskningsdata. Inom EU har ju forskningsinfra varit ett rätt högt prioriterat område och inom det sjunde ramprogrammet har man gjort en hel del. En för forskare mest intressant del är kanske OpenAIRE-tjänsten.

Bevaring och publicerande av forskningsdata har till stora delar varit ett område som varit mest aktuellt inom naturvetenskap, teknik och medicin. Då jag läste rapporten on integration av data och publikationer började jag också fundera på till vilken grad digitaliserade material egentligen kan anses vara forskningsdata. Eller är det mest ett sätt att vara hygglig mot andra, att länka till dokument? Är det kanske så, att i framtiden kommer också arkiv att användas på samma sätt som allt större del av webbmaterialet dvs via inkommande direkta länkar? Vilka krav ställer detta på hur det enskilda arkivobjektet presenteras?

Av rapporten framgick också att forskare har en väldigt stor del data på sina egna maskiner. Om vi bestämmer oss för att anse att digitaliserade material är forskningsdata, borde då inte alla av forskare fotograferade arkivdokument, alltid då det är möjligt, också publiceras och länkas på webben? Här finns verkligen många frågor att bita i, inte minst för humanister och arkiv. En sak jag också noterade är den centrala roll forskningsbiblioteken tilldelas i rapporten. Det kommer att behövas ett nära samarbete mellan forskare, arkiv och bibliotek, tror jag. I Finland har vi dessutom andra viktiga aktörer, såsom CSC och det Samhällsvetenskapliga dataarkivet, där det finns viktiga kompetenser på området.