Förändring

Sent omsider läste jag Christopher Kullenbergs Det nätpolitiska manifestet från 2010 och kom igen att fundera över vad som egentligen är annorlunda nu jämfört med före internet. Det är nämligen inte alls så enkelt, tycker jag, om man vill se till de politiska förändringarna. För mig känns de största förändringarna ekonomiska och kulturella. En sak som förändrats är visserligen hastigheten i informationsspridningen. Men nätverk, både öppna och hemliga, har alltid funnits. Jag kan inte hålla med om att det alltid är en politisk handling att koppla upp sig, inte mer politisk än att slå på tv:n eller ringa ett samtal. Handlandet kan kan däremot bli politiskt mycket lätt, beroende på vad man gör på webben.

Att "vem som helst i dag kan publicera sig" är en sak som har större ekonomiska konsekvenser än direkt politiska, åtminstone i länder där det redan tidigare rått yttrandefrihet. I länder där sådan inte råder är man i normala fall fortfarande förhindrad att yttra sig fritt. De dubbla offentligheterna fanns förr i Sovjet och de finns i dag i Kina. Inget nytt där.

Men det är i normala fall svårt att nå en stor publik på webben, även om man har möjligheten i teorin. Det förutsätter kompetens och/eller tur. Det gjorde det förut också, under de traditionella mediernas guldålder. Hur mycket man förändrat världen med internetaktivism är svårt att säga. Förloppen under den arabiska våren försnabbades antagligen rejält och här gjorde Kullenberg själv en verkligen hedervärd insats. Men lika väl har både Pirate Bay och Wikileaks stött på hårt motstånd och FRA-lagen klubbats igenom. Att man lyckades stoppa ACTA berodde väl på att man på allvar förde ut aktivismen också utanför webben. Gång på gång har det visat sig i Finland att offentlighetsbubblorna på webben inte motsvarar det politiska maskineriets faktiska gång.

Det intressanta är på många sätt det ekonomiska, för det är via det ekonomiska de egentliga förändringarna blir synliga. Det märks i förändringarna i förlags- och tidningsbranschen, eller i den existentiella kris upphovsrätten kastats in i. Kullenberg säger att de stora flödena av internettrafik  med slående likhet följer de globala flödena av pengar, varor och energi. (s. 33) Jag undrar vad han avser. Själv tror jag tvärtom att här sannolikt finns stora diskrepanser, som vore intressanta att studera närmare.

Intressant är också resonemanget om huruvida olika etiska principer kan överföras på internet, principer som källskydd eller brevhemlighet. Är det ahistoriskt att förutsätta att dessa för den västerländska demokratin viktiga regler ska gälla också på internet? Samtidigt som vi (lagen) accepterar att upphovsrätten bör gälla i den nya miljön (jfr biblioteken och e-böckerna) övervakar man i Sverige också finsk kommunikation på ett sätt som inte skulle ha kommit på fråga under normalförhållanden gällande snigelpost. Men att samhällets strävan till övervakning eller kontroll per se skulle ha förändrats i förhållande till människor tycker jag inte. Det franska 1700-talets hemliga polissystem var väl en fullgod föregångare?

Den verkliga rysande ahaa-upplevelsen får jag däremot av Kullenbergs formulering som just handlar om de ekonomiska dimensionerna av webben:  "I förlängningen kan man tänka sig att hårdvaran, alltså själva datorn, börjar byggas om i syfte att efterlikna en simpel "mottagare" av information i stället för en neutral paketförmedlande nod i nätverket." (s. 67) Avot: en iPad.