Myten om informationssamhället

Förmiddagen hade jag nöjet att tillbringa på Oscar-dagens semiotiska seminarium i Arppeanums fina sal. Semiotiska seminarier tenderar blir otroligt roliga och givande tack vare sin otvungna tvärvetenskaplighet. Den semiotiska teorin sitter i nästan vilken forskning som helst. I dag hörde jag föredrag om musikvetenskap, litteraturvetenskap, museologi, pedagogik och psykiatri. Allt handlar om mening, allt handlar om betydelser.

I Ulla Oksanens föredrag (baserat på hennes avhandling) om gymnasisters teckningar av informationssamhällets framtid, blev jag påmind om von Wrights Myten om framsteget, som jag kände att jag måste plocka ner från hyllan vid tillfälle. Oksanen presenterade Thomas Wallgrens formulering om myter om teknologin, som jag tycker borde mana var och en till eftertanke:

1. Myten om att teknikens utveckling är rationell och i sig själv ett uttryck för förnuftet
2. Myten om att den tekniska utvecklingen är ett framsteg
3. Myten om att tekniken innebär att man kontroll över naturen
4. Myten om att teknik är etiskt och samhälleligt neutralt
5. Myten om att teknik förenar människor
6. Myten om att den tekniska utvecklingen är oundviklig och inte går att påverka

Jag skulle vilja tillägga en specifikt finländsk myt, myten om det finländska informationssamhällets utvecklade karaktär.  Den är en resultat av de föregående myterna om teknikens inneboende egenskaper kombinerade med en traditionell finländsk självbild, där kunskap och kompetens värderas mycket högt. Dessa antaganden och värderingar kryddade med Nokiasagan har gjort att man i allmänhet utgår från en villfarelse om att det finska samhället är teknologiskt mycket avancerat. Den finska ingengjörskonsten har på något sätt automatiskt, understödd främst av en genomträngande retorik, oundvikligen och av sig själv lett till ett fantastiskt och genomgående högteknologiskt samhälle. Visst vi gillar våra mobiltelefoner och har en del spetskunnande. Men att därigenom hela samhället av sig själv utvecklats till det bättre, till ett rationellt och välfungerande samhälle är nog en missberäkning av stora mått. Framför allt är det frånvaron av förståelse för kulturella och sociala aspekter i hela utvecklingen som är nedslående. Ju mer tekniskt man sett på det hela, dess mer rationellt och effektivt har man på något sätt antagit att det hela skall bli.

Slutresultatet är att att vi har en snårskog av informationssystem som tagits i bruk på precis alla ställen där det någonsin varit möjligt, med förväntningen att alla verksamheter genom detta blir rationella och effektiva. Utan att man kritiskt behöver fundera på helheten, funktionerna eller innehållet i systemen. Som en följd av detta har vi cementerat en hel massa verksamheter, så att de är mycket svåra att omorganisera, fast vi i dag ser hur ineffektiva och irrationella systemen är. Informationen är dessutom för splittrad och ofta av dålig kvalitet.  Man har också haft en naiv tilltro till marknadskrafterna vad gäller investeringar i infrastruktur. Genom att privatisera och överlåta infran på marknaderna, har man skapat ett läge då vi nästan helt saknar ordentligt fibernät. I stället har man låtit företagen ta in snabba pengar på att överföra trafiken i luften, som snart börjar bli väldigt långsam och packad. Man har accepterat dålig täckning och långsamma nät. Vi är långt, långt efter i utvecklingen jämfört med många andra länder. Det försprång vi haft gällande utveckling av semantiska teknologier har inte heller utnyttjats. Vi har tappat år av försprång. Jag undrar ibland om man bara inte förstått, eller om ingen vågat varna politikerna för dessa myter. Teknisk utveckling behöver också styras, man behöver ha strategisk syn och begripa de sociala och samhälleliga effekterna. Man behöver fundera över vart man vill komma, hur och vilka funktioner faktiskt kan stödas av teknik. För teknisk utveckling är faktiskt inget egenvärde, det är ett verktyg. Går man omkring och inbillar sig att det är Finlands framtida trygghet och en allerstädes närvarande grundstruktur, borde man också göra något åt saken.

Den enda av den teknikmyterna jag i viss mån kan acceptera är att tekniken förenar, eftersom den i dag ofta används som kommunikationsverktyg. Men det förenar inte alla. Många är inte med, så den splittrar samtidigt. Detta är saker som behöver åtgärdas. Det kommer att bli ett rätt hårt uppvaknande misstänker jag.