Mångfald i åsikter och omdömen

Besökte i lördags Lilla Teatern och såg Camus De rättfärdiga. Den var bra tyckte jag. Seriös teater, njutbar regi etc. Salongen var mindre än halvfull och pjäsen läggs ner. Det kan finnas olika orsaker, och ingen av dem är riktigt behaglig, tycker jag.

Den första orsaken kan vara Hufvudstadsbladets recension (17.9). Den var en riktig teaterkritik som också påtalade saker som enligt den professionella experten kunde ha gjorts bättre. Det är utmärkt, en teaterkritiker ska leverera sakkunniga omdömen om teaterkonst, inte referat. Det som slog mig är ändå att det också skrivits åtminstone tre andra recensioner av samma uppsättning: i Vasabladet 19.9, i Västra Nyland 17.9 och i Borgåbladet 17.9. Jag har inte läst dem alla, men det jag funderade över var nog om inte Hbl har en något för dominerande ställning. Egentligen borde man ju läsa flera recensioner, för att få en mångsidigare bild av hur en uppsättning kan uppfattas. Då man skriver en recension kan man ju nämligen omöjligt ta upp alla olika aspekter av en uppsättning, utan man måste välja att fokusera på några.


Den andra potentiella orsaken är att den finlandssvenska teaterpubliken är intellektuellt slö. Denna orsak hänger samman med den tredje: biljettpriset var inte helt billigt. Jag skulle nog bra gärna se att man tog in fyrken ännu tydligare på dyra uppsättningar med orkester och dans och hi och hå. De skulle bli mer proportion på det hela. Subventionera "seriös" teater mera. Den kan omöjligt vara lika dyr att sätta upp och det behövs lite morot i att besvära sig på en pjäs som inte bara är tjo och tjim och underhållning. Inget fel på underhållning alltså, absolut inte. Men det skadar ju inte heller att ibland inte ta den intellektuellt sett enklaste vägen. För ofta har de stora underhållningsuppsättningarna inte väldigt mycket större djup än sannfinnarnas ordförande i sina utläggningar. Folk borde uppmuntras att tänka och teater är inte alls ett dumt sätt. Att tänka också svåra och besvärliga tankar.