I bjärt motsats till delikatessaffärernas låga ståndpunkt stod den relativt höga, som stadens bokhandel då innehade. Det fanns nämligen då ej mindre än tre stora "boklådor", den Frenckellska (nu [1919] Edlundska), Wasenius & C:o i Nordiska bankens hus och Öhmanska (Tikkanen) i hörnet af N. Esplanad- och Fabiansgatorna. Alla oro de rikt försedda med ej allenast den moderna skönlitteraturens alster, utan äfven med gedignare och vetenskaplig litteratur ävensom en mängd dyrbara planschverk och prakteditioner, sådana man numera endast sällan finner. Man hade då mera intresse, sinne och tid för läsning af böcker än nu, då tidningar och en störtflod af tidskrifter, revyer och sådant fylla behofvet af andlig spis.
[…] men jag ser ingenstädes mera som då hela rum, stora rum, stundom flere rum, inredda till verkliga bibliotek, med bokhyllor från golf till tak. Sådana minnes jag dock flere från min barndom, såsom hos stadsrådet baron G. von Kothen, statsrådet J.A. Ehrenström, geheimeråden baron Carl Johan Walleen och baron O.W. Klinckowström, statsrådet P. Winter, professorerna Linsén och Lagus, det Falkmanska på prakteditioner rika biblioteket, kammarrådet C. Schauman, doktor C. Lundahl m.fl.
Som Jyrki Hakapää har visat i sin avhandling var en mycket stor del av böckerna som rörde sig på markanden svenska, alltså från Sverige, och den finska och svenska bokmarknaden var i praktiken en och samma marknad på många sätt, trots att myndigheterna försökte ändra på saken på olika sätt. Helsingfors upplevdes som en mycket svenskspråkig stad och finska hördes inte ofta på gatorna i de centrala universitets- och ämbetsmannakvarteren under dessa decennier. Det gjorde däremot ryskan, men den ryska litteraturen ägnades nog inget större intresse.
Allt detta innebär, att de boksamlingar som finns i till exempel Nationalbiblioteket eller Svenska Litteratursällskapets bibliotek på intet sätt representerar bokkulturen i Finland under 1800-talet, alltså de böcker som de facto lästes eller fanns i folks hyllor under de decennier då den finländska "nationallitteraturen" växte fram.
Därför är det också mycket viktigt och intressant att notera privata boksamlingar som ger en mycket bättre bild av bokkulturen under en given tid. Var finns de i dag?
Opålitliga? Berätta mer, jag har t.o.m använt dem som källa...
SvaraRaderaOm böckerna. En av mest intressanta scener i Aurora-pjesen på Svenskan var bok censurering.
Det än nu vad jag hört sägas av någon äldre historiker. Själv har jag nu inte läst dem i sin helhet, endast bläddrat. Men t ex såg jag att han skrev om Kajsaniemi som "grundad av frimuraren Grantenhjelm". Som ju då varken hade ngt med ifrågavarande restaurant eller frimurarna att göra. Däremot ligger han begravd där, för har sades ha tyckt om stället. Han bodde i närheten, på andra sidan Edbomska plantagen, bara.
SvaraRaderaSom källa till Helsingfors 1800-tal tycker jag själv Ester Margaret von Frenckells avhandling är allra finast.
Hoppas Annina Enckell läst Jyrkis bok, så det blev rätt ... :)
Älskar datorer... i min blogg hade jag kallat Anders August sedan början. Uups. Nu allt ändrat.
SvaraRaderaÄntligen viktigaste skäl att jag har refererat till och kopierat hans memoarer är helt enkelt att översättningen är tillgängligt i Project Gutenberg. Visst är von Frenckells värk betydligare och jättefin.